Vad man upplever som den vackraste platsen lär vara väldigt subjektivt. Jag skulle vilja påstå att det är mycket mer än den fysiska platsen som har en avgörande roll för helhetsintrycket. Exempelvis vilket sällskap man har, ens egen sinnesstämning, väderlek, ljus, m.m.
För egen del är det mer motiverat att prata om vackraste ögonblick än plats, som när åskovädren vandrade genom Överumans dalgång samtidigt som solen dalade bakom Okstindan. Eller den där vindstilla kvällen vid kanten av Island in the Sky, (Canyonlands NP i Utah (USA)). Eller den kalla ölen i goda vänners lag på en polsk strand i solnedgången. Även om somliga platser har betydligt större sannolikhet att upplevas som vackra än andra så kan egentligen vilken skogsdunge som helst kvala in som den absolut vackraste platsen om man är där i precis rätt ögonblick...