Tonåringar drar sig från friluftsliv och äventyrande?

[seobserver]

Här betyder väl ÖL överlevnad !

 

[Teknikern]

Anledningen till att dina vänner inte vill när det väl gäller kan vara att de inte vågar. När jag skulle fjällvandra var det många av mina vänner som blev imponerade av att jag vågade åka hundratals mil från göteborg och gå kungsleden själv. Det var liksom så långt ifrån vad de brukar göra - dvs festa. Jag tror att det är en kombination av att de är vana vid en viss livsstil + rädsla för att de inte vet vad de har att vänta sig.

Jag upplever samma sak när jag berättar för vänner att "jag hivade upp kajaken på bilen, slängde in tältet och lite käk och stack ut på havet ett par dar och paddlade och bodde på öarna". Nästan alla frågar hur jag vågar för "tänk om,,,,,,,,,,", det farligaste är faktiskt bilresan till havet och bil kör dom ju varje dag så gott som utan en tanke på att dom kanske hamnar 3 alnar under jord istället för att komma fram dit dom tänkt sig..

 

[nordängen]

Här betyder väl ÖL överlevnad !

Självklart! Nåt annat är inte att tänka på...

 

[niklaz]

Vet inte om ni sett filmen Black Hawk Down men jag brukar skoja med det där citatet "they won't understand why we do it" när det är som eländigast. T.ex. när det är så pass blött och ansträngande att hur man än gör så blir man sjöblöt av både svett och nederbörd och sen kall direkt när man pausar. Allt blött och inget roligt att vila och äta heller så man bara mal på och blir tröttare och tröttare. Och mycket mygg på det. Behövs lite skoj för att skratta åt eländet i de stunderna.

http://youtu.be/WsyVRpW4xNk

Det är synd att fler inte uppskattar och tar hand om naturen. De flesta jag känner skulle aldrig i helsike offra en vecka i fjällen mot en vecka med strand, bad och god mat plus drinkar. Jag tycker att sånt är trevligt också men fjällen betydligt mer prioriterat.

 

[Teknikern]

Allt blött och inget roligt att vila och äta heller så man bara mal på och blir tröttare och tröttare. Och mycket mygg på det. Behövs lite skoj för att skratta åt eländet i de stunderna.

.

Eller när man bestämt sig för att paddla ån som såg så bra ut på Google Maps och får släpa kajaken halva vägen mellan sjöarna och för varje steg man tar så sjunker man ner till skrevet i gyttjan. Naturligtvis vimlar det också av bromsar och andra blodsugare. "Ge upp" finns inte på kartan utan framåt marsch är det enda som gäller.

 

[seobserver]

Finns inte väg så röjs den. Har ni gått där Kalle dussin tokigt nog släpade armen och flottan med sig mot Fredrikssten?
Mer än en kanottur på åar har varit mer släp och gjyttjemarsch än paddling. Märkligt nog kom vi fram till sjön eller havet. Tur att det finns några väl vattenfyllda åar till omtag.
go tur

 

[Teknikern]

Det är när man står nersjunken i ett bubblande träsk på väg mellan två sjöar tanken kommer att "det är väl en jäkla tur att ingen ser på nu för då skulle dom nog ringa akutpsyk". Eller när man brottas med drivisflak eller bryter is för hand bara för att man gett sig fan på att ta sig mellan två öar istället för att paddla runt. Det är sånt som ger krydda åt utelivet.

 

[Aleec]

För att ta sig tillbaka lite till ursprungsämnet:

Själv är jag 22 år och har väl ett på inget extremt friluftsliv men ser mig själv helt klart som friluftsmänniska. När jag va liten var vi ofta ute med familjen på helgerna i skogen på dagsturer. Plockade blåbär eller bara hade picknik, på somrarna blev det någon tre-dagarspaddling och så. När jag blev lite äldre insåg jag och mina föräldrar att jag tyckte fotboll va ganska tråkigt så jag har sedan jag va 8 år sprungit orientering.
Jag tror det är ganska avgörande vad man blir instyrd på när man är liten. Man blir avskräckt från att va lite blöt och skitig när man avslutar ett pass med orienteringsklubben med att springa omkring i en midjehög mosse och kasta lera på varandra.

