Som vanligt kan alla era så motstridiga erfarenheter vara lika sanna. Jag har inte just cyklat i Ukraina, men under flera längre vistelser både liftat runt, vandrat i dess berg, och bott och rest på "vanligt" sätt (vilket ju tvingar fram en större kontaktyta mot diverse byråkratiska procedurer).
Landet är fullt av kontraster, med sina stora ekonomiska, sociala klyftor och sin etniska/kulturella/historiska mångfald. Att jag för egen del så gott som alltid "råkat ut" för extremt vänliga, öppna, hjälpsamma, pratsamma och gästfria människor - alltifrån utfattiga bönder till hyperbildade storstadsbor och myndighetspersoner - kan ju bero på slumpen, mitt eget uppträdande, och inte minst det faktum att jag talar deras språk.
De långa djupa samtalen har infunnit sig både vi lägerelden hos knappt litterata fåraherdar i Karpaterna och på mondäna designfik i anrika renässansstaden Lvov/Lwów/Lviv/Lemberg.
Det finns väldigt mycket sevärt - från gamla städer, träbyar och kloster till fantastisk natur. Men även ändlösa, trista slätter och snorkiga expediter. Sydvästra Ukrainas större städer är fortfarande präglade av tiden under Dubbelmonarkin, medan Odessa, där det på gatorna förutom ryska hörts både grekiska, armeniska, jiddish och polska, alltid varit Ukrainas svar på kulturtygeln Trieste och porten mellan Väst och Öst.
Lär dig de 100 mest frekventa orden - jag tror det kommer att göra 99% av skillnaden - och åk dit, om du kan göra det med öppet sinne.