UL lite som friluftslivets Formel-1

[Polarnatt]

Meningen med mitt inlägg var inte att peka ut UL:are som extremister eller fanatisker. Jag konstaterade bara att det finns de som går väldigt långt i sin strävan efter att få ner vikten. Jag misstänker att nedanstående citat delvis är upprinnelsen till den debatt man kan skönja.

Jag har många gånger noterat hur oerhört hängivna, och i viss mån, extrema vissa UL-fantaster är i sin strävan att minska på vikten.

Dock vill jag påminna om att mitt inlägg som helhet, faktiskt har till syfte att rikta ett tack till UL:arna. Nåväl, alla UL:are, jag hoppas att ni tog/tar det på rätt sätt

Mvh /Joel

 

[Staffan Andersson]

Jag insåg att jag är folkrace

 

[Polarnatt]

Jag insåg att jag är folkrace

Aha, en man av folket

Mvh /Joel

 

[grodanbolle]

Men gemene man reagerar inte på vad som sägs utan
de reagerar med sina färdiga reaktioner på
sina fördomar.


Synd bara om kritisk eftertanke leder till totalt avståndstagande.

Exakt, men nu är det så många människor fungerar. Nu är inte UL en viktigt världsfråga för mig så ni får nog fortsätta själva med hur ni skall nå ut med budskapet.

Personligen vill jag nog ha fjället för mig själv så egentligen är väl hela UL konceptet negativt för mig om det når ut.

 

[joru]

(klipp)

Så jag försöker väl i all stillsamhet framhärda i att hävda att tält nästan aldrig blåser sönder. Och om de mot förmodan skulle göra det så innebär det ingen livshotande risk under barmarkssäsongen. Shit happens, det kan lika gärna brinna upp om man har otur med spritköket.

(klipp)Jörgen

Och just detta håller jag inte med dig om, jag vet flera tält som har blåst sönder och minst en situation som hade varit direkt livshotande om tältet inte hade hållit (nu höll det, eftersom det var av god kvalitet).

Även sommartid kan det bli både snö och storm och
t o m minusgrader. När man har råkat ut för det och suttit och hållit i tältet för att det inte ska blåsa sönder helt och hållet är det en klen tröst att det händer sällan.

Det är farligt om man har en sådan övertro på sin kapacitet att man tror att det bara är att packa ihop och gå iväg. För t*san, det går inte ens att stå upp i hårt väder, än mindre gå någonstans.

Att sådant avfärdas med att det händer sällan, är lite märkligt tycker jag. Man kan ju jämföra med att åka bil, jag har tilldags dato aldrig suttit i en bil som krockat eller av annan anledning kört av vägen. Bör jag därför strunta i bilbältet ?


//J

 

[srpp]

Att sådant avfärdas med att det händer sällan, är lite märkligt tycker jag.

Det finns säkert er massa risker som de flesta av oss vi avfärdar... Och vi håller oss kanske lugna inombords om vi har ett pansartält att mentalt hålla oss i. Så är det för mig...

Riskresonemang är svåra. Jag och många med mig är inte så rationella när vi bedömmer risker, inte heller då vi väljer riskminimerande eller riskaccepterande lösningar.

Klart att vi gör olika, av olika skäl. Vi är olika. Kul!

Och, i ett forum verkar vi just märkligt eller märkvärdigt olika.

 

[Jörgen Fjaderlatt.se]

(klipp)

Så jag försöker väl i all stillsamhet framhärda i att hävda att tält nästan aldrig blåser sönder. Och om de mot förmodan skulle göra det så innebär det ingen livshotande risk under barmarkssäsongen. Shit happens, det kan lika gärna brinna upp om man har otur med spritköket.

(klipp)Jörgen

Och just detta håller jag inte med dig om, jag vet flera tält som har blåst sönder och minst en situation som hade varit direkt livshotande om tältet inte hade hållit (nu höll det, eftersom det var av god kvalitet).

Även sommartid kan det bli både snö och storm och
t o m minusgrader. När man har råkat ut för det och suttit och hållit i tältet för att det inte ska blåsa sönder helt och hållet är det en klen tröst att det händer sällan.

Det är farligt om man har en sådan övertro på sin kapacitet att man tror att det bara är att packa ihop och gå iväg. För t*san, det går inte ens att stå upp i hårt väder, än mindre gå någonstans.

Att sådant avfärdas med att det händer sällan, är lite märkligt tycker jag. Man kan ju jämföra med att åka bil, jag har tilldags dato aldrig suttit i en bil som krockat eller av annan anledning kört av vägen. Bör jag därför strunta i bilbältet ?