Sen hade vi en inspirerande träslöjdslärare som vi fick ha överlevnad med på skolämnet elevens val under högstadiet. Det blev mina första nätter under bar himmel.
Sen blev man lite äldre (runt 14) och började ge sig ut på leder och nätter i skogen runt om hemstaden.
Fjällvandringarna började för mig när jag lurade in mig på några av BF-programmets fjällkurser trots att jag gick NV.
Därefter kom värnplikten som spaningssoldat som innebar fler dygn utomhus än inomhus det året.
Nu i somras var jag iväg på GR20 nere på Korsika.

Men det jag vill komma till: Första stycket i mitt inlägg var sådant där jag blev lotsad mot att va ute i naturen av föräldrar och jag upptäckte mitt friluftsintresse. Många som är i vår ålder hade nog föräldrar som inte riktigt gjorde på samma sätt. Det i kombination med den stora mängden fritidsintresse stationerade inomhus som datorer och tv-spel gör nog att många inte har sovit en enda natt utomhus under bar himmel en frostnatt.

Det är nog som många säger att man måste lura ut sina kompisar någon gång så att dom får se hur det är. Då kanske man får med sig någon av dessa nästa gång också.

Sen håller jag med föregående inlägg i tråden om att man får ut väldigt mycket av att vandra med folk i andra åldrar än sig själv. Senaste vandringen gick jag 10/17 dagar med en 46-årig tysk och en äldre Nya Zeeländare som båda två förgyllde min vandring!

 

[skogsfia]

Hittade den här gamla tråden...

Många unga växer upp i familjer som knappt går utanför dörren, mer än till köpcentret då. Det är inte konstigt att de inte själva går ut i naturen. De vet ju inte hur de skall hålla sig varma, torra, mätta och glada. En fin höst-söndag är alla parkeringplatser upptagna vid köpcentret, de borde vara tomma och barnfamiljerna på utflykt i stället. Jag har varit scoutledare i många år och nästan alltid kört veckomötena utomhus, även i regn, rusk, snö och kyla. Det finns många saker att göra även när det mörkt. De flesta barn tycker att det är jättespännande att gå ett mörkerspår genom skogen bara upplyst av fotogenlampor och stearinljus eller maschaller. Eller följa ett reflexspår genom att lysa med ficklampor runt omkring sig. Att sitta runt en lägereld och dricka blåbärsoppa som har vämts i en gryta över elden och sjunga är stämningsfyllt och lite magiskt. Men från föräldrar får man höra de märkligaste saker som "Inte kan ni vara utomhus en sådan här kväll" Eller "Det regnar ju, skall ni inte vara inne?" Men ungarna brukar aldrig klaga, tvärtom!
Du kan hitta liksinnade unga i scoutrörelsen, vi har många i min scoutkår. Det är härligt att höra dem prata om sina äventyr. De flesta utfärder och vandringar har de i hemmaskogarna men de har även varit i väg och vandrat i Skotland, t. ex. Scouterna var i åldern 12 till 16 och de fyra ledarna som var med var 18, 23, 24 och 25 år. Jag ville gärna åka med men eftersom min egen tonårsdotter skulle med så avstod jag. Det är bra att inte ha morsan med jämt. Det var en tuff vandring (i mars med riktigt vinterväder) men de var så stolta när de kom tillbaka och har ett minne för livet.
Ge inte upp med att hitta friluftskompisar, de finns! Och precis som du säger så ger det häftiga storries att dra på festerna! Lycka till med dina kommande äventyr.

 

[seon]

Man har olika intressen i olika faser av livet.

Traditionella friluftsaktiviteter såsom vandring och skidturande i fjällen, långfärdsskridskor, kajakpaddling m.m. har ju den egenskapen att de inte precis är några "actionsporter" (även om ett väderