Vada med kängor, vandra med blöta fötter: hur hantera ev sårskador på fötterna?

[Elvah]

Som rubriken lyder, hur gör man?

Har äntligen vågat testa vada-i-kängorna/spännrems-metoden under en veckotur och undrar väl typ varför jag väntat så länge! Varit rädd för att vara blöt, men det var i sig inte något jag gick och tänkte på. Fördelen att slippa stanna/krångla/byta/snöra stup i kvarten och inte minst att slippa tappa känseln i benen väger tyngre! Hade ett par höga sealskinz till etapper med många vad/blötmarksdagar, och de gjorde jobbet i de flesta fall, förutom några gånger i högre vatten. Hade blöta fötter i slutet av dagarna ändå... Inget stort problem komfortmässigt, men:

Kände antydan till skav och tejpade. Leukoplast sätter ju sig som berget och funkar prima med hyfsat torra fötter. Men med blöta fötter... gnagdes leukoplasten bort under vandringsdagen och rev bort huden!!! Ännu värre blev det efterföljande dag när jag satte på compeed på såren, som satte sig än mer som berget och rev bort ännu mer hud efter en blöt vandringsdag!!!

Så hur gör ni som vadar i kängor, blöta fötter, om ni får sår på fötterna?

Antar att jag aldrig skulle ha fått så här stora besvär av skavet i sig om jag inte tejpat. Men oavsett orsaken, sår kan man få, så hur gör man då?

 

[scandiaca]

Gick du med sealskinz i kängorna? Jag hängde inte med där!

Jag har provat spännremsmetoden med (Lundhags-) kängor ett par gånger med olika resultat. Ena gången höll det tätt, andra gången rann det in ordentligt i ena skon. Men innersulor och sockar tog jag av innan så blev det ändå torrt och trevligt för fötterna resten av dan.

Kanske inget svar på problemet med tejp på blöta fötter, men vad gäller tejpning så lägger jag inte tejpen direkt på blåsor/sår, utan tätt runt om, alternativt skär ett lagom stort hål i tejpen så blåsan/såret kan andas och läka bättre.

 

[dmitrij]

Ha kängor utan foder, bara leder inuti.
Ta av alla sockar, ut med sulor.
Vada, häll ut vattnet vänd upp ock ner kängorna i 5 min under tiden du torkar fötter.
Ta på sockar, stoppa in sulor ock vandra vidare.

 

[eribur]

Jag hade lite problem att få leukaplasten att sitta då jag slarvade med enkelstrumpa å blöta fötter. Tycker den viktigaste grejen är att försöka ha så torra fötter som möjligt under vandring. Byta mkt strumpor och massa torkning.

Lossnade compeeden? Eller va det så stort område att den fäste på skadad hud och då rev av den?

 

[bico]

Som rubriken lyder, hur gör man?

Har äntligen vågat testa vada-i-kängorna/spännrems-metoden under en veckotur och undrar väl typ varför jag väntat så länge! Varit rädd för att vara blöt, men det var i sig inte något jag gick och tänkte på. Fördelen att slippa stanna/krångla/byta/snöra stup i kvarten och inte minst att slippa tappa känseln i benen väger tyngre! Hade ett par höga sealskinz till etapper med många vad/blötmarksdagar, och de gjorde jobbet i de flesta fall, förutom några gånger i högre vatten. Hade blöta fötter i slutet av dagarna ändå... Inget stort problem komfortmässigt, men:

Kände antydan till skav och tejpade. Leukoplast sätter ju sig som berget och funkar prima med hyfsat torra fötter. Men med blöta fötter... gnagdes leukoplasten bort under vandringsdagen och rev bort huden!!! Ännu värre blev det efterföljande dag när jag satte på compeed på såren, som satte sig än mer som berget och rev bort ännu mer hud efter en blöt vandringsdag!!!

Så hur gör ni som vadar i kängor, blöta fötter, om ni får sår på fötterna?

Antar att jag aldrig skulle ha fått så här stora besvär av skavet i sig om jag inte tejpat. Men oavsett orsaken, sår kan man få, så hur gör man då?

Jag börjar med ett svar på din näst sista fråga: Jag ser till att aldrig få sår på fötterna. När jag gjorde lumpen fick jag mycket skoskav av försvarets strumpor, sockor och kängor. Då lärde jag mig vikten av att tejpa förebyggande med Leukoplast. Dock inte bara tejpa lite hur som helst. Utan extremt noggrant. Det får inte finnas minsta ojämnhet, inte ett enda veck. När jag har tejpat mina fötter sitter tejpen där den sitter och släpper inte. Den kan behöva kompletteras, men inte ersättas, på grund av visst slitage om man går långa sträckor och många dagar i sträck.

Mitt recept är att:

• alltid sträcka tejpbitarna noggrant för att undvika ojämnheter och veck,
• alltid trycka fast tejpen noggrant så att den fäster väl mot huden,
• alltid klippa av hörnen på tejpbitarna för att undvika att de kantiga hörnen lossnar och rullar upp sig,
• alltid applicera väl tilltagna tejpbitar, sällan under 15 cm långa, oavsett placering, för bäst möjliga vidhäftning.

Samt att:

• aldrig byta ut någon tejpbit under en pågående vandring utan bara vid behov komplettera den med ännu ett lager där den är särskilt sliten.

Min uppfattning är att Leukoplasten med åren har blivit något sämre. Den har blivit både porösare och kladdigare, vilket i mitt tycke är två avsevärt försämrande egenskaper.

Kan du förklara lite närmare vad du menar med att Leukoplasten har "gnagts bort"? Menar du att hela tejpbitar lossnar? Eller menar du att Leukoplasten successivt nöts och tunnas ut?

Jag har aldrig varit med om att Leukoplasten har "gnagts bort". I och för sig har jag inte vadat med kängor i så högt vatten att det har läckt in vatten eller på något annat sätt blivit så blöt i kängorna att det har givit upphov till något problem. Fotsvett, som dock till stor del tas upp av yllestrumpor, yllesockor och yllesulor, har heller aldrig givit upphov till något problem.

/Birger

 

[Elvah]

Svarar er alla här:

Ja, sealskinz istället för lager 2-strumpor, när det varit garanterat att jag skulle bli blöt.

Spännremmar: efter några misslyckade försök fick jag faktiskt till det. Fick förvisso spänna så det pirrade i fötterna efteråt... Men mindre farligt än att kyla till is, upplever jag!

Instämmer att tejpning inte görs på sår, utan INNAN de uppstår.

Mycket bra genomgång om hur tejpningen bör göras. Jag kan nog ha varit lite slarvig i jämförelse med att klippa till hörnen mm... Kan ligga något i det! Håller det för väta, om det görs bättre, är frågan?

Detta med vikten av att hålla fötterna torra: incidenten med leukoplasten hände under en heldag av hällregn, det fanns inte utrymme för att ta av och byta till torrt, det hade bara blivit blött ändå.

Ta av kängor, sulor, sockar, hälla ur vatten etc: Men då kan jag ju lika gärna köra foppatoffelmetoden med sealskinz för kylans skull. Poängen med att vada i skalkängor var ju att SLIPPA krångla! Senaste vandringen var alltså Rapadalen - typ 10 kanaler på raken...

Leukoplasten nöttes bort: den var alltså uppflikad och hade tagit huden med sig. Compeeden var som uppluckrad/geggig i kanterna, och eftersom den inte längre täckte bra behövde jag få loss den för att kunna göra rent ordentligt... Så jag kan ha hjälpt den på traven... (Aj och blä!)

Instämmer att det gäller att inte FÅ några sår på fötterna från första början, i så fall hade det inte varit några som helst problem att bli lite blöt (resterande fotdelar mår prima!)

 

[exposedpaths]

Mina två tips: att få Leukoplast etc. att hålla sig mycket bättre: applicera lite "benzoin tinktur" på huden innan tejpen. Och i andra fotområden använda fotskyddskrem som minskar friktionen (2Toms "Blistershield", "TrailToes" eller liknande)

 

[scandiaca]

Törs man lita på att remmarna håller vattnet ute så slipper man krånglet med att plocka i och ur sulor o sockar vid vadandet. Själv törs jag nog inte det, men jag ska finslipa denna metod framöver. så det blir till att krångla! Det blir trots allt mindre att bära på.

Sealskinz i kängor känns lite som kaka på kaka. En bra känga ska vara (tillräckligt) vattentät i sig. Skinzen gör bara foten ännu fuktigare av instängd svett tänker jag.

