Vandringsfilm - Islandstraversen

[Michel.B]

Tror att det är möjligt på MTB med viss försiktighet. Laugavegur kan nog bli lite problematiskt vissa partier.

Fimmvörduhalspasset är definitivt kruxet. Att bära cykeln ganska mycket är nog enda lösningen, hur man gör detta med packning vet jag ej (cyklar inte själv). Antingen får man packa skitlätt eller flytta en sak i taget (cykeln, sedan packningen, t.ex).

Två händer fria är definitivt att rekommendera och att undvika att cykla över passet i dimma eller storm. Leden går ibland över snöfält, speciellt vid Hrafntinnusker och över Fimmvörduhalspasset. Vägarna i Sprengisandur är nog OK att cykla på, dock träffade jag på en som ledde cykeln pga underlaget.

Det är nog inte många som cyklat över Fimmvörduhals eller ens cyklat Laugavegur.

/Michel

[Ändrat av Michel.B 2007-01-03 kl 16:41]

 

[mountainfox]

Hej Michael, nu har jag sett filmen, stort grattis! Personlig, välredigerad och inte långt från ett proffsarbete. Dessutom bra musikval, tycker jag.

Blev mycket inspirerad och det kliar verkligen i fingrarna att göra en sån tur. Undrar bara om man måste ha med mat för hela sträckan? Eller räcker det med mat för 10 dagar och går det att komplettera på vägen? Ogillar att bära mer än 25 kg som en 10-dagars brukar väga för mig.

Såg att du använde lite högre kängor. Går det att vandra sträckan med vanlig skafthöjd? Gillar min Crispi Nevada, får aldrig skavsår i dem (dina såg ju onekligen inte så roliga ut).

Och som sista fråga, är det vådligt att gå utan sat.telefon?

Tack igen! /Alek.

 

[Michel.B]

Först, ett stort tack till alla för visad uppskattning!

Maten: Efter Akureyri så går det inte att köpa käk förrän Landmannalaugar. Ingen av stugorna har käk. Bussen i Landmannalaugar har frystorkat (Knorr och Blåbands soppor), Primus gas (bl.a) och en hel del annat. I Thorsmörk finns det också en liten butik, men den har ett extremt litet (eller snarare dåligt) sortiment (åtminstone när jag var där). Käk är ganska dyrt på Island i allmänhet och på höglandet i synnerhet. Jag tog mig till Landmannalaugar på i princip 10 dagar, så visst går det med käk för 10 dagar.

Kängorna: Fick bara nytta av de höga skaften vid ett vad där andra tvingades vada, så höga skaft behövs inte. Skulle jag göra om turen skulle jag inte valt Lundhagare utan någon mellanhög mjukt vadderad känga med styvare sula än Lundhagarna. Lundhagare funkar ju bra i skog, mossig och våt terräng, men mindre bra i grus eller stenig terräng kunde jag konstatera. Har man mellanlåga skaft kan damasker nog vara bra över snöfälten.

Telefonen: Om man håller sig till vägen som jag gjorde så möter man flera bilar varje dag. Det hela beror ju på hur farligt man gör det för sig. När jag var där var det inga problem att vada åarna. Det är värre i juni, ungefär som i svenska fjällen antar jag. Det fanns dock ingen mobiltäckning förrän jag kom till kraftverket Sigalda, sen försvann det igen. I Landmannalaugar kan man passa på att bestiga Bláhnukur eller toppen innan t.o.m och samtidigt ha mobiltäckning på väg upp. Sen är dock täckningen borta tills man kommer till Skogar.

/Michel

 

[mountainfox]

Ok, tack för svar!

 

[Joakim Ambrosson]

Härlig resa!

Har själv planer på att dra iväg nästa sommar, denna sommar är full

Ser att du max har tagit 3,2 mil på en dag och rätt många vilodagar, är det svår terräng? Liten höjdskillnad och rätt bra underlag på de platser jag kunde se på filmen?

// Jocke

 

[gröntall]

[raderat av admin]

 

[gröntall]

[raderat av admin]

 

[Michel.B]

Ser att du max har tagit 3,2 mil på en dag och rätt många vilodagar, är det svår terräng? Liten höjdskillnad och rätt bra underlag på de platser jag kunde se på filmen?

Nej, terrängen är lätt. Vilodagarna var pga skavsår på en lilltå som framgår av filmen.

En ganska stor bidragande orsak till varför det blev max 3 mil per dag var givetvis pga allt filmande och plåtande på vägen samt - för mig - ganska mycket övervikt på ryggen. Jag hade bara tränat med 30 kg på ryggen 2 vändor på Vildmarksleden (4*2 = 8 mil totalt) innan jag drog. Jag gillar heller inte att jäkta genom landskapet. GPS-data m.m finnes här http://bushcraft.se/iceland/route.html

Många av vägarna i Sprengisandur var lite jobbiga pga att stora stenar utgjorde vägen. Lämnar man vägen så sjunker man ner lite, nästan som att gå på ett mellanting mellan sandstrand och grustag. Jag tyckte iaf att underlaget på Laugavegur var bättre än Sprengisandur.

/Michel

 

[xtrem]

Filmtips

Kanonbra film och jag har tankat hem alla dina filmer från hemsidan för att kika på...
Men filmar du själv när du går m.m. Att sätta kameran på stativ och knäppa igång den för att sedan springa tillbaka för att gå in i bilden..! Det går åt massor med film som redigeras bort, eller?
När du filmar när du går, har du kameran på stativet och håller det i handen och använder du vidvinkelkonverter?
Avslöja dina trix för det är säkert fler som vill göra bra film om sina äventyr.

 

[Michel.B]

Re: Filmtips

Men filmar du själv när du går m.m. Att sätta kameran på stativ och knäppa igång den för att sedan springa tillbaka för att gå in i bilden..! Det går åt massor med film som redigeras bort, eller?
När du filmar när du går, har du kameran på stativet och håller det i handen och använder du vidvinkelkonverter?
Avslöja dina trix för det är säkert fler som vill göra bra film om sina äventyr.

Jepp, det gick åt 6 band á 60 minuter (6 timmar oredigerat material), jag hade med mig 10 band. Precis så gjorde jag - satte kameran på stativet, sprang iväg och gick mot kameran, ibland även vände på kameran och fortsatte. Sen var man tvungen att gå tillbaka, skruva loss kameran från stativet och packa ner allt igen. Använde både vidvinkelkonverter och stativ när jag gick med kameran (följde med ett "vidvinkelobjektiv" med kameran, ganska dålig vidvinkel dock men den funkar).

Har nog lärt mig att vill man få bra material att jobba med skall man filma när det är jobbigt, dvs att - så länge säkerheten inte äventyras - filma när det är brant, läskigt, stormigt, jävligt helt enkelt. Det är ju trots allt de ögonblicken man vill ha bevarade.

Har man för avsikt att göra en film så får det givetvis vara en del av målet, dvs att enbart genomföra vandringen/äventyret är inte hela målet. Har man väl bestämt sig för att göra film så får man "filma" som man säger, dvs stanna, rigga kameran, göra omtagningar och allt sånt som ingår i filmskapandet. Är man inte ensam så måste gruppen vara överens om att filmen är en del av målet/vandringen, då blir det enklare att stoppa och ta om en sträcka bara för att det skall bli bra bildmaterial. Detta kommer givetvis göra att vandringen går långsammare, varför det är viktigt att man är överens om detta innan. Vid brant vandring (typ scrambling) eller klättring kanske det inte är aktuellt att göra omtagningar (av naturliga skäl) - men det är givetvis just då det är viktigt att filma, man kommer att uppskatta det efteråt.

Är man inte ensam så kan man dessutom turas om att filma. En i gruppen är kanske "filmaren" (och kan allt om prylarna, hur man ändrar exponeringstid, m.m), men vem som helst kan peka en konsumentkamera och trycka på REC.

Om man satsar ca en tusing så kan man skaffa en vattentät "påse" att slänga kameran i. Förutom att man kan filma under vatten (ner till ca 5m) så kan man filma i det jävligaste av väder - utan att förstöra kameran.

En annan sak - lita aldrig på en kamera som säger sig ha en "stormsäker" mikrofon

Hade jag valt en annan kamera idag hade jag nog satsat några tusen till och fått en med extern mikrofon eftersom en inbyggd mikrofon tar upp ljudet från motorn som rullar bandet (om man nu har band dvs, kan nog tänka mig att ljudet tas upp av mic:en på hårddisk-kameror också). Då hade man även kunnat sätta mic:en på kläderna (typ "mygga") istället och fått betydligt bättre ljudupptagning.

/Michel