(...) Problemet finns när det inte är sommar.
Eftersom jag utvecklar mycket värme även vid måttligt hög ansträngning så skulle jag eftersträva att kunna ha ett enda plagg på överkroppen, ett plagg som ger ett jämnt mikroklimat med extremt god ångtransport, en lätt resistens mot kyliga vindar, som medger kylning där kroppen vill kylas och som inte blir iskallt direkt mot huden.
Om det uppstår en situation där vädret trots allt blir för svalt så vill jag kunna ta på mig en windbreaker och fortsätta köra hårt utan att fördenskull smälta bort.
Jag känner igen problematiken, och därmed även din "målbeskrivning" ovan. Blir också hur varm som helst även vid måttlig aktivitet, men förvandlas till en istapp så fort jag stoppar
Hemmavid skulle jag faktiskt inte drömma om att dra på mig något annat än en skön bomullströja när jag ska ut och springa, men där är ju inte bomullens svagheter relevanta - "vilofasen" inträffar när jag är tillbaka hemma, jag slipper frysa i en sjöblöt tröja, och kan få den torr med annat än egen kroppsvärme till nästa gång.
Ute på veckolånga tältturer, utförsåkning etc skulle inte detta fungera. Så fort jag stannar blir även måttligt fuktiga bomullsplagg som kylklampar, dessutom i stort sett omöjliga att få torra över natten (om man inte, återigen, offrar egen kroppsvärme och i värsta fall sin sovsäck för att driva på förångningen).
Jag är inte säker på att man fixar problemet med ett enda plagg. Efter ett ganska stort antal år är jag dock helt nöjd med min egen modell: ett tunt (140 g/m2) merinoullsunderställ plus en löst sittande, mycket tunn men tätvävd gammaldags herrskjorta av polyester/bomullsblandning.* Den sammanlagda vikten ligger väl under 300 g.
Ullen buffrar kroppsfukten och känns i stort sett alltid "lagom" varm mot huden; skjortan är precis lagom luftgenomsläpplig för att hindra fuktansamling men ändå skydda mot vinden. Man kan alltså vara mycket tunnklädd och ändå slippa känslan av kallt stål mot huden när det blåser.
För mig funkar detta combo utmärkt ner till temperaturer kring och strax under nollan (vid måttlig vind). Är det fortfarande för varmt, knäpper jag helt enkelt upp skjortan, kavlar upp ärmarna etc. Är det jättevarmt OCH vindstilla tar jag av skjortan och går i ulltröjan. I de (sällsynta) fall det blåser så hårt att skjortan inte räcker som "skalplagg", tar jag min lätta regnjacka (2,5 lagers pertex shield+, 25000 MTVR) utanpå hela paketet.
Inget membranplagg jag hittills testat "andas" så bra att jag vill ha det som ordinarie vindplagg, men vid så höga vindstyrkor är inte ventilationen längre något problem.
Vid rast blir jag som sagt kall direkt och slänger därför genast på "tjocktröjan" (av ull) - men det hade inte hjälpt mycket, om jag haft en dyngsur bomullströja undertill.
* Andra använder annat som "vindblus", t ex tunna löpartröjor, men den gången jag testade en som var helt i syntetmaterial tyckte jag faktiskt den kändes svettigare. Men jag kanske bara hade otur.