varför är kniven så viktig?

[dePaul]

Vad menar ni med tryggt - ska ni ha kniven som vapen?

Att vara trygg betyder många saker. Man kan vara trygg i sin profession, som far eller make, som en del av en grupp eller samhälle osv, osv.

Hur kommer du fram till att ordet trygg i naturen betyder att kniven används som vapen?!?

Det är väl snarare ett urbant problem, det där med knivar som används som vapen. Det vill säga, risken att råka ut för en galen knivmördare är tämligen liten i de mörka småländska skogarna men avsevärt större en sen natt på en tvärgata mellan Avenyn och Heden .

~Paul~

 

[Mikael W]

Tycker Mikael visar varför kniven är viktig (inte märket eller modellen), men också varför den inte behöver vara det.
Det är en känsla jag är ute efter i naturen. Mitt sätt att vara och göra saker därute. Den upplevelsen skapar vi var och en på sitt sätt.

Du ser ut att ha trivts som fisken i vattnet Mikael

/J

Ja, det var fint att komma iväg från alla "måsten" under några dagar.

Du har helt rätt i att det handlar om att hitta en känsla och den är ju högst individuell.

Under denna trip kombinerade jag fyra olika intressen i en aktivitet:

#1 Cykling
#2 Camping
#3 Fiske
#4 Knivar

Vare sig cykeln, tältet, fiskegrejorna eller knivarna är slumpmässigt utvalda.
Tvärtom har jag lagt ner mycket möda och arbete, för att hitta rätt.
Vägen dit har varit kul och det är en fröjd, när det också fungerar som tänkt!


Mikael

 

[MAW]

HAHAHA "kniven som vapen"! Kom igen....

 

[Henkes]

HAHAHA "kniven som vapen"! Kom igen....

ja men egentligen är väl det den främsta anledningen till att ha med sig en rejäl kniv?

Tänk om du ligger där i tältet i skogen och sover och så kommer en vildgris och vill äta upp dig. Då tar man bara sin kniv och sticker ner aset

Sen har man frukost, lunch och middag för flera dagar också.

 

[-Patric-]

en mora duger gott.. men

en munk hade två pengar, för den ena köpte han bröd och den andra en blomma.. brödet för att överleva och blomman för att vilja leva.

allt behöver inte ha en praktiskt motiverbar funktion ställd mot gram, realistiskt behov med mera.. ibland räcker det att något är vackert eller luktar gott.. själv kånkar jag med min kåsa i vril och min gamla same-kniv.. jag älskar känslan av att dricka kokkaffe från min kåsa eller att skära lite kött med min kniv.. det går precis lika bra att bita av köttet och dricka kaffe ur en superlätt vikkåsa.. men hur kul är det?

 

[Mikael W]

ja men egentligen är väl det den främsta anledningen till att ha med sig en rejäl kniv?

Tänk om du ligger där i tältet i skogen och sover och så kommer en vildgris och vill äta upp dig. Då tar man bara sin kniv och sticker ner aset

Sen har man frukost, lunch och middag för flera dagar också.

Jag lyssnar en del på EdgePal / Thomas Lövenmark.
Han levde i 20 år tillsammans med nomadiserande Samer.
Den tiden är förbi, men han låg och sov i sitt tält, när en björn kom och nosade på tältet.
Thomas föredrog att ligga still och låta björnen nosa.
När Nalle kom till Thomas fötter, kände han doften från sockorna.
Då fick björnen nog och lufsade iväg!

Mikael

 

[Avslutat Medlemskap 201709]

Utelivet är väl mer än en hysterisk gramjakt?

en mora duger gott.. men

en munk hade två pengar, för den ena köpte han bröd och den andra en blomma.. brödet för att överleva och blomman för att vilja leva.

allt behöver inte ha en praktiskt motiverbar funktion ställd mot gram, realistiskt behov med mera.. ibland räcker det att något är vackert eller luktar gott.. själv kånkar jag med min kåsa i vril och min gamla same-kniv.. jag älskar känslan av att dricka kokkaffe från min kåsa eller att skära lite kött med min kniv.. det går precis lika bra att bita av köttet och dricka kaffe ur en superlätt vikkåsa.. men hur kul är det?

Mycket fint skrivet och sant.

 

[Joones]

Egentligen är ju hela grejen att gå ut i skogen helt onödig. Det går precis lika bra att sitta hemma i TV-soffan och titta på någon dokusåpa. Det finns faktiskt folk som tycker att det är mycket mera berikande än att gå ut i skogen.

Det måste vara helt upp till var och en om man väljer att ta med sig en kniv eller inte eller vilken kniv man väljer att ta med sig. Att ställa en nyfiken fråga om varför man har med sig en kniv eller vilken kniv man föredrar är självklart helt ok.

Men att ifrågasätta någon om hon eller han tar med sig en kniv, eller vilken kniv man väljer att bära med sig, på skogspromenaden är väl inte riktigt lika ok. Jag gissar att inte ens polisen ifrågasätter bärande av kniv vid vistelse i skogen.

Jag är en typsik moraknivsmänniska. Men skulle jag vilja byta min mora mot en samekniv så är förståss svaret ja absolut alla dagar i veckan. Jag har bara inte hittat någon som varit villig att byta ut sin samekniv mot min mora.

Behöver man kniven är en annan fråga. Jag har varit ute i skogen många gånger utan kniv och det har gått bra. Men jag har också åkt båt många gånger utan flytväst och det har också gått bra. Man behöver oftast inte ens en brandförsäkring.

Jag är inte jägare men ändå använde jag min kniv varje dag under under en vecka nu på semestern. Till allt från att öppna korvpaket, rensa fisk och göra upp eld. Jag ska erkänna att jag nog inte skulle klara att göra upp eld utan kniv. Möjligen med yxa men helst både yxa och kniv beroende på vedens grovlek. Det går ju bra att klyva den mesta veden med en kniv i moraknivens storlek men det blir så mycket lättare med en yxa.

Där emot är jag mer tveksam till ett "multitool". Jag har provat några (dock inga dyrare varianter) men jag tycker inte att de fungerar så bra, möjligen tången. Men då är det ju bättre att köpa en riktig tång att ta med sig. Knivarna i de multitool jag provat duger inte till mycket. Dom är för små för att klyva ved med och de är obekväma att hålla i vid täljning inte heller helt optimala vid fiskrensning. Multitool känns mer som dåliga kompromisser. Dåliga på det mesta i ställer för att vara bra på något. Inte är de vackra att titta på heller som en samekniv och luktar inte specielt gott heller.

Men om någon skulle fråga om jag vore villig att byta min mora mot deras Letherman så skulle svaret vara ja absolut alla dagar i veckan. (tur att man har fler än en morakniv)

 

[Xacoon]

Vad är det med folk som tror att man ska ha en stor rambokniv och att en kniv bara ökar vikten i ens packning?
Jag tycker snarast att kniven minskar vikten i ens packning då man slipper en massa annat skräp som man annars släpar med sig. Skaffa er lite kunskaper om vad man kan använda en kniv till innan ni bestämmer er för att kniven är värdelös. Och med kunskap så menar jag inte att ni ska läsa i någon skvallerblaska för att få den.

Den här killen kan lära er allt ni behöver veta om kniven och lite till: http://www.youtube.com/channel/UCfa-XVztQrDlf-2v1UUdkwg

 

[fotografiskt]

Det är lite med knivar som med mobiltelefoner. Alla säger att man behöver en av säkerhetsskäl, men i själva verket tycker alla att det är jäkligt kul att ha en. Speciellt en dyr rackare. Sen har känslan en speciell plats här. Visst är det inte nödvändigt alla gånger, men ärligt talat finns det ju i princip ingenting till skogs som är just nödvändigt.

 

[dePaul]

Den här killen kan lära er allt ni behöver veta om kniven och lite till:

Han är väl inte helt värdelös men det finns några detaljer man kan göra bättre.

1. Vinkeln han applicerar på morakniven är på tok för stor. Det resulterar i att kniven inte är lika effektiv som en annan kniv med en snävare eggvinkel. Faktum är att den skandinaviska slipfasen som moran är utrustad med från fabriken är ganska enkel att tangera genom att helt sonika lägga kniven helt platt mot slipstenen och låta originalvinkeln styra bladet. Detta kallas för en äkta skandinavisk slipfas och är något av en idealslipning för knivar som används i skogen, dvs med tonvikt på arbete i trä.

