Utbildning i Allemansvett

[bjornbuse]

Måste tillägga här, en personlig reflektion. Kommunen tillser ett tiotal, från början mycket fina rastplatser, Eldstad, vindskydd, ved, sopkorg och på vissa, torrdass.

En vecka efter att "våren" har anlänt börjar insändarna till den lokala tidningen, "veden är alltid slut" "det finns inget toalettpapper" "det är skräpigt på rastplats X"

Kära medborgare, att kommunen tillstår med ved betyder icke att du som enskild medborgare är ämnad att under fritt fog elda upp så mycket du möjligen mäktar med vid din 6(!) timmar långa vistelse vid sagda rastplats. Inte heller är syftet att toalettens papper ska utgöra basen för ditt bål.

Vi kan inte hantera allmänna tillgångar. Punkt.

 

[Fjällkjell]

Definitivt inget man kan beskylla "ungdomen" för iaf, betongfödda 50-60-70... talister är precis samma skrot och korn. Bortklemade stadsbor som inte kommer ta sitt skräp längre än näsan räcker. Ledsen men "fler sopkorgar" är inte lösningen, ingen service, och dålig tillgänglighet är lösningen. Varför i hela friden skulle man sätta upp en sopkorg vid ett utflyktsmål? om du gör det kommer den vara överfull, och hälften blåsa runt i vinden, för att en full sopkorg betyder att man kan lägga sina sopor på sidan om. om du inte gör det så kommer du ha en hel del skräp lämnat. Lose lose. Människor som folkslag kan inte betros med fina saker, se föregående historik.(mänskligheten et al)

Utflyktsmål som faktiskt kräver en ansträngning på +30 min gång eller dyl ser inte alls samma nedskräpning och missbruk. Det här exkluderar naturligtvis funktionsnedsatta tyvärr. Men å andra sidan, när jag tittar på dom handikappanpassande "rastplatser" jag har i min närhet så tvivlar jag på att dom besöks särksilt frekvent av funktionsnedsatta på grund av sin "lättillgängliga" toalett, som är ett fullständigt nerskitet och nerpissat haveri till äckelskjul som ingen frivilligt går in i. Men jag vet inte.. vad gör vi?

(ja jag generaliserar, alla storstadsbor är inte bortklemade, och det finns gott om sopskaft i glesbygd också, om än numerärt färre)

Jag måste dessvärre instämma i klagosången. Det är helt klart att finns det soptunnor så blir dom raskt fyllda och sedan ställs soporna runt omkring och dras dessutom runt av skator, kajor och kråkor.

Nästan alltid går sådana soptunnor att nå med bil - annars skulle dom bli svåra att tömma. Nog är det egendomligt att man inte tar med sig soporna hem och minst lika egendomligt att dom som sköter dessa "anläggningar" inte inser att det går tyvärr inte att ställa ut soptunnor om man vill ha rent på platsen.
En dellösning kanske kan vara att stänga av vägarna med bom med 30 minuters promenad från platsen som Björnbusen föreslår. För att inte helt exkludera dom som har svårt att röra sig så kanske dom kan få koden till kodlåset på bommen och tillåtas åka bil ända fram.

Vi som deltar i den här diskussionen är säkert redan frälsta och förmodligen är de flesta av oss i "mogen" (övermogen?) ålder. Ansvaret för misslyckandet är även vårt- det är vi som har misslyckats att föra över värderingarna till våra barn och barnbarn. Tyvärr förstår jag inte vad vi gjort för fel. När det gäller att inte skräpa ner i naturen tycker jag att jag har föregått med gott exempel och dessutom försökt att muntligen föra över värderingar och kunskap.

Men- det är naturligtvis inte mina barn och barnbarn som gör det här, det är nog någon annans!!