//J

Jag har också varit med om ett tält som "blåst" sönder genom att ett pinnfäste slets sönder i hård vind. Enda fallet bland väldigt många tältnätter.

Det jag vänder mig emot är att många alltid tar fram extremsituationer för att motivera varför de inte vill ändra på sitt nuvarande beteende och dessutom skrämma andra att inte heller göra det (?). Om det då är extremsituationer som väldigt sällan inträffar (mindre ofta än trafikolyckor t ex) och när de då inträffar så är det bara ytterligare en bråkdel som dessutom får riktigt allvarliga konsekvenser, så känns argumentationen tunn. Det är ingen diskussion, det är en reaktion.

Jag antar att de tält du hänvisar till som blåst sönder dessutom är vanliga hederliga stabila fjälltält av etablerade märken? Inte ens de håller alltså för allt. Borde vi inte då ha ännu tjockare vävar och ännu tyngre och stadigare stänger?

Och inbyggt i den här typen av resonemang finns dessutom att det är givet att lättare tältkonstruktioner skulle blåsa sönder mycket oftare än de tyngre. Det tas bara för självklart. Men är det så?

Om jag plockar bort innertältet i mitt gamla Keron så får jag en mycket lättare tältkonstruktion. Är den mindre vindtålig därför att den är lättare pga att den saknar innertält?

Om lätta envägstält typ Tarptents har hundratals eller tusentals användare i USA som använt dem under vandringar på hundratals mil i bergstrakter med våldsammare väder än vad vi har i Sverige, är det då givet att de "blåser sönder" så fort de kommer till den här sidan Atlanten. Kom igen, hur storsvensk får man vara!

När det gäller liknelsen med säkerhetsbältet är den väl den ett typexempel på ett sätt att skydda sig som innebär väldigt lite ansträngning och kostnad och som bevisligen har räddat många liv. Raka motsatsen mot onödigt tunga tältlösningar,med andra ord.

Sedan vet jag ju att du själv kör med ganska lätta grejor

Jörgen

 

[nermander]

Kan mycket väl tänka mig att en avbruten långtur -
som man kanske sett fram mot i tio månader -
inte är stor sak för den som har tid och råd
att göra många, kanske kortare, turer om året.

För väldigt många av oss är de kortare turerna de enda turer vi får. Jag har ingen möjlighet att få mina drömmar om långtur att gå ihop med övriga familjens önskemål, och eftersom min sambo har fler semesterdagar än jag och jag för det mesta åker på att ta en semestervecka för att vara scoutledare på läger så är det helgturer som är det enda jag kommer ut på.

Och då är det skönt att ha en lätt och smidig packning.

 

[Avslx]

(klipp)

Så jag försöker väl i all stillsamhet framhärda i att hävda att tält nästan aldrig blåser sönder. Och om de mot förmodan skulle göra det så innebär det ingen livshotande risk under barmarkssäsongen. Shit happens, det kan lika gärna brinna upp om man har otur med spritköket.

(klipp)Jörgen

Och just detta håller jag inte med dig om, jag vet flera tält som har blåst sönder och minst en situation som hade varit direkt livshotande om tältet inte hade hållit (nu höll det, eftersom det var av god kvalitet).

Även sommartid kan det bli både snö och storm och
t o m minusgrader. När man har råkat ut för det och suttit och hållit i tältet för att det inte ska blåsa sönder helt och hållet är det en klen tröst att det händer sällan.

Det är farligt om man har en sådan övertro på sin kapacitet att man tror att det bara är att packa ihop och gå iväg. För t*san, det går inte ens att stå upp i hårt väder, än mindre gå någonstans.

Att sådant avfärdas med att det händer sällan, är lite märkligt tycker jag. Man kan ju jämföra med att åka bil, jag har tilldags dato aldrig suttit i en bil som krockat eller av annan anledning kört av vägen. Bör jag därför strunta i bilbältet ?


//J

Jag har också varit med om ett tält som "blåst" sönder genom att ett pinnfäste slets sönder i hård vind. Enda fallet bland väldigt många tältnätter.

Det jag vänder mig emot är att många alltid tar fram extremsituationer för att motivera varför de inte vill ändra på sitt nuvarande beteende och dessutom skrämma andra att inte heller göra det (?). Om det då är extremsituationer som väldigt sällan inträffar (mindre ofta än trafikolyckor t ex) och när de då inträffar så är det bara ytterligare en bråkdel som dessutom får riktigt allvarliga konsekvenser, så känns argumentationen tunn. Det är ingen diskussion, det är en reaktion.