2. Snubben låter kniven glida av stenen efter varje avslutat svep på brynet. Detta resulterar ohjälpligt i avrundade spetsar. Enligt min åsikt så är en perfekt spets av stor vikt i samband med den här typen av knivar. Tekniken bör således gå ut på att aldrig låta kniven glida av brynet. Det gör man enklast genom att efter varje avslutat svep låta knivbladet stilla sig på brynet för att sedan lyfta upp det vertikalt. Den avrundade främre delen av bladet bör man dessutom slipa/bryna separat för att enklare pricka bladets kurvatur och därmed erhålla en jämnbred slipfas.

3. I samband med den här typen av bryning så bör man helst använda båda händerna för att pressa ned bladet mot brynet. I 99 fall av 100 så resulterar enhandsbryning i att man har för lite press på bladet i den främre delen av bladet och därför tvingas lyfta på bladet i onödan. Därmed blir den främre delen av eggvinkeln mer trubbig än den bakre dito.

4. Att strigla på slakt bälte resulterar i ytterligare avtrubbning av eggvinkeln. Man striglar rakknivar på slaka bälten men mycket sällan vanliga knivar. Rakknivens uppbyggnad är av sådan karaktär att man lägger bladet helt platt mot det slaka bältet vilket resulterar i en fast eggvinkel som anges av bladets profil och bladets tjocklek (det finns flata blad och skålslipade dito). Men som sagt. En vanlig kniv tjänar på att striglas på ett hårt underlag. Lädrets svikt om mjukhet räcker alldeles utmärkt till att ge eggen en svagt konvex slipfas.

5. Det bästa medlet att smörja ett knivblad med är enligt min åsikt ister. Det är avsevärt fastare i konsistensen än olja men inte lika homogent som bivax. Fjällrävens G-1000-vax funkar förstås också. Det gäller då att värma bladet en aning innan applicering.

~Paul~

 

[gro]

Han är väl inte helt värdelös men det finns några detaljer man kan göra bättre.

1. Vinkeln han applicerar på morakniven är på tok för stor. Det resulterar i att kniven inte är lika effektiv som en annan kniv med en snävare eggvinkel. Faktum är att den skandinaviska slipfasen som moran är utrustad med från fabriken är ganska enkel att tangera genom att helt sonika lägga kniven helt platt mot slipstenen och låta originalvinkeln styra bladet. Detta kallas för en äkta skandinavisk slipfas och är något av en idealslipning för knivar som används i skogen, dvs med tonvikt på arbete i trä.

2. Snubben låter kniven glida av stenen efter varje avslutat svep på brynet. Detta resulterar ohjälpligt i avrundade spetsar. Enligt min åsikt så är en perfekt spets av stor vikt i samband med den här typen av knivar. Tekniken bör således gå ut på att aldrig låta kniven glida av brynet. Det gör man enklast genom att efter varje avslutat svep låta knivbladet stilla sig på brynet för att sedan lyfta upp det vertikalt. Den avrundade främre delen av bladet bör man dessutom slipa/bryna separat för att enklare pricka bladets kurvatur och därmed erhålla en jämnbred slipfas.

3. I samband med den här typen av bryning så bör man helst använda båda händerna för att pressa ned bladet mot brynet. I 99 fall av 100 så resulterar enhandsbryning i att man har för lite press på bladet i den främre delen av bladet och därför tvingas lyfta på bladet i onödan. Därmed blir den främre delen av eggvinkeln mer trubbig än den bakre dito.

4. Att strigla på slakt bälte resulterar i ytterligare avtrubbning av eggvinkeln. Man striglar rakknivar på slaka bälten men mycket sällan vanliga knivar. Rakknivens uppbyggnad är av sådan karaktär att man lägger bladet helt platt mot det slaka bältet vilket resulterar i en fast eggvinkel som anges av bladets profil och bladets tjocklek (det finns flata blad och skålslipade dito). Men som sagt. En vanlig kniv tjänar på att striglas på ett hårt underlag. Lädrets svikt om mjukhet räcker alldeles utmärkt till att ge eggen en svagt konvex slipfas.

5. Det bästa medlet att smörja ett knivblad med är enligt min åsikt ister. Det är avsevärt fastare i konsistensen än olja men inte lika homogent som bivax. Fjällrävens G-1000-vax funkar förstås också. Det gäller då att värma bladet en aning innan applicering.

~Paul~

Det ska såklart vara hästister!

Det har sagts innan, men säger det igen. Allt friluftsliv är lek. Att säga "min lek är bättre än din" är bara fånigt. Fråga vilket barn som helst.