 

[Stordrulen]

Ansvaret för misslyckandet är även vårt- det är vi som har misslyckats att föra över värderingarna till våra barn och barnbarn. Tyvärr förstår jag inte vad vi gjort för fel. När det gäller att inte skräpa ner i naturen tycker jag att jag har föregått med gott exempel och dessutom försökt att muntligen föra över värderingar och kunskap.

Men- det är naturligtvis inte mina barn och barnbarn som gör det här, det är nog någon annans!!

Problemet är väl kanske att egocentrerade urbaniserade människor med låg/obefintlig naturvana läser ordet rätt i allemansrätt med stora bokstäver istället för att förstå att det är en unik förmån vi medborgare har fått.

Folk är stressade, lata och bortskämda.
Man orkar inte gå "den rätta vägen" genom att följa andra som kans fotspår redan från unga år och på så vis samla nödvändig kunskap innan man provar sina egna vingar och sedan i sin tur för kunskapen vidare.
Gäller inte bara fjällvandring, utan även Jakt, fiske och annat som det tar en mansålder att samla i hop kunskap till om man ska göra det på egen hand.

Vissa kanske är för dumma att förstå att dom gör tokigt, dom kan man kanske ha lite hopp om att dom ska ändra sig till det bättre, problemet är att peaken i naturbesöken i Coronas fotspår gör att dom blir så många att om bara några procent gör tokigt så blir det rejält nedskitat i naturen ändå.

Sen är det nog många som gjort vad dom kan för att det inte skulle bli så här, dom behöver inte känna någon kollektiv skuld, det är det dom som inte gjort det som ska göra men dom har nog sannolikt inte ens insikt i problemet.

Så vad gör man med dessa människor som är för dum för att vistas i naturen ?
Själv är jag är som sagt lite lätt skeptisk till att en snabbkurs kommer göra någon större skillnad på problemet även om det å andra sidan inte skadar.

Tycker att STF borde fundera på obligatorisk Skogsmulle för vuxna, tilltädelseförbud på deras anläggningar innan genomgången kurs.

Men det kanske är just det kursen är ?

 

[ålänning]

Va? Obra att plasta in, så att uppmaningen att sköta sig i naturen och inte skräpa ner inte ska bli blöt och ruttna bort? För att det inte är så miljövänligt?
Ja herregud då faller väl idén. I en värld fylld av plast...
Nä vid närmare eftertanke kommer inte det här bli mer än en naiv tanke. Tangentbordsryttarna rider vidare och är heller inte intresserad.
Jag fortsätter och drömmer...🥃👀

Kära Skogsstjärna, det finns andra sätt nuförtiden att göra "plakat" hållbara. Jag gillade ju din idé, var inte så snarstucken. Att trycka upp den på annat, mera väderbeständigt material än papper är fullt görbart.

 

[ålänning]

En rolig sak som hände en gång när mina elever och jag tog vara på skräp längs vägen mötte vi en gammal tant (ursäkta, en äldre äldre, en årsrik livmoderbärare) i rullstol med 5-årigt barnbarn i famnen. När de såg vad vi höll på med ropade de på oss och barnet kom springande med ett skräp vi hade missat. Efter en stund ropade de igen och då hade tanten vänt ekipaget och kom körande mot oss. Barnet hoppade ner och kom fram med ännu mera skräp. Goda gärningar smittar, vi behöver förstås visa hur man gör men barn tycker om att göra rätt, de förstår instinktivt att skräp inte hör hemma i naturen. Så visst, vuxna är inte oskyldiga till nedskräpningen.

En annan sak: när jag var liten samlades alla i hela kvarteret en gång varje vår och plockade skräp en lördag. Sen blev det brasa och korvgrillning. Alla kom, det var ett fint sätt att umgås på och vi ungar fick oss en lektion i lokal miljövård.

 

[Kimkim]

När jag tar mina elever med mig har jag alltid en extra påse att plocka skräp i. Går vi i skogen brukar det inte bli så mycket, något glasspapper som fladdrat iväg eller så. Något som vi noterade med förskräckelse senast vi promenerade längs en cykelväg var att det inte fanns en papperskorg någonstans. Då pratar jag om ett större samhälle men stor skola, kyrka, ålderdomshem och många lägenhetshus. Folk promenerar där hela tiden men ingenstans kunde man slänga sitt skräp eller sin hundbajs! Hundbajspåsarna i diket tog vi inte med oss.

När vi kom till utsiktstornet uppe på berget fanns det inte bara en eldplats utan också två soptunnor. Det enda skräpet vi hittade var engångsgrillen som låg i eldtunnan. Tack och lov hade någon fattat att inte slänga den i soptunnan. MEN: mina elever fattade allt så här långt men inte varför vi ändå skulle fortsätta bära vår skräppåse (som inte vägde mycket). För dem var det helt naturligt att slänga soporna i soptunnan. Vilket ju är bra.

Jag frågade vem som skulle tömma tunnorna där uppe på berget. När de fick veta att det inte är betald personal från kommunen, som de trodde, utan frivilliga entusiaster som sköter tömningen bar de glatt vårt upplockade skräp tillbaka till skolan. Man kanske behöver se eller få höra detta för att förstå? Och ett godispapper i fickan väger mindre än godiset vägde när man tog det med sig, det ska inte vara så svårt.

När jag tar med mig barn ut brukar jag säga att förr i tiden så offrade man något till naturen ibland. Men nu för tiden har naturen fått nog av våra offer, så vi gör omvända offer istället. Dvs vi visar vår respekt och vördnad för naturen genom att ta med oss något mänskligt hem. Är barnen lagom gamla så kan det vara riktigt roligt för dem att leta reda på varsitt skräp. Skräpet lägger vi i vår gemensamma skräppåse så klart.

Det är för övrigt en vana jag har även när jag går själv, eller med vuxna. De flesta turer jag går innehåller någon form av utsikt, någon form av vila och att jag tar med mig något skräp.

 

[avslutat 73229]

Jag skulle nog vilja nyansera diskussionen något. Jag tror inte att det är helt självklart att tidigare generationer varit så mycket bättre på att inte skräpa ner; ni har alla kanske sett hur man på 60-talet informerade om hur man skulle ta hand om sina sopor till sjöss - genom att göra hål i burkar och slänga dem överbord. Begreppet hållbart fiske med catch&release, bag limits, minimi/maxmått m.m. fanns inte ens på kartan - de flesta som fiskade, även i känsliga fjällvatten, tog upp allt. Ett sätt att göra sig av med sopor var att gräva ner dem.

En annan reflektion är att den svenska- och nordiska synen på naturskydd egentligen är ganska ung. Den härrör från nationalromantiska strömningar under mitten av 1800-talet och en av de drivande var Adolf Erik Nordenskiöld som redan 1880 föreslog att "riksparker" efter modell från Yellowstone skulle inrättas. Samma strömningar påverkade bildandet av Skansen och i litteratur och musik återfinns detta hos Selma Lagerlöf, Hugo Alfvén, Edvard Grieg, Wilhelm Peterson-Berger, Verner von Heidenstam m.fl. En reaktion mot de industrialistiska strömningarna och en känsla av att det fanns ett värde i att bevara ex natur- och landsbygd vilket också ledde till att de första nationalparkerna inrättades och naturskydd formaliserades i lagstiftning på ett helt annat sätt än tidigare. Under 1900-talet började turismen bli något som omfattade fler än de mest bemedlade, och det moderna friluftslivet började ta sin form. Min poäng är att det handlar om en väldigt kort tid - när min farfar föddes skulle det dröja nästan tio år innan de första skyddade områdena i Sverige inrättades och för honom och hans generation, så existerade nog inte begreppet friluftsliv överhuvudtaget. Som bonde i Tornedalen, så bestod livet av hårt arbete varje dag.

Den syn på naturen och naturskydd som många av oss är präglade av är ju något som i ett längre perspektiv utgör en ytterst kort period. Det är också något som är kulturellt unikt; synen på värdet av att bevara något för sin egen skull skiljer sig åt mellan olika kulturer och samhällen och korrelerar sannolikt också med ett lands välstånd. Det som skett de senaste decennierna och som nu i samband med pandemin, verkar ha accelererat är ju att besökstrycket ökat väldigt mycket och även om genomsnittsbesökaren år 2021 sköter sig bättre än genomsnittsbesökaren år 1960, så blir effekterna betydligt större pga det högre besökstrycket. Därtill har vi en allemansrätt, som inte egentligen är anpassad för en sådan situation vilket miljöjuristen Nils Hallberg vid Naturvårdsverket lyfter i denna intervju.

Jag tror att det är viktigt att inse att vi alla också är en del i problematiken - hur väl vi än sköter oss. Det handlar som sagt inte bara om de som skräpar ner och lämnar festivaltält vid Kebnekaise, utan även om att vissa områden - t ex Laponiaområdet med Sarek inte tål hur många besökare som helst, speciellt vissa perioder, oavsett om alla sköter sig exemplariskt. Framtiden får utvisa vad som händer, men kanske behövs något kvoteringssystem till känsliga områden (likt hur man kvoterar fiske i känsliga vatten), kanske att endast organiserade turer tillåts vissa perioder, kanske tillträdesförbud ex under renkalvningstid. Kanske andra metoder för att kanalisera merparten av besökare till områden som redan är väldigt påverkade (ex Kebnekaise, delar av Jämtlandsfjällen osv). Jag har inga svar, men jag tror att det är åt det hållet vi kommer att gå om besökstrycket fortsätter att öka.

 

[camoscio]

Det är enkelt. Problemet är att STF bygger Hotell och restauranger på fjället. Sluta med detta, alla som vill besöka fjällen kan väl campa & vandra och ta med sig sitt eget käk & laga till det på campingkök i regnet. Som förr i tiden. Såklart att det blir problem när alla kan ta sig ut till Hotellet med helikopter el fyrhjuling el båt. Tackar vet jag Sarek.

Hotell? Jag antar att du menar fjällstationer, där iaf övernattningen inte är så där värst hotellaktig (bortsett från priset, kanske). Om jag nu inte missat något. har STF 5 stationer i väglöst land, 2 i Norrbotten och 3 i Jämtland, ingen i Dalarne eller Västerbotten. Fjällstugorna är desto fler, förstås.

Länge sen det byggdes någon ny fjällstation; Storulvån återuppbyggdes efter brand 1989. Helags återfick fjällstationstatus 2007 och Sylarna återinförde middagsservering för bara några år sen, efter långt uppehåll.

"Som förr i tiden": Min första kontakt med fjällen var i lumpen, i slutet av februari 1964. Vår vinterutbildning var förlagd till Sylarns fjällstation och, bortsett från den logementsliknande förläggningen (och en natt i snöbivack!) kändes det som vilket pensionat som helst, med helpension och middag med gående bord. Skillnaden mot idag handlar väl mest om kvantitet, både vad gäller stugor/stationer och tält. Och det är faktiskt inte otänkbart att en stor del av nedskräpningen, t ex dumpning av avfall i raststugor, härrör från tältare.

(Utöver fem dagar i Arjeplogsfjällen har jag bara besökt svenska fjällen två gånger, Jämtland 1997 och 2017. Andra gången ren tälttur, men jag fuskade eftersom turen gick 8 dagar i fint väder under en f ö rätt bedrövlig sommar.
Desto mer har jag vandrfat i Norge).

Här ropas på skola, skola, skola, skolan ska uppfostra, vilket är att missförstå både skolans uppdrag och dess makt. Hänsynslöst beteende beror i allmänhet på hänsynslöshet (precis som i trafiken).