Total nybörjare – Vad i utrustningsväg är 100% nödvändigt?

...det är ju en och annan pimplare som drunknar ibland för att dom...
...det gör att pimplarna ibland lever farligare än dom inser - och några får sätta livet till.
Jag säger inte detta för att provocera, men allvarligt talat; jag har aldrig hört talas om att någon pimplare gått genom isen. Det betyder naturligtvis inte att det inte kan ha hänt, tvärtom så tycker jag det vore märkligt om det aldrig har hänt - men faktum är att trots att jag bor mitt i värsta pimplartrakter där "alla" pimplar mycket under vårvintern, så har jag aldrig någonsin hört talas om att någon gått genom isen.
Skoterförare däremot och bilar - och allt för många som drunknat från båt eller vid simning. Men att pimplare drunknar - händer det? Söderut kanske?
 
Ang. pimplare

Jodå, visst händer det att pimplare ger sig ut på isar som inte bär fram på dagen, så är det! I mitt tidigare yrke så har jag varit med att plocka upp minst 4-5 stycken drunknade individer/pimplare på en 25 års period, som råkat ut för just detta. Oftast har det skett från mitten på Mars och framåt, och det har alltid varit storväxta äldre män vad jag minns. Det har ibland varit väldigt vanskliga uppdrag, där den sviktande isen varit svår att hantera, men det har ändå alltid lösts. Detta har skett i Stockholmstrakten.
 
Livräddningssällskapet har

koll på isolyckor och andra drunkningsolyckor

Se rapporten angående 2007 http://www.sls.a.se/upload/334/Drunkningar 2007.pdf

där de bland annat skriver

"Isolyckor
19 personer omkom vid isolyckor 2007. Detta
är en ökning med 9 personer jämfört med 2006
som var ett extremt bra år. Snittet för de senaste
tio åren är 19 omkomna i isolyckor per år.
Trenden vad gäller isolyckor är minskande
men det gäller att öka informationen till bl.a.
isfiskare och skoteråkare när det gäller åtgärder
för ökad säkerhet på is."

"Fiskeolyckor
Under 2007 har totalt 27 personer omkommit i
samband med fiske från land, båt eller is. Det är
ökning med sju personer jämfört med 2006 då
20 personer omkom.
Flera av de omkomna var ensamma och bar
inte flytväst. Genomsnittsåldern var 68 år.
Under de senaste tio åren har i genomsnitt 19
personer per år omkommit i samband med fiske.
Flest omkommer då de fiskar från små fritidsbåtar.
Därefter kommer fiske från is. Ofta är de
som fiskar ensamma och har ingen eller dålig
säkerhetsutrustning."

Isolyckor har vissa år varit nästan lika vanliga som olyckorna från fritidsbåtar. Badolyckor är vanliga fina sommrar. Det finns mycket intressant att ta del av i rapporten ovan.

Thure
 
I Finland drunknar varje vinter minst 10 pimplare, jag vet inte exakt siffror, men det är mycket vanligt. Under senaste veckan har två skidåkare och en skrinnare omkommit på svaga isar.
 
hejsan!

jag ser att du fått många tips om detta, men hær kommer ett nytt!

som gammal styrelsemedlen av slu:s idrottsførening på ultuna,
så tænkte jag bara sæga att det finns skridskor & annat att hyra
(billigt) från føreningen! test på det innan du køper eget & nytt!

mvh, katarina
 
Det du kanske behöver mest av allt är nog tålamod... du kanske inte lär dig åka bra denna vinter, eller nästa, men om du verkligen vill så kommer det så småningom. Jag vet....


När jag var i din ålder så hörde jag för första gången i mitt liv talas om långfärdsskridskoåkning. Jag bara häpnade - att kunna åka på sjöis mil efter mil hade inte funnits i min föreställningsvärld tidigare. Jag kände bara till ishockey och konståkning, och eftersom inget av dem intresserade mig så lärde jag mig aldrig åka som barn. Jo visst försökte jag några gånger som 7-åring, men fötterna bara vek sig och jag tröttnade snart. Mina föräldrar åkte inte heller så där hade jag inga förebilder. Under hela skoltiden stod jag bredvid banan då klasskompisarna åkte (men det var några till som heller inte åkte).

Samtidigt tyckte jag om att vistas på is vintertid. Jag promenerade, och ibland cyklade jag. Någon gång följde jag med skridskoåkande vänner ut på sjöis, fast på cykel förstås. Men att jag skulle åka själv .... näää, jag hade ju aldrig lärt mig som barn, och att lära sig som vuxen.... Fast tanken fanns ändå i bakhuvudet nånstans - kanske jag skulle prova. Och åtta år efter det att jag hade hört talas om långfärdsskridsko för första gången gick jag och köpte mig ett par Gillbergare. Jag övade hemma på att snöra dom runt kängorna, sedan gick jag ut en vinternatt på en mycket tjock sjöis - jag skämdes ju för att jag inte kunde åka, och vågade inte göra mina första försök i andras åsyn. Jodå, den tjocka sjöisen höll utan problem, men tyvärr var det lite väl mycket snö på den, och jag fick direkt hur det var att åka i snö med dessa Gillbergare. Det var förstås en besvikelse, men jag provade igen senare, på en mer snöfri is. Det gick förstås trögt, men det var i alla fall en början.

