Tjena
Oj en diskussion om mitt äventyr.
En "vad som händer" rapport kommer att komma men lusten att skriva ihop en sådan är ju i princip noll efter att ha hört folk klaga på både det ena och det andra. När jag själv rent sakligt uppger att sponsorintresset har varit väldigt lågt är det tydligen helt fel av mig att klaga och jag saknar allt vad som heter ödmjukhet. Men när folk skriver rent ut sagt oförskämda inlägg på min hemsida och anklagar både det ena och det andra (helt taget ur luften utan att stå för ett ord) så är det helt okej.
Jag fattar inte att andra människor (förutom folk som känner mig och har gått in på hemsidan och läst gästboken) reagerar på dessa personers inlägg.
Min gästbok är inget diskussionforum där gäster kan ventilera hur dåligt de tycker att jag, min planering, projektet, webbmaster eller vad det nu kan vara. Det är en gästbok. Men eftersom några få element (hoppas det) inte respekterade det valde jag att stänga den helt.
Att rapporteringen var dålig berodde på att telefonernas batteri helt enkelt inte räckte till och vad det gäller killen som skulle erbjuda laddningshjälp så svarade han inte i telefon, trots att jag ringde runt ett dussintal gånger. Men naturligtvis ljuger jag eftersom det ligger i mitt intresse att få telefonerna laddade?
Jag satsade mycket pengar på det här med hjälp utav lån från kompisar. Annars hade det varit nästan omöjligt. Få utav er gäster på hemsidan har betalat någonting för att få ta del utav informationen. Den enda som har sponsrat mig privat (utan att han känner mig) är Andreas och det är egentligen endast han och Lars Person på Maxim som har haft rätt att kräva bättre rapportering. Nu har det inte varigt möjligt på grund av just mobiltelefonernas batterier. Jag får be om Andreas om ursäkt för att rapporteringen inte blev som den skulle men det finns inte så mycket som jag hade kunnat gjort väl ute i fält. Tyckte att det var viktigare att cykla än att snacka i telefon.
Vad det gäller alla er andra som bara har klagat på dåliga uppdateringarna har varit. Ni har inte betalat för någonting så klaga heller inte!
Min hemsida har jag lagt ned mycket energi på bara för att mina sponsorer just ska få bra exponering men den största exponeringen finns i vid ett lyckande. Tyvärr har endast ungefär en tiondel utav kostnaden för det här projektet täckts upp utav sponsorer. Resten har kommit från egen ficka men framförallt genom lån. Just på grund av avsaknaden utav sponsorer har det inte legat i mitt främsta intresse att se till att hemsidan uppdateras så ofta som möjligt. Det är en tjänst för mina sponsorer som jag ger. Men tjänsten måste också stå i proportion till hur mycket som sponsringen har genererat. Hade det varit så att väldigt många privatpersoner hade bidragit så hade det varit min främsta prioritet att ge information till gästerna. Men eftersom ni besökare inte har varit intresserade utav att sponsra har jag heller inte varit intresserad i samma grad att uppdater.
Ni måste förstå att man får det man betalar för. Men det är ju klart att det är lätt för er att gnälla.
Jag blir dock förbannd.
Själv anser jag att påstående om att min planering skulle ha varit dålig, att jag saknar ödmjukhet, att rapporteringen har varit under all kritik osv saknar grund. Visst jag kan skriva långa inlägg och försvara mig varje gång men jag har inte tid och ork att syssla med det.
De som känner mig vet att jag är en väldigt ödmjuk människa, fråga vem som helst. Men jag är inte snäll mot människor som inte förtjänar det heller. Det är klart att man kan vända andra kinde till hela tiden. Men jag anser att man vinner mer själv på att stå för vad man tycker och säga ifrån när någon försöker kränka en.
Nu kommer naturligtvis en del idioter att svara på det här inlägget om hur dum jag är, oproffesionell osv. Men som Mattias skulle ha sagt: Gör det bättre själv då!
Jag själv känner mig rätt nöjd över att ha klarat av den svåraste biten utav sträckan men samtidigt lite besviken att brutna ventiler och dåliga mobiltelefoner skulle sänka mig.
Ni andra kan tycka att det här projektet har gått åt helvete och ni visste det från början. Men det spelar mig ingen roll. Skulle dock vilja se er försöka under mina omständigheter.
Man ska inte dömma någon förens man har gått i dennes skor!
Det största orosmomentet jag hade när det gällde att bryta var att jag visste hur en del idioter skulle reagera. Jag vägde risken att cykla de återstående 140 milen mot att tvingas säga jag klarade inte det den här gången. Distansmässigt vet jag att jag hade klarat det men tidsmässigt hade jag inte klarat det på grund av nästan ett dygn utav missöden. Riskerna när man cyklar under sådana här omständigheter är avsevärt större än vanligt skulle jag vilja påstå och mobiltelefonen har alltid varit min livlina. En sunda klättrare fortsätter inte om han inte har rep likaså bävar jag inför att cykla eller paddla under onormala omständigheter utan att ha möjligheten att ringa 112 om jag skulle förolyckas. I bästa fall skulle ingenting ha hänt och i värsta fall kan man mista livet. Jag tycker det är bättre att kapa sina förluster medan man kan och försöka en annan gång. Bara för att man har förlorat slaget har man inte förlorat kriget.
Jag tror knappast att jag får fler sponsorer för att jag avbröt men jag tror att jag kan locka flera sponsorer för att jag har gjort ett försök tidigare med lyckad början. Nu finns det naturligtvis ni som tycker att jag inte förtjänar sponsring men sånt är livet, man kan inte vara omtyckt av alla. Själv skulle jag vilja prata med just er mellan fyra ögon men jag antar att ni är så förbannat fega att ni inte skulle våga. Jag syftar på att många som har lämnat bitska inlägg i min gästbok har inte användt hela sitt namn eller endast en pseudonym.
Jag kan hålla med Andreas om att jag inte alltid är den trevligaste människan men samtidigt måste du väll ändå hålla med om att man inte måste vara trevlig mot människor som är otrevliga mot en själv?
Jag kommer att göra nya försök att bräcka rekordet. Med eller utan sponsorer. Dock vet jag inte när. Skulle vara intressant att göra det nu i vinter. Men om inga sponsorer blir det nog till nästa höst kanske.
Det har funnits en diskussion på utsidan om huruvida onödig min sponsorjakt är men jag vidhåller att det är betydligt lättare att genomföra ett projekt som detta om man har bra utrustning. Sedan finns det vissa idioter som tycker att det bara är att cykla på. Själv antar jag att de inte skulle komma längre en kanske en mil eller så. Själv cyklade jag 106 mil innan jag gav upp och då inte på grund utav fysiska eller psykiska problem.
Det verkar som om de flesta är intresserade utav att sparka på den som ligger och visst det kanske finns en viss glädje i det. Glädjas åt att jag misslyckades. Jag kan ge er den glädjen om det gör att ni känner lite bättre för just era egna liv. För jag antar att det måste vara något fel på dem om ni gläds åt mitt misslyckande.
Jag är så less på alla som klagar så jag vet inte hur jag ska göra med "vad som hände" rapporten. Kanske distribuera ut den till bara dem som berörs (sponsorer). Om det finns ett intresse av att veta så kan ni kontakta mig (det går att skriva in i gästboken även om det inte kommer upp). Annars lägger jag inte ned någon energi i onödan.
Tack för er som lyckoönskade mig (känns som ni var rätt få)!
[Ändrat av Mickael83 2004-11-06 kl 01:29]