Jag antar att de tält du hänvisar till som blåst sönder dessutom är vanliga hederliga stabila fjälltält av etablerade märken? Inte ens de håller alltså för allt. Borde vi inte då ha ännu tjockare vävar och ännu tyngre och stadigare stänger?

Och inbyggt i den här typen av resonemang finns dessutom att det är givet att lättare tältkonstruktioner skulle blåsa sönder mycket oftare än de tyngre. Det tas bara för självklart. Men är det så?

Om jag plockar bort innertältet i mitt gamla Keron så får jag en mycket lättare tältkonstruktion. Är den mindre vindtålig därför att den är lättare pga att den saknar innertält?

Om lätta envägstält typ Tarptents har hundratals eller tusentals användare i USA som använt dem under vandringar på hundratals mil i bergstrakter med våldsammare väder än vad vi har i Sverige, är det då givet att de "blåser sönder" så fort de kommer till den här sidan Atlanten. Kom igen, hur storsvensk får man vara!

När det gäller liknelsen med säkerhetsbältet är den väl den ett typexempel på ett sätt att skydda sig som innebär väldigt lite ansträngning och kostnad och som bevisligen har räddat många liv. Raka motsatsen mot onödigt tunga tältlösningar,med andra ord.

Sedan vet jag ju att du själv kör med ganska lätta grejor

Jörgen

Äh! Alla vet ju att det bara är hillebergs tunneltält som funkar i våra livsfarliga svenska sommarfjäll. Obs, ironi.

Jag tycker det är roligt att just tältet har hamnat så mycket i fokus på utsidan, i stort sett varenda tråd där folk vill ha råd om tält så kommer någon dragandes med hillebergs 3-4 kilos tält, oavsett ändamål. Efter att ha varit med om att tunneltält (helsport) blåst sönder i snöstorm, medan lavvun stod pall, har jag insett att tunga tvåväggsfjälltält inte nödvändigtvis behöver innebära större trygghet än andra lösningar. Och allvarligt, när var senaste gången någon blev allvarligt skadad under barmarksperioden i svenska fjällen pga. undermåligt tält? Första gången i fjällen hade jag ett biltematält av typen enväggsfestivaltält, och jag överlevde både regn, snö och vind (det var också ganska lätt vad jag kommer ihåg, glömde det på Roskilde året efter). Kontentan är iaf att de flesta tält är onödigt överdimensionerade för de flesta vardagsanvändare. Och att hävda att alla 'behöver' dylika lösningar är som att tvinga alla bilister att använda fyrpunktsbälte, hjälm och NOMEX-dräkt (för att fortsätta billiknelsen).

\O (som ska köpa ett tarptent för återbäringen)

 

[tbergman]

Sen måste ju var och en fundera över referesnramar och erfarenheter. En av de vanligaste skribenterna verkar knappt ha varit ovanför trädgränsen. En annan
verkar relatera allt till svenska fjällen.
Synd bara om kritisk eftertanke leder till totalt avståndstagande.

Nu vet inte jag vem du åsyftar med den första anklagelsen, men mitt intryck är att utrustningsdiskussionerna förs av rutinerade vandrare. Att det sedan allt som oftast relateras till svenska fjällen är rätt naturligt, eftersom det är den främsta tillflyktsorten för de flesta av oss. Dessutom erbjuder svenska fjällen (då det friskar i) en extrem miljö som är svårslagen iaf i Europa; håller grejerna på Luottolahko då det blåser 25 m/s, håller de i de flesta andra europeiska bergsområden.

 

[Schneeberger]

Är fjälltält tunga?

Gång efter annan frammanas bilden av normala fjält som stora tunga överdimensionerade kolosser. Jag tycker inte det stämmer riktigt.

Det normala fjälltältet är dimensionerat för två till tre personer. Man måste därför se till vikten per person och inte bara till vikten i absoluta tal.

Mitt Nammatj 3 GT ger ca 1,2 kg per användare om tältet är fullt, 1,8kg per 2 pers och för mitt Nallo 2GT bli vikten per person 1,3 kg.
Det vill säga siffror som vore mycket bra för ett enpersoners tält! Dessutom med en betydlighet högre konfortnivå.

Mina fem öre

Uffe

 

[Avslutat medlemskap]

Äh! Alla vet ju att det bara är hillebergs tunneltält som funkar i våra livsfarliga svenska sommarfjäll. Obs, ironi.