Men jag blev aldrig riktigt sams med dom där Gillbergarna - sammanlagda åksträckan på dem har blivit kanske någon kilometer, möjligen två. När metallskridskorna kom några år senare bytte jag till sådana: skaffade ett par Skyllermarks Remless år 1983, plus ett par nya kängor, och dom gillade jag mycket bättre - dom skridskorna tog mig till Landsort och åter i mars 1987.

Sedan blev jag förälder, och under småbarnsåren blev det inte så mycket åkande. Men år 2003 vaknade intresset till igen, och jag bytte till ett par längre skridskor som jag trivdes bättre med, och har åkt mer än nånsin tidigare sedan dess.


Jag ville bara berätta denna historia för att tala om att du är inte för sent ute. Kanske är det bäst att du börjar med att hyra skridskor för att prova på. Men om du känner dig mycket säker på att du vill göra detta är det nog bättre att köpa, för då kan du troligen få tag på något som passar dig bättre. Börja med att öva på konstfrusna banor, där behöver du ingen säkerhetsutrustning. Plogade banor under plogningssäsong får också anses vara mycket säkra.


Lycka till!
Ett väldigt inspirerande inlägg där jag med utgångspunkt för hur du fick upp ögonen för skridskoåkningen känner igen mig väldigt :). Tack!

Jag har tänkt över det hela och vridit och vänt på det från olika vinklar de senaste veckorna, och tror mig ha kommit fram till en slutsats om hur jag ska kunna komma igång. Jag kommer nog att börja med att helt enkelt lära mig att åka skridskor, bra (eller tillräckligt bra), på konstgjorda isar eller där det är mycket, mycket säkert.

Jag har bara känt ett sånt enormt behov av att komma ut de senaste månaderna, och för varje dag som går tycks suget växa. Men jag har aldrig riktigt kommit till skott eftersom jag inte haft någon aktivitet som drar ut mig. Men i min iver har jag nog varit lite för optimistisk vad gäller just skridskoåkningen. Utrusting och erfarenhet är som ni säger något man får bygga upp allt eftersom. Och även om det kanske nu innebär att jag inte kommer kunna komma ut och åka nån officiell tur denna vinter tror jag samtidigt att jag sparar mig själv mången stund av frustration och besvikelse då jag skulle insett att jag kanske tagit mig vatten över huvudet (förhoppningsvis inte bokstavligt ;P).

Så först ska jag lära mig åka skridskor, sen börjar jag bygga upp min utrustning. Och när jag kommit så långt, ja då ger jag mig ut på allvar.

Vill passa på och tacka alla för delade erfarenheter och synpunkter. Har varit väldigt lärorikt och intressant att läsa!

Hmmm, Anka .....

ankalv8.jpg


Check !
Gjutet, en sådan måste jag också ha när jag väl kommer ut!

hejsan!

jag ser att du fått många tips om detta, men hær kommer ett nytt!

som gammal styrelsemedlen av slu:s idrottsførening på ultuna,
så tænkte jag bara sæga att det finns skridskor & annat att hyra
(billigt) från føreningen! test på det innan du køper eget & nytt!

mvh, katarina
Oj, tack för tipset!. Hade aldrig kommit på tanken att göra det själv, men eftersom jag är ute i Ultuna i stort sett varje dag ska jag definitivt kolla upp detta!
 
Antalet möjliga skridskodagar kan vara få!

Johan,

(Lite synd att denna tråd hamnade i statistik om antalet olyckor på isen. Nu vill jag lyfta upp den på positiva sidan igen.)

Tänk på att om det är "läge" att åka skridsko kan man inte vänta till nästa helg eller kanske inte ens nästa dag. Det är bara att prioritera om och sticka ut.

Detta är en av de största skillnaderna mot i stort sett alla andra friluftsaktiviteter. En annan är att det är inte många promille av världens befolkning som har denna möjlighet. (Och av denna lilla minoritet är det bara en bråkdel som upptäckt tjusningen) Välkommen till en fantastisk värld!
 
Skaffa en dubbelpik med bra fallskyddsfunktion

Som nybörjare är du mer utsatt för snubbel och falltillbud och att börja sin skridskokarriär med att åka omkull och slå sig är inte så kul.Tänk på att på plogade banor är det ofta luriga längsgående sprickor, för att inte tala om oplogad is där överis,sprickor,snöblaffor och annat kan orsaka fall.
Ha också knä och armbågsskydd redan från start, du kommer garanterat att ha nytta av dom.Sen ska man ju helst ha hjälm,handledsskydd,höftskydd,axelskydd men man måste ju dra gränsen någonstans
 
Johan,

Tänk på att om det är "läge" att åka skridsko kan man inte vänta till nästa helg eller kanske inte ens nästa dag. Det är bara att prioritera om och sticka ut.