 

[Kilsbergarn]

Ang compeed, har man väl satt på det då gäller det ju att inte blöta ner fötterna. För det suger ju upp vatten och förvandlas till en geléklump som fastnar strumporna och sen lossnar i kanterna eller korvar ihop sig. Det är bättre att klippa av ihopkorvade kanter än att rycka loss compeeden för den tar med sig huden på blåsorna. Sen har man ett hudlöst område man ska försöka sköta om ute på tur, inte så lätt.
Den här produkten har jag använt förr och det funkade: https://www.apotea.se/jelonet-salvk...MIr8exlqaY5AIVlKiaCh0-rwLUEAQYASABEgLjy_D_BwE
Det är som ett nät man klipper en bit av och lägger på det hudlösa området och den gör så att tejp osv inte fastnar i såret. Nackdelen är väl att det är en rätt stor kaka att bära med sig i första hjälpen kitet (minns ej om man fick vika den).
Har själv insett att det är bättre att tvärnita på en gång då man känner minsta skav. Inte tänka ”det fixar jag vid nästa bäck” eller så.

 

[thureb]

Birgers inlägg #5 är mkt bra.

Jag kan komplettera med att vidhäftningen av Leukoplast blir bättre om tejpen och huden är varm. Förstås skall huden vara torr. Sätt gärna på den på kvällen innan så hinner den sätta sig inför vandringen.

På min senaste fjällvandring som innehöll en hel del blöta fötter på grund av regn nöttes det hål på tejpen. Så kanske är även tejpen skörare när den är blöt.

Dubbla lager tejp kan vara bra och att förankra tejpremsor med tvärgående lager t ex runt hälen horisontellt. (Jag har ibland problem med självsprickor där vilket lindras av tejpning.)

Thure

 

[Elvah]

Törs man lita på att remmarna håller vattnet ute så slipper man krånglet med att plocka i och ur sulor o sockar vid vadandet. Själv törs jag nog inte det, men jag ska finslipa denna metod framöver. så det blir till att krångla! Det blir trots allt mindre att bära på.

Sealskinz i kängor känns lite som kaka på kaka. En bra känga ska vara (tillräckligt) vattentät i sig. Skinzen gör bara foten ännu fuktigare av instängd svett tänker jag.

Jag testade några olika varianter som andra tipsat om, buntband och ett par olika varianter av spännremmar. Öppningsbara buntband blev bara krångligt eftersom de inte alls gick att öppna när de var i väl åtdraget läge utan måste knipsas upp!! Spännremmar betydligt mer lätthanterlig. Lät dem sitta på löst om vristen, och drog åt för kung och fosterland precis vid vaden. Jag upplever att det håller tätt bara man drar åt hårt nog. Bäst resultat fick jag med två remmar per ben, blev ju dubbla barriärer. Men samtidigt viktigt att hitta en modell som kan lossas blixtsnabbt, kan bli rätt obehagligt annars, jag fick skippa en av remmarna av denna anledning och bara ha en per ben.

Jag har Jörnkängor och goretexbyxor av tunnaste typen. De har tunna dragkedjor i sidorna men tycker det gick bra att få det tätt där ändå. Testade detta med spännremmar för flera år sedan med mina Meindl dovre extreme och fick inte till det. Antagligen för styva i skaftet. Materialen måste ju kunna formas kring varandra för att sluta tätt.

Vatten läckte in dels vid de misslyckad experimenten med buntband eller dåligt åtdragna spännband, dels vid en viss söm på kängan vid gummit (kan man åtgärda det?), dels under längre stunder i djupt vatten dock inte alltid...

Jag tycker visst att man BLIR fuktig i skalkängor under flera dagar i blötväder och i vatten, hur välinsmorda de än är. Om man skulle byta till torra strumpor hela tiden skulle man få bära med sig 50 par. Utan sol är det svårt att få något torrt. Upplever inte att mina liners blev blötare under skinsealzen än under vanliga vandringssockarna, utan de var helt klart torrare.


Vilken massa bra tips om hur man ska tejpa hörrni, tack!

En hudkräm skulle göra skillnad, verkligen?! Nyfiken och ska såklart prova, om än tveksam.

 

[username2]

Mina regnbyxor gick sönder (bubblor och skikten lossnade från varandra, gore-tex) när jag drog spännband över byxorna. Testade bara ett par gånger och har inte gjort det igen efter det.

Delvis OT men mina problem med blåsor och sunkiga fötter försvann när jag bytte kängorna mot löparskor. Mina fötter trivs uppenbarligen bättre att vara konstant blöta, om vattnet byts ut flera gånger om dagen, än instängda i värme.