Vad heter det jag gjorde?

[Polarnatt]

Klart vi behöver förtydligande ord... betaltälta är ju klockrent.

Tänkte på det nu när jag var i Jotunheimen och deras ord för när man behöver ta i med händerna i branta partier... "Klyvning", man fattar direkt vad som menas... hittar inget liknande svenskt ord... eller finns det?

Thomas

Jag kanske är trög, eller så är jag bara trött, men jag kopplar inte ordet "klyvning" till att använda armarna vid klättring. Dock är jag helt med på att det kan behövas ett alternativt ord till den engelska beteckningen "scrambling".

Mvh /Joel

 

[tango]

Jag kanske är trög, eller så är jag bara trött, men jag kopplar inte ordet "klyvning" till att använda armarna vid klättring. Dock är jag helt med på att det kan behövas ett alternativt ord till den engelska beteckningen "scrambling".

Mvh /Joel

Måste allt vara ett ord: funkar inte "brant vandring då vi fick hjälpa till med händerna stundtals"..
Min erfanhet säger mig att ordet övertydlig skulle kunna strykas från svenskan då jag aldrig upplevt detta - det finns nästan alltid någon som med eller utan avsikt missförstår det man säger

Men håller egentligen med om att "scrambling" borde få ett svenskt ord, grad2-3-klättring kanske

/Patrik

 

[consono]

Campa är ett svenskt ord sedan länge, språket är levande,dynamiskt, inte statiskt enbart "svenskt".

Trottoar, portmonnä, refug,display,suicid...

camping=campa, talking=talka, singing=singa, swimming=svimma, diving=diva.
Är det en sån dynamisk svenska vi vill ha när det finns svenska ord? Det finns fövisso kretsar i samhället som vill påvisa sin bildning och status genom att använda så svår vokabulär som möjligt. Det är valfritt (optionellt).

 

[peter1959]

camping=campa, talking=talka, singing=singa, swimming=svimma, diving=diva.
Är det en sån dynamisk svenska vi vill ha när det finns svenska ord? Det finns fövisso kretsar i samhället som vill påvisa sin bildning och status genom att använda så svår vokabulär som möjligt. Det är valfritt (optionellt).

Campa ÄR ett svenskt ord consono.

Ett ord som skrivs och uttalas av majoriteten av de i landet boende blir ett landsspråk, i detta fall svenska,, så fungerar det när språket utvecklas, gäller alla länder.

Att försöka förtränga, ogiltigförklara verkligheten, hur gemene man/kvinna skriver och uttrycker sig förstår jag inte vitsen med, då ska man ägna sig åt att beskriva hur det HAR varit förut med orden, alltså språkhistoria, där fick du så du teg consono, nu vet du inte vad du ska svara, din räka !, komma här o bråka med gammalt folk på lördagsförmiddagen...

 

[consono]

Campa ÄR ett svenskt ord consono.

Ett ord som skrivs och uttalas av majoriteten av de i landet boende blir ett landsspråk, i detta fall svenska,, så fungerar det när språket utvecklas, gäller alla länder.

Att försöka förtränga, ogiltigförklara verkligheten, hur gemene man/kvinna skriver och uttrycker sig förstår jag inte vitsen med, då ska man ägna sig åt att beskriva hur det HAR varit förut med orden, alltså språkhistoria, där fick du så du teg consono, nu vet du inte vad du ska svara, din räka !, komma här o bråka med gammalt folk på lördagsförmiddagen...

Kom precis in genom dörren, har liksom varit på moosehunting hela dayen, typ, så jag har liksom inte hunnit liksom komma på nån dräpande kommentar, typ, jag hör liksom av mig när jag kommer på nån, typ, modern och cool komment på ditt crazy påhopp. Gubbjävel!

 

[päeng]

camping=campa, talking=talka, singing=singa, swimming=svimma, diving=diva.
Är det en sån dynamisk svenska vi vill ha när det finns svenska ord? Det finns fövisso kretsar i samhället som vill påvisa sin bildning och status genom att använda så svår vokabulär som möjligt. Det är valfritt (optionellt).

Säger som Gunnar Sträng lär ha sagt: Varför använda konstiga ord när vi har ett adekvat svenskt vokabulär att tillgå?

 

[Noob]

Men håller egentligen med om att "scrambling" borde få ett svenskt ord, grad2-3-klättring kanske

Det var ett rätt svårt ord, det där. Känns som att gemene man kan få svårt att spontangreppa när man säger att vandringen innehåller grad2-3-klättring. Haha.

Men jag har inget bättre förslag

 

[dave1]

Och hur svenskt är egentligen ordet "klättra"? Det är ju i sig också ett försvenskat tyskt låneord (klettern) som började användas i slutet av 1700-talet. Och "grad" har väl sitt ursprung i latinets "gradus".

Scrambla eller skrambla är väl ett ganska bra och väletablerat begrepp som lätt passar in i svenskan. Liksom campa, som ju numera är nästan lika väletablerat i språket som "hamburgare" eller "konditionsträning".

Om man ska cementera det svenska språket så bör man ju ställa sig frågan vilket språk det är man avser. Är det dagens svenska eller det sätt man pratade på fyrtiotalet? Är det kanske sekelskiftessvenskan eller ska man gå ännu längre tillbaka i tiden till det språk som användes när Magnus Erikssons landslag nedtecknades?