Beror nog mycket på hur ens liv i övrigt ser ut. En läkare t.ex. kan knappast ställa in en för patienten livsviktig operation bara för att läkaren hellre vill åka ut på skridskor just då. Och en brandman kan inte strunta i att rycka ut på ett larm bara för att det just då råkat bli perfekta skridskoisar som snart hotas av ett snöoväder. Och så vidare.... den som alltid, *alltid*, ***ALLTID*** ger skridskoåkningen absolut högsta prioritet gör sig nog snart omöjlig i många andra sammanhang. Men var och en inrättar förstås sina liv som dom själva vill: ser man till att ha ett jobb med mycket fria arbetstider, samt skippar familj och barn, då har man förstås stora möjligheter att inte missa ett enda skridskoåkningstillfälle.

Själv avstod jag från en rätt fin skridskosäsongsavslutning i mars 2006 för att istället åka till Medelhavet och se en total solförmörkelse (ett annat imponerande naturfenomen - man måste uppleva det för att förstå det. Tyvärr för vi ingen total solförmörkelse igen i Sverige förrän år 2126). Och nu i augusti planerar jag att åka till Mongoliet - inte för att åka skridskor utan för att se ännu en total solförmörkelse. Livet är ju inte bara skridsko...

Men visst ligger det ändå mycket i vad du säger: om man ska komma ut på isarna hyfsat ofta måste man bevaka situationen och ta tillfällena när de kommer, så mycket man kan. Dessbättre kan man ofta (men inte alltid) vänta en eller kanske två dagar och tillfället finns ändå kvar - några tillfällen missar man då men rätt många kan man ändå fånga. Men väntar man en vecka blir man rätt ofta besviken.

Fast Johan har till en början mer grundläggande problem: han ska lära sig åka och han ska skaffa utrustning, iskunskap, samt åkkompisar. Först när han har allt detta kan han börja jaga åktillfällen som du beskriver - om han känner att det är det han vill göra.

Detta är en av de största skillnaderna mot i stort sett alla andra friluftsaktiviteter.

Nu finns det ju faktiskt även andra friluftsaktiviteter som är högst väderberoende! T.ex. stjärnskådning, som ju kräver klart väder samt helst lugn och stoftfri luft. De riktiga entusiasterna där sätter upp apparater som larmar dem ifall det oväntat skulle klarna upp på småtimmarna - då är det bara att skippa sömnen, gå ut till teleskopet och utnyttja den klara tid man får! (man sätter upp två elektroniska termometrar, en precis vid markytan och en annan någon meter ovanför marken. Om det blir kallare precis vid markytan nattetid, då har det högst troligen klarnat upp).

En annan aktivitet i det fria som, precis som skridskoåkning, balanserar mellan det häftiga och det livsfarliga är tornadojakt. Här är vi i Sverige mycket missgynnade - våra tromber är sällsynta och förhållandevis svaga. Men i den amerikanska mellanvästern finns ett antal aktiva team av tornadojägare som försöker komma så nära tornadon som möjligt för att filma den. Några exempel hittar man här: www.thestormsof2007.org

Och även våra inhemska fjällvandrare känner till betydelsen att hålla koll på vädret när dom är i fjällen - speciellt vintertid! Fast där är problemet lite omvänt: det gäller inte att passa på vid de tillfällen som alltför sällan dyker upp, utan att istället undvika de relativt få tillfällen som kan bli riktigt livsfarliga.

En annan är att det är inte många promille av världens befolkning som har denna möjlighet. (Och av denna lilla minoritet är det bara en bråkdel som upptäckt tjusningen) Välkommen till en fantastisk värld!

Stämmer - trakten kring Mälardalen är något av långfärdsskridskoåkningens Mekka. Eller var åtminstone - den globala uppvärmningen kan komma att förflytta det optimala åkområdet upp till Norrland istället. Nu, med den andra ovanligt varma vintern i rad, börjar man undra om det inte redan håller på att hända på ett fullt märkbart sätt...
 
Håll grejerna redo

Vad jag tänkte på var att om man ska köpa/hyra utrustning, ragga omdömesgilla vänner etc, etc bör man vara lite proaktiv, så att mycket av planeringsfasen är avklarad när den sällsynta skridskodagen plötsligt dyker upp. (Skulle vara jobbigt att börja prova utrustning då.)

Vad gäller solförmörkelser är ju dessa kända långt in i framtiden, så det var en skitdålig jämförelse.
 
Liknande trådar

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg