Utfrätta färger
- Trådstartare Noob
- Start datum
Hmm, vore bra med en bild som ett exempel för att ge ett bra förslag eftersom det kan bero på massor av saker.
Tipset blir också att ställa samma fråga med bildexempel på ett dedikerat fotoforum, ex. www.fotosidan.se. Då kommer du få alla tänkbara tips
Tipset blir också att ställa samma fråga med bildexempel på ett dedikerat fotoforum, ex. www.fotosidan.se. Då kommer du få alla tänkbara tips
Bildtrådar kräva bilder! Här kommer ett exempel. Orkar inte gå med i ett specialiserat forum för varje dum fråga jag har
Bilden är hårt komprimerad, men det blir inte bättre i RAW-format med full upplösning. Klippan i förgrunden är solbelyst medan den större väggen baktill ligger i skugga.
Bilden är hårt komprimerad, men det blir inte bättre i RAW-format med full upplösning. Klippan i förgrunden är solbelyst medan den större väggen baktill ligger i skugga.
Bilagor
Det ser ut som hela bilden är överexponerad, även de skuggade partierna. Om vi bortser från inställningar i exponeringsmätning som du själv kan experimentera med så är här förmodligen anledning bildens komposition med en ljus del (himlen) och en mörkare del (bergväggen) som ställer till det. Det blir gärna över- eller underexponerat beroende skillnaderna i de olika delarna i motivet.
Vanligtvis har man samma problem när man fotar landskap med en ljus himmel och en mörkare del med landskapet med en horisont som skiljer partierna, som din bild men liggande. Här är lösningen ett halvtonat gråfilter. Du kan du mörka ner den ljusa delen och tona vid horisont linjen. Se länk tlll sådant filter (obs, om du köper ett kolla din filtergänga så du får rätt storlek):
http://www.cyberphoto.se/info.php?article=310602
Om du inte vill komponera bilden med horisonten där filtret lägger den beskär du bilden senare och kompenserar för det när du tar bilden.
Vanligtvis har man samma problem när man fotar landskap med en ljus himmel och en mörkare del med landskapet med en horisont som skiljer partierna, som din bild men liggande. Här är lösningen ett halvtonat gråfilter. Du kan du mörka ner den ljusa delen och tona vid horisont linjen. Se länk tlll sådant filter (obs, om du köper ett kolla din filtergänga så du får rätt storlek):
http://www.cyberphoto.se/info.php?article=310602
Om du inte vill komponera bilden med horisonten där filtret lägger den beskär du bilden senare och kompenserar för det när du tar bilden.
Senast ändrad:
Jag har
haft liknande problem vid fotografering i mycket ljus miljö med snö. Snöprogrammet gav då bättre exponerade bilder än det autoläge jag normalt använder.
Kanske funkar det om du väljer bländarförvalautomatik lågt isotaloch bländar ned ordentligt. Helt manuell exponering brukar också funka men det tar mera tid.
Thure
haft liknande problem vid fotografering i mycket ljus miljö med snö. Snöprogrammet gav då bättre exponerade bilder än det autoläge jag normalt använder.
Kanske funkar det om du väljer bländarförvalautomatik lågt isotaloch bländar ned ordentligt. Helt manuell exponering brukar också funka men det tar mera tid.
Thure
Det du skriver stämmer bra på bilderna jag tittat på. Nästan alla med en skarp horisontlinje, eller annan avdelare mellan partier som är olika ljusa, har blivit ungefär likadana. Kameran verkar tendera att ställa in exponeringen efter den mörkaste partiet i bilden. Får läsa i manualen hur den egentligen mäter. Jag vet att den exponeringsmätningen i den är av enklare slag. Filter verkar vara en bra lösning men får bli en sista utväg. Tanken med den här kameran är att det skall vara krångelfritt och att den alltid skall med.
Du har också rätt. I stort ett alla bilder där merparten av motivet är väldigt ljust har blivit överexponerade. Självklart, nu när du säger det, att väldig ljusa objekt, som en dolomitklippa, reflekterar ljuset på ungefär samma sätt som snö, men då slog det mig aldrig.
Bländaren brukar jag ställa till minsta rimligt möjliga. Kameran föredrar att minska slutartiden istället om den är ställd på automatik. Isotalet har jag aldrig reflekterat över, men du menar att jag minskar risken för överexponering genom att välja ett lägre iso-tal? Kompenserar inte kameran för det genom längre slutartid eller större bländare i så fall (om den får bestämma)?
Inomhusbilder, bilder utan "horisontlinje" i mulet väder och skuggiga motiv blev iaf bra. Synd att de är typ 20 av 600 st men här är en jag gillar, fast den behöver beskäras.
Bilagor
Att spotmäta och behålla inställningen är ett trick, men stenålders manuella inställningar är oftast enklare. Vet du vad kameran ställer in för värden, backa 1,5-2 steg så brukar motljusbilderna lösa sig.
