Det var jag som blev räddad från isen.
Går att läsa lite bland annat här och det mesta är korrekt citerat faktiskt...
http://gt.expressen.se/nyheter/1.2278505/martin-34-raddades-fran-isflaket
Det var fantastisk skridskois, åkte hela sträckan Torslanda-Marstrand T/R dagen innan. Den här dagen ville jag ta med min sambo ut för att få visa hur fint det var.
Isen var tjock, minst 15 cm och säkert mer där ute där vi var. Man såg tecken på de olika stadierna i isbildningen som varit under vintern men allt var väl ihopfryst nu.
Vi var kanske 5-800 meter från rännan där båtarna går (den yttre farleden vid Rörö). Jag såg bogserbåten sakta stäva söderut från Marstrand. Tänkte att det möjligen skulle kunna gunga lite på isen där vi befann oss, brukar inte vara något problem.
När båtens vågsvall fortplantade sig in under isen blev sprickbildningen extrem (mot allt jag varit med om tidigare). Vi stod stilla tills rörelsena i isen hade ebbat ut, sen började vi åka inåt mot fast is. Men isflaken var många och sakta, sakta gjorde frånlandsvinden att de gled isär. Det hade gått att fortsätta en stund till, men jag vet ju att det är bättre att ringa INNAN det blir allvarligt. Som det var nu var isen tjock, låg nästan still, vi var torra och det var en underbar eftermiddag.
Alltså togs kontakt med räddningstjänsten och efter en stunds diskuterande med MRCC så beslöt vi att helikoptern stod beredd en minuts flygtid ifrån oss på Säve. Resten är historia. Proffsig insats av alla inblandade som jag så klart vill berömma.
Jag medger utan omsvep att jag tog ett felaktigt beslut den dagen. Vi var helt enkelt för nära båten med det utfall som blev. Att säga "otur" eller nåt annat är bara löjligt.
Lika fånigt är det att en del tycker att man får skylla sig själv. Dessa människor hävdar då samtidigt att "tänk om helikoptern hade behövts vid en trafikolycka". Ja, som om inte nästan alla trafikolyckor beror på mänskliga misstag, dåliga beslut, idioter bakom ratten, alkohol eller vad som helst.
Tack för en sansad diskussion här på Utsidan.