Har inte åkt skidor på 10 år, men åkte väldigt mycket på 70- och 80-talet, för ett par veckor sedan åkte jag en dag på mina 20 år gamla skidor, aldrig slipade eller vallade, funkade förvånansvärt bra! Men bestämde mig ändå för att hyra skidor nästa gång.
I söndags var jag iväg till Ski Sunne, ganska litet ställe, men nära, gick in i skidshopen för att hyra, de fick fram ett par pjäxor som passade och tog fram ett par carving-skidor 155cm, jag är 165cm så jag tyckte skidorna verkade lite korta, men eftersom jag aldrig åkt på ett par carvingskidor tidigare så tänkte jag att det nog var bra att de var lite korta.
Redan i liften kändes det jättekonstigt, tyckte inte jag fick något stöd alls av pjäxorna och var tvungen att spänna hela benen för att hålla balansen, när jag sedan försökte åka kändes som pjäxorna kollapsade varje gång jag försökte lägga lite vikt på skidorna. Tillbaka ner till skidshopen och bytte till de hårdaste pjäxorna de hade, det blev något bättre, men fortfarande var pjäxorna mycket mjukare än jag är van vid. Skidorna kändes jättemjuka och fladdriga, envisades ändå med att köra några timmar och försökte hitta balanspunkten. Till slut åkte jag ner till bilen och knäppte på mig mina egna (benhinneinflammations-) pjäxor och wow, vilken skillnad! För första gången under dagen fick jag kontakt med underlaget, nu kändes det som man åkte skidor igen! Dock var fortfarande skidorna sladdriga och fladdriga och jag saknade mina gamla raka, långa, hårda skidor…
Var skidorna för korta? För mjuka? För breda? (Att pjäxorna var för mjuka har jag redan förstått) Eller måste jag helt enkelt gå i skidskola igen för att lära mig hur man åker på carvingskidor? Det funkade ju så länge man fjös-åkte, men försökte jag åka lite mer som jag brukar = aggresivt så blev det inte alls bra.
I söndags var jag iväg till Ski Sunne, ganska litet ställe, men nära, gick in i skidshopen för att hyra, de fick fram ett par pjäxor som passade och tog fram ett par carving-skidor 155cm, jag är 165cm så jag tyckte skidorna verkade lite korta, men eftersom jag aldrig åkt på ett par carvingskidor tidigare så tänkte jag att det nog var bra att de var lite korta.
Redan i liften kändes det jättekonstigt, tyckte inte jag fick något stöd alls av pjäxorna och var tvungen att spänna hela benen för att hålla balansen, när jag sedan försökte åka kändes som pjäxorna kollapsade varje gång jag försökte lägga lite vikt på skidorna. Tillbaka ner till skidshopen och bytte till de hårdaste pjäxorna de hade, det blev något bättre, men fortfarande var pjäxorna mycket mjukare än jag är van vid. Skidorna kändes jättemjuka och fladdriga, envisades ändå med att köra några timmar och försökte hitta balanspunkten. Till slut åkte jag ner till bilen och knäppte på mig mina egna (benhinneinflammations-) pjäxor och wow, vilken skillnad! För första gången under dagen fick jag kontakt med underlaget, nu kändes det som man åkte skidor igen! Dock var fortfarande skidorna sladdriga och fladdriga och jag saknade mina gamla raka, långa, hårda skidor…
Var skidorna för korta? För mjuka? För breda? (Att pjäxorna var för mjuka har jag redan förstått) Eller måste jag helt enkelt gå i skidskola igen för att lära mig hur man åker på carvingskidor? Det funkade ju så länge man fjös-åkte, men försökte jag åka lite mer som jag brukar = aggresivt så blev det inte alls bra.