Jag tycker det är roligt att just tältet har hamnat så mycket i fokus på utsidan, i stort sett varenda tråd där folk vill ha råd om tält så kommer någon dragandes med hillebergs 3-4 kilos tält, oavsett ändamål. Efter att ha varit med om att tunneltält (helsport) blåst sönder i snöstorm, medan lavvun stod pall, har jag insett att tunga tvåväggsfjälltält inte nödvändigtvis behöver innebära större trygghet än andra lösningar. Och allvarligt, när var senaste gången någon blev allvarligt skadad under barmarksperioden i svenska fjällen pga. undermåligt tält? Första gången i fjällen

\O (som ska köpa ett tarptent för återbäringen)

Vad det belyser, för att anknyta till trådens ämne,
är att lättviktstänkandet inte slagit igenom
kommersiellt på tältsidan. Jämför t ex kök,
sovsäckar, kläder, och
ryggsäckar, där åtskilligt har hänt bara de senaste 5 åren.

I annat forum har jag berättat om Utelivs jubileumsmässa i Linköping. VauDe hade inte ens brytt sig om att montera det lätta enväggstält,
Refuge, som kräver två stavar. Hogan,
ett annat enväggs, vägde lika mycket som Akto
och hade betydligt mindre plats.
North Face hade ett genuint lätt, 1.12 kg, men
extremt trångt. Vid kondens
skulle man ha svårt att undgå att blöta ner sig själv och soväscken.

Jack Wolfskin hade en *bivy* som
vägde 1.65. Osv.

Man kan ju fundera över vad allt detta beror på.
Nu har jag
allvarligt försökt leta upp lättare lösningar
än mitt gamla Akto (1.7 kg) och nästan allt jag
ser gör mig fundersam - frågan är om viktvinsten
är värd x dollar och om vissa lösningar verkligen håller. Det första enväggs jag hörde talas
om var Supair, med glasfiberstänger.
Användaren ifrågasatte själv dess
vindtålighet (man man kan ju söka sig ned i skogen,
menade han, vilket inte är sant).
Senare har det visat sig att Supair fungerar dåligt i regn.

Här hävdade erfarna UL-packare att
Tarptents (fr a Squall och Rainbow) inte är
precis idealiska om man vill hålla sig torr
vid regn och hård vind.
Det har dock framkommit att duken är klart regntålig,
och att något av dem sväller upp till en ballong om vinden kommer från huvudänden. Att de inte
är så varma som dubbelväggstält är också klart.
Allt detta handlar om trygghet och komfort som
betyder olika för olika människor, men som tydligen
fortfarande är kommersiella värden.

Diskussionen om vindtålighet uppstod genom en stormig kväll och natt i Trollheimen. Jag lyssnde på vad vinden gjorde med tältet - det var sidvind, tyvärr -
och funderade vad som egentligen kunde hända och
vad jag skulle ta mig till om det gick illa -
jag hade valt ett läger på 1100 m höjd, där
alla flyktvägar var högre (vilket jag alltså aldrig mera gör).

Så funderade jag vad andra lösningar skulle ha tålt.
Just då tänkte jag mest på golvlösa tarps, och min gissning var
nog att största risken var att de lyfte och drog iväg.
Det har väl också omsider bekräftats att tarps
kräver en skicklighet hos användaren, som de flesta
inte har tid eller lust att öva upp (jag är
själv friluftsmänniska enbart på sommaren). JJ gör sin lösning själv
och har uppenbarligen den skickligheten. Jag kan inte
påminna mig att någon påstått annat, däremot
har det förekommit kritiska frågor, vilket är något
helt annat.

När jag ställde frågan, vad gör du om din tarp blåser sönder
(eller hur jag nu exakt frågade) så fick jag dock inte
det svar man kunde tro, t ex "det gör den inte",
"min är vindtåligare än tält", e.d., utan "det
dör man inte av".

Jag antar idag att det var ett svar i samma anda som
när folk frågar om mitt ensamvandrande, "vad gör
du då om du bryter benet". Jag svarar alltid "då dör jag", ett oslagbart sätt att avsluta en diskussion.
Och nästan roligare.

En fråga är inte ett påstående
(vilket man ofta måste påminna om)
och jag ser inget orimligt i att fråga andra om 1) deras erfarenheter,
2) deras beredskap. Det som händer en dag på hundra
händer vart tredje år.
Om någon frågar vad jag har för beredskap om min ryggsäck går sönder (vilket skett
två gånger) så kan jag svara.

Nu har jag till vidare lagt mina enväggsfunderingar
åt sidan; innerst inne hoppas jag att Laserlite
Competition (hyllat och ifrågasatt - tyvärr
är det mesta tyckandet omöjligt att utvärdera) -
ska vara just det och hetsa Hilleberg att
kapa ett par hekto till på sitt Akto.


[Ändrat av marmotta 2007-04-30 kl 15:12]