Vid min höga ålder (blir 68 i sommar) sätter man rätt blygsamma mål. Förra året gjorde jag ett Coopertest på löpband; Jag sa att jag borde klara 3 km på 14 minuter utan att ta ut mig
och det blev 13.45 eller så (nackdelen med sådana test är att man faktiskt måste planera). Av bara farten testade jag 5 km utomhus, 23.30 (återigen utan att jaga livet ur mig). När jag lite senare testade om jag kunde klara 10 km på 50 minuter blev jag väldigt seg efter 5 km och tappade enormt med fart, det blev drygt 53 minuter. Troligen gick jag ut lite för hårt (4.40-tempo), men det kan vara en fråga om vätska också.
Kanske 6-7 km cykel till den aktuella motionscentralen var mindre lämplig uppvärmning. Närmaste motionscentral har inget milspår och springa två varv tar emot.
Svårt att avgöra. Jag har sprungit fem halvmaror, det var två varv och banan mötte sig själv på varvet så med två vätskekontroller kunde jag dricka fem gånger, jag tror det blev fyra. En gång hade jag varit skadad och kommit igång sent på våren så då fick det bli kvarten, ett varv, det tog mindre än 38 minuter (jag var då knappt 43 år),
och jag drack inget trots två möjligheter.
Idag sprang jag backe, 3-4 km dit, 7 knappt minutlånga ryck och 3-4 km hem igen. På morgonen vägde jag 67,5 kg, sen hade jag ätit och motsatsen samt tränat balans och smidighet, och när jag kom hem vägde jag knappt 66 kg. Jag uppskattar därmed att jag förlorade minst en liter på dagens löptur
(jag hällde i mig en liter praktiskt taget i ett svep direkt efter).
och kanske skulle förlora ännu mer på en slät milrunda i varmt vårväder.
Lönar det sig att dricka, en eller två gånger (inte en liter, dock!)? Vätskan måste dock bäras, t ex i bälte.
Min PT menar att det smartaste är att fylla på med vätska inför passet (återigen, kanske inte en liter på en gång), vilket låter rätt förnuftigt. Hur gör ni själva i samband med turer på en mil eller mer?
PS: Jag är av allt att döma något bättre tränad iår än förra året.
och det blev 13.45 eller så (nackdelen med sådana test är att man faktiskt måste planera). Av bara farten testade jag 5 km utomhus, 23.30 (återigen utan att jaga livet ur mig). När jag lite senare testade om jag kunde klara 10 km på 50 minuter blev jag väldigt seg efter 5 km och tappade enormt med fart, det blev drygt 53 minuter. Troligen gick jag ut lite för hårt (4.40-tempo), men det kan vara en fråga om vätska också.
Kanske 6-7 km cykel till den aktuella motionscentralen var mindre lämplig uppvärmning. Närmaste motionscentral har inget milspår och springa två varv tar emot.
Svårt att avgöra. Jag har sprungit fem halvmaror, det var två varv och banan mötte sig själv på varvet så med två vätskekontroller kunde jag dricka fem gånger, jag tror det blev fyra. En gång hade jag varit skadad och kommit igång sent på våren så då fick det bli kvarten, ett varv, det tog mindre än 38 minuter (jag var då knappt 43 år),
och jag drack inget trots två möjligheter.
Idag sprang jag backe, 3-4 km dit, 7 knappt minutlånga ryck och 3-4 km hem igen. På morgonen vägde jag 67,5 kg, sen hade jag ätit och motsatsen samt tränat balans och smidighet, och när jag kom hem vägde jag knappt 66 kg. Jag uppskattar därmed att jag förlorade minst en liter på dagens löptur
(jag hällde i mig en liter praktiskt taget i ett svep direkt efter).
och kanske skulle förlora ännu mer på en slät milrunda i varmt vårväder.
Lönar det sig att dricka, en eller två gånger (inte en liter, dock!)? Vätskan måste dock bäras, t ex i bälte.
Min PT menar att det smartaste är att fylla på med vätska inför passet (återigen, kanske inte en liter på en gång), vilket låter rätt förnuftigt. Hur gör ni själva i samband med turer på en mil eller mer?
PS: Jag är av allt att döma något bättre tränad iår än förra året.