chralm; sa:1) Antydan är inte direkt ett nytt ord, varför då byta ut det mot ett nyinlånat?
2) Ska vi kanske om 200 år byta ut det igen mot ett kinesisk ord?
3) Svenska som språk är inte direkt vinnaren när man gör så.
4) Kanske ska vi börja särskiva också (i och för sig har alltför många redan börjat med det)?
*Jag numrerade...*
1) För att det kanske känns som det är en skillnad mellan hint och antydan.
För att man med medvetenhet vill låta tuff.
För att det bara blev så; för att hint kom upp/ut istället för antydan.
Försök stoppa/styra någon av dessa mänskliga processer om du kan...
2) Ja kanske! Om det för det stora flertalet känns mer funktionellt, boostar image eller om det omedvetet blir lättare att säga/skriva det nya kinesiska ordet.
3) Jag kommunicerar väl knappast med mina svenska vänner och bekanta med det primära syftet att hålla svenska språket som vinnare. Utan snarare för att så nyanserat/funktionellt som möjligt försöka idka kommunikation (omedvetet känns det ibland naturligare med engelska ord)!
4) Det är väl inte så skojigt med särskrivning... inte med fåniga engelska ord heller. Men visst är det så att det verkar bli vanligare med särskrivning (och det är ju inte så konstigt). Kanske är det helt enkelt en glädjefylld standard i svenska språket om två hundra åt...
Jag bara menar; visst tusan var det bättre förr. Ju förr desto bättre. Men vad vill man egentligen uppnå som språkpolis. Upprätthålla ett charmigt men verkningslöst orerande? Jamendåså, det går ju bra! ;-)
Eller vill man, mot bättre vetande, tro att man med gedigna kampanjer kan medvetandegöra pöbeln om det gamla goda språkets förträfflighet och därmed hindra dess kortsynta och omedvetna språkanvändning?
Patric
Som kanske också skall bli mer kortfattat...