3-4 ggr i veckan låter som elitnivå. Min f d PT rådde mig att gå ned från 3 till 2 för att ge kroppen chans till återhämtning - vi vanliga dödliga behöver 48 timmar eller så, menade han. (Men jag springer 4 ggr i veckan). Alltnog, elitnivå ska inte behövas; det ska inte behövas särskilt omfattande träning alls för att klara vandring med höjdskillnader. Och träning på gym känns som själva antitesen till mina friluftsaktiviteter.
När jag sprang som bäst, på 80-talet, tränade jag inte alls någon styrka. Ända upp till sådär 50-52 års ålder hade jag hyfsat bra kondition; det var fotproblem som fick mig att lugna ner mig. Styrketräning på allvar blev det egentligen först efter en trafikolycka den 12 februari 2008, med tre frakturer och kraftigt försvagade rumpmuskler, som följd. Då var jag 63 år (jag är nu alltså c:a 5 år äldre än christer61 och nästan 10 år äldre än Joanna).
Mitt första fotproblem var kalkutfällningar i höger hälsenefäste c:a 1997. Jag opererades 1998. Sedermera fick jag problem med vänster häl, en förbening, i början på 2000-talet. 1999 kände jag för första gången av mina buktande diskar i ländryggen. Skadan blev akut under en vandring i Norge.
Förra sommaren drabbades jag av en inflammation i ishiasnerven (tror jag), så svår att jag inte kunde gå, eller ens stå, utan smärta. En tur som kunde blivit rekordlång fick avbrytas efter 18 dagar.
Jag har sedan ett par år också problem med hopparknä på vänster sida, med vilovärk emellanåt.
Mot diskbesvären gör jag diverse McKenzie-övningar. Mot hälbesvären gör jag tåhävningar, både ex- och koncentriskt, med stretching efteråt. Det fungerar utmärkt. Jag gör också en hel del rörlighet, MAQ (muscle action quality) och ROM (range of movement); därtill två gånger i veckan diverse styrkeövningar, buk, ben och rygg, till stor del utan vikter. När jag kontaktade min f d PT var jag noga med att jag inte ville bygga berg av muskler, eftersom jag vill hålla vikten nere - jag springer ju en del.
Så det handlar mer om kvalitet än kvantitet och min styrka och kondition räcker
fortfarande för mina vandringsprojekt - det senaste, 22/6-9/7 iår, tog 19 dagar, med bl a 10 fria övernattningar i tält. Som vanligt var största problemet i utförslöporna mina ständiga halktillbud på löst grus och små stenar - ett problem tydligen tilltar när jag med åren blivit lite långsammare.
När jag sprang som bäst, på 80-talet, tränade jag inte alls någon styrka. Ända upp till sådär 50-52 års ålder hade jag hyfsat bra kondition; det var fotproblem som fick mig att lugna ner mig. Styrketräning på allvar blev det egentligen först efter en trafikolycka den 12 februari 2008, med tre frakturer och kraftigt försvagade rumpmuskler, som följd. Då var jag 63 år (jag är nu alltså c:a 5 år äldre än christer61 och nästan 10 år äldre än Joanna).
Mitt första fotproblem var kalkutfällningar i höger hälsenefäste c:a 1997. Jag opererades 1998. Sedermera fick jag problem med vänster häl, en förbening, i början på 2000-talet. 1999 kände jag för första gången av mina buktande diskar i ländryggen. Skadan blev akut under en vandring i Norge.
Förra sommaren drabbades jag av en inflammation i ishiasnerven (tror jag), så svår att jag inte kunde gå, eller ens stå, utan smärta. En tur som kunde blivit rekordlång fick avbrytas efter 18 dagar.
Jag har sedan ett par år också problem med hopparknä på vänster sida, med vilovärk emellanåt.
Mot diskbesvären gör jag diverse McKenzie-övningar. Mot hälbesvären gör jag tåhävningar, både ex- och koncentriskt, med stretching efteråt. Det fungerar utmärkt. Jag gör också en hel del rörlighet, MAQ (muscle action quality) och ROM (range of movement); därtill två gånger i veckan diverse styrkeövningar, buk, ben och rygg, till stor del utan vikter. När jag kontaktade min f d PT var jag noga med att jag inte ville bygga berg av muskler, eftersom jag vill hålla vikten nere - jag springer ju en del.
Så det handlar mer om kvalitet än kvantitet och min styrka och kondition räcker
fortfarande för mina vandringsprojekt - det senaste, 22/6-9/7 iår, tog 19 dagar, med bl a 10 fria övernattningar i tält. Som vanligt var största problemet i utförslöporna mina ständiga halktillbud på löst grus och små stenar - ett problem tydligen tilltar när jag med åren blivit lite långsammare.