Sen är det ju så att plastlinser ger inte samma kontrast som glas med UV och polaroidfilter på. Avanserade fotografer brukar dessutom ofta ett halvt gråfilter för att hålla ner himlen. Stativ underlättar för den här typen av fotografering.
Små, enkla kameror gör inte riktigt det som broschyrerna påstår....tyvärr.
Sen är det ju så att plastlinser ger inte samma kontrast som glas med UV och polaroidfilter på. Avanserade fotografer brukar dessutom ofta ett halvt gråfilter för att hålla ner himlen. Stativ underlättar för den här typen av fotografering.
Små, enkla kameror gör inte riktigt det som broschyrerna påstår....tyvärr.
Ingen kamera klarar av för stora ljusskillnader. Det man kan göra är att använda sig av HDR, dvs High Definition Range. Man tar helt enkelt tre bilder med olika exponering och lägger dem samman till en bild i tex Photomatix Pro. Ett annat sätt är att ta bilder i raw format och ändra exponeringen efter att fotot tagits för att sedan lägga samman till en bild. Här finns exempel på en sida som tillhör en gammal arbetskamrat:
http://nordmarkshyttan.blogg.se/category/hdr.html
http://nordmarkshyttan.blogg.se/category/hdr.html
Jag brukar alltid sikta mot det ljusa i bilden, trycka av "halvvägs", så ljusmätningen utförs där, innan jag sen siktar kameran mot det riktiga motivet och trycker av. När jag tänker närmre på det har jag inte reflekterat över om detta konsekvent fungerar med moderna kameror, jag gör det av bara farten. Är det det som kallas "spotmäta" ?
Exponeringskompensation
och ett autoläge funkar ofta men just i mycket ljusa förhållanden har jag inte lyckats med det. På min relativt komplicerade kompakt Canon Powershot G10 har jag två val som jag kan programmera själv men dessa är redan upptagna så det har blivit snöläget för min del.
Thure
och ett autoläge funkar ofta men just i mycket ljusa förhållanden har jag inte lyckats med det. På min relativt komplicerade kompakt Canon Powershot G10 har jag två val som jag kan programmera själv men dessa är redan upptagna så det har blivit snöläget för min del.
Thure
Det här är en intressant fråga som berör fotografins grunder; exponering och ljusmätning. Sensorer (och analog film) har en given exponeringslatitud vilket är "avståndet", antal exponeringssteg, som den klarar av att återge från överexponerat till underexponerat. Man talar också ofta om dynamiskt omfång. Detta skiljer sig mellan olika kamerasensorer och filmer. DIA-film har t ex ganska liten exponeringslatitud, dvs den är känslig för över- respektive underexponeringar och har ett dynamiskt omfång på ca 4-5 exponeringssteg. Negativ film och moderna digitalkameror är inte lika känsliga och det dynamiska omfånget ligger på ca 11-12 exponeringssteg vid rätt exponerad raw-fil. För att enkelt sammanfatta det; kameror är begränsade i hur många exponeringssteg de kan återge.
Sen har vi det här med ljusmätningen. Ljusmätaren i kameran är kalibrerad för en medelgrå yta (18%). Det innebär i praktiken att om du fotograferar ett vitt papper så kommer kameran att "tro" att det är medelgrått och anpassa exponeringen därefter. Detsamma om du fotar ett svart papper. När man ska fotografera ett kontrastrikt motiv så är det väldigt viktigt att man exponerar rätt; det gäller att "anpassa" exponeringen efter motivets omfång och lägger man exponeringen fel så är det stor risk att kameran inte klarar av att återge hela omfånget i motivet. Man ska komma ihåg att kamerans ljusmätare är en ganska "dum" sak; den vet inte ingenting om ditt motiv utan försöker göra en medeluppskattning utifrån sin medelgråa 18%-iga kalibrering. Utmaningen ligger i att "läsa av" motivet och tala om för kameran hur den ska exponera.
Här finns lite att läsa om ljusmätning: http://www.photax.se/kmrt/ljsmt/ljsmtning.htm
I bildexemplet på bergväggen ovan har kameran överexponerat bilden. Den största ytan i motivet är en mörk bildvägg. Kameran har ingen aning om att bergväggen inte är medelgrå och styr exponeringen åt det hållet; dvs överexponerar bilden. Det är samma som händer som i första exempelbilden i länken ovan, fast motsatt. När bilden överexponeras för att den stora mörka bergväggen ska bli medelgrå, så innebär det att kamerans dynamiska omfång förskjuts och kameran kommer inte att kunna återge de ljusa delarna i bilden vilket leder till att de fräts ut. Bilden blir också kontrastlös. Jag skulle gissa bilden är ungefär 1,5-2 steg övexponerad. Enkelt uttryckt så har den stora mörka ytan lurat kameran och trots all teknik så kommer man inte ifrån att man måste tänka på sånt här när man exponerar svåra motiv. Mycket i grunderna finns i en förståelse av Ansel Adams zonsystem, vilket känns som överkurs nu men som kan vara intressant att kika på ändå för den intresserade.
http://en.wikipedia.org/wiki/Zone_System
I praktiken innebär digitaltekniken att det är lättare att kontrollera exponeringen helt enkelt pga den snabba återkopplingen man får och om kameran kan visa histogram så kan man se ganska väl hur detta ligger för exponeringen; om det är väldigt vänsterförskjutet så tenderar bilden att underexponeras och om det är högerförskjutet så tenderar bilden att överexponeras.
Sen finns det motiv som har så stort omfång att kameran inte ens med korrekt exponering klarar av att återge allt från det ljusa till det mörka och då är som nämnts avtonade gråfilter ett bra hjälpmedel. Runda avtonade filter är dock lite begränsade och jag föredrar fyrkantiga som man sätter i en hållare (Lee, cokin, sing ray m.fl). Det gör att man skjuta filtret upp och ner beroende på var man behöver avtoningen. I den här motljusbilden rakt in i solen har jag använt ett kraftigt avtonat filter (samt polfilter för att dämpa reflexer från vattnet) och tack vare det plus en rätt exponering så har jag täckning i större delen av bilden (förutom själva solen).
http://www.utsidan.se/albums/viewpic.htm?ID=24451
/David
Sen har vi det här med ljusmätningen. Ljusmätaren i kameran är kalibrerad för en medelgrå yta (18%). Det innebär i praktiken att om du fotograferar ett vitt papper så kommer kameran att "tro" att det är medelgrått och anpassa exponeringen därefter. Detsamma om du fotar ett svart papper. När man ska fotografera ett kontrastrikt motiv så är det väldigt viktigt att man exponerar rätt; det gäller att "anpassa" exponeringen efter motivets omfång och lägger man exponeringen fel så är det stor risk att kameran inte klarar av att återge hela omfånget i motivet. Man ska komma ihåg att kamerans ljusmätare är en ganska "dum" sak; den vet inte ingenting om ditt motiv utan försöker göra en medeluppskattning utifrån sin medelgråa 18%-iga kalibrering. Utmaningen ligger i att "läsa av" motivet och tala om för kameran hur den ska exponera.
Här finns lite att läsa om ljusmätning: http://www.photax.se/kmrt/ljsmt/ljsmtning.htm
I bildexemplet på bergväggen ovan har kameran överexponerat bilden. Den största ytan i motivet är en mörk bildvägg. Kameran har ingen aning om att bergväggen inte är medelgrå och styr exponeringen åt det hållet; dvs överexponerar bilden. Det är samma som händer som i första exempelbilden i länken ovan, fast motsatt. När bilden överexponeras för att den stora mörka bergväggen ska bli medelgrå, så innebär det att kamerans dynamiska omfång förskjuts och kameran kommer inte att kunna återge de ljusa delarna i bilden vilket leder till att de fräts ut. Bilden blir också kontrastlös. Jag skulle gissa bilden är ungefär 1,5-2 steg övexponerad. Enkelt uttryckt så har den stora mörka ytan lurat kameran och trots all teknik så kommer man inte ifrån att man måste tänka på sånt här när man exponerar svåra motiv. Mycket i grunderna finns i en förståelse av Ansel Adams zonsystem, vilket känns som överkurs nu men som kan vara intressant att kika på ändå för den intresserade.
http://en.wikipedia.org/wiki/Zone_System
I praktiken innebär digitaltekniken att det är lättare att kontrollera exponeringen helt enkelt pga den snabba återkopplingen man får och om kameran kan visa histogram så kan man se ganska väl hur detta ligger för exponeringen; om det är väldigt vänsterförskjutet så tenderar bilden att underexponeras och om det är högerförskjutet så tenderar bilden att överexponeras.
Sen finns det motiv som har så stort omfång att kameran inte ens med korrekt exponering klarar av att återge allt från det ljusa till det mörka och då är som nämnts avtonade gråfilter ett bra hjälpmedel. Runda avtonade filter är dock lite begränsade och jag föredrar fyrkantiga som man sätter i en hållare (Lee, cokin, sing ray m.fl). Det gör att man skjuta filtret upp och ner beroende på var man behöver avtoningen. I den här motljusbilden rakt in i solen har jag använt ett kraftigt avtonat filter (samt polfilter för att dämpa reflexer från vattnet) och tack vare det plus en rätt exponering så har jag täckning i större delen av bilden (förutom själva solen).
http://www.utsidan.se/albums/viewpic.htm?ID=24451
/David
Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!
Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg