Visst blir man glad, lite avis och samtidigt fundersam!
Glad för att man kan känna igen frihetskänslan, att sätta sig på cykeln och dra!
Avis för att jag inte är så ung längre och för att jag förr inte hade ekonomiska möjligheter (eller var det bara prioritering).
Fundersam över att glädje = fly landet och lönearbetet. Vi har politisk men inte
ekonomisk demokrati och de flesta arbetsplatser har en "strukturell överordning", en hierarkisk uppbyggnad, där löneslaveriet ofta känns som ett nödvändigt ont.
Definitionen av "långcykling, på två hjul genom världen" är inte helt tydlig och trådskaparen liksom forumkoordinator verkar vara toleranta.
Jag cyklar främst i Örebro län, i alla fall tidigare ca 1000 mil per år. Det är långcykling.
Ibland passerar jag över gränsen till Västmanlands län. Förr måste man visa upp
Id-handlingar när man passerade länsgränser i Svealand, Götaland osv.. Alltså: På två hjul i "världen".
Lycka till Lars och ni andra långfärdscyklister!