Tack för svar. Jag är inte så väldigt orolig egentligen, mest fundersam att det tar så hårt ibland. Och att det trots allt är så många som säger att de inte märker någonting, eller tvärtom, nästan får en kick! Lite avundsjuk är jag!
Och snart ska jag lära mig att be om Hb-mätning innan blodgivningen, inte som nu att man får veta det efteråt. Sköterskorna brukar se lite skamsna ut, stackarna, när de berättar. Bättre då att vänta typ en vecka och försöka höja sig mer via kost och vila innan man lämnar. Jag har förmånen att bo i en stad med centralt belägen och kvällsöppen blodcentral, så det är enkelt att återkomma.
Men som tidigare sagt, fördelarna med att lämna blod överväger!
Iväg med er, alla som kan!