Tarra; sa:
Att skattebetalare försörjer arbetslösa råder det väl ingen tvivel om. Mitt exempel där stockholmaren försöjde den arbetslöse norrlänningen var ett specifikt fall av detta; förmodligen lite av ett typfall om man beaktar arbetslöshetssiffrorna i de bägge regionerna.
Vidare har vi ett nationellt utjämningssystem mellan kommuner som garanterar samma nivå på offentlig service i hela landet. Detta medför att kommuner i tillväxtområden betalar delar av sina skatteintäkter till glest befolkade kommuner.
Därmed tycker jag att min bild av en stockholmare som försörjer en norrlänning är talande på många sätt.
Mezzner; sa:
Helt riktigt. Fjällvärlden är att betrakta såsom vår gemensamma resurs, vilken vi alla bör ha rätt att bestämma gränserna för dess utnyttjande.
Min personliga åsikt är emellertid att som naturområde är fjällkedjan så unikt att det är synd att både rennäring och kommersiell turistnäring har ett så pass stramt grepp om denna del av landet. Då hela Norrland i övrigt är antingen uppdämt eller föremål för kommersiellt skogsbruk bör vi slå vakt om de kvarvarande orörda naturområdena och jag betraktar de nationalparker vi har (varav många intrång gjorts i dem trots denna status) som alltför arealmässigt små.
dave1; sa:
Visst bör vi samsas om utrymmet till viss del med andra intressegrupper, men i många fall behöver inte deras verksamhet specifikt fjällvärlden för dess fortlevnad: Kommersiell djurskötsel kan bedrivas på bondgårdar; skjuta djur kan göras i skogslandet lika gärna som på den ekologiskt känsliga fjällheden. Orörd natur kan däremot ej avnjutas på många andra ställen.
