Polarnatt; sa:Jag har många gånger noterat hur oerhört hängivna, och i viss mån, extrema vissa UL-fantaster är i sin strävan att minska på vikten. Vissa gånger har jag skakat lätt på huvudet åt UL, då målet i sig verkar vara att få ner vikten så mycket som möjligt, snarare än att få en trevlig (läs komfortabel) friluftsupplevelse. Visst försöker man kapa vikt själv, men är väl en s.k. "lättpackare".
Dock slog det mig att UL:arna faktiskt fyller en viktig funktion för oss övriga, även om vi inte är UL:are. Dels står de för ett nytt, fräsch tankesätt kring friluftsliv, även om man själv stannar vi lättpackning. Dels så går de i bräschen i fråga om att påverka utrustningsproducenter, t.ex. genom att ta fram lättare produkter, ökat utbud, bättre viktmärkning m.m.
Frågan är om vi hade haft den produktutveckling som vi har inom friluftsutrustning, om det inte vore för UL:arna. De driver utvecklingen framåt, och de testar saker som sedan omsätts till en mer normal nivå. Min jämförelse blir helt enkelt att UL är lite av friluftslivets Formel-1. Här testas nya grejer osv. och de kunskaper det genrerar, överförs sedan till våra vardagsbilar (läs ryggsäckar, sovsäckar, kök, kläder osv.)
Vad säger ni, håller mitt resonemang?
Mvh /Joel
Tänk jag tror du har delvis fel! De som mest driver utvecklingen framåt är unga klättrare och tävlande. Deras önskningar resulterar i lättare och minimalistiskare utrustningsdetaljer. Även om de välgjorda hantverksmodellerna sällan når diskarna.
Gamla klättare blir mer eller mindre lättviktssugna därför att det är bekvämare och man går snabbare och längre med mindre last.
Att jämföra friluftsliv med F1 är inte alls adekvat då dagens F1r är många datorer med motor och hjul...
Själv vill jag slippa datorer i naturen, ännu. (Min mobiltelefon åker med ut, avstängd i plastpåse.)
Uppenbart är att kategorin lättviktssugna relativt kapitalstarka seniorer är en god målgrupp i USA och på kontinenten... En av listorna erbjöd mig häromdagen en synnerligen enkel titangryta för futtiga dollar, men lätt var den.
Om vi som gått i tunga och blöta samt långsamt torkande kläder inte gjort våra egna val, hade vi måhända inte kunnat bringa några rop vidare...
Givetvis är det tunnt att vägra 35 kg packning men jag vågar ändå göra det....
Det lättaste är det du vågar lämna hemma! Har det inget med säkerhet, genomförande av övningen fortsätt lämna det hemma....Sälj det eller skänk bort det!
Skaffa en mindre lätt ryggsäck som du trivs med!
Hitta ett lättare sovsystem än det du har.
Minimera köks och säkerhetsprylarna avseende antal och funktion.
Höj din mentala stålbur, pröva våta vandringsturer med övernattning. Välj blåst och regn för kortövningarna...
Uppe i bergen och långt hemmifrån får du ta det väder som du får. Regnstorm långt borta sker när det sker...
Själv har jag upplevt snöstorm i Juli och regnstorm i öken, allt kan ske... Med lite framförhållning kan det gå tämligen väl även då... men för den som blir överaskad kan det bli för mycket...avbruten tur är kanske inte det värsta alternativet...
Välj vandringskamrater som är ute ofta och inte kritiserar att du tvättar din strumpor varje dag etc...
Eller gå ensam....Alla turer man gör behöver inte vara solo i 18 dagar i ingenstans...
Bara för att man kan gå i över 7 km/h kanske man inte behöver göra det jämt...Rast är inte bara bra för kroppen, det är bra för själen oxså...emellanåt kan en lata sig och fotografera/fiska/botanisera dag vara riktigt skön...
Här i Sverige och på Utsidan har jag ännu inte träffat på någon äkta ULare ännu, men måhända finns det några som är ute iställt för att diskutera på nätet...
Att hålla packningen så lätt att friluftlivet blir en njutning är allas plikt inom spridda viktklasser....
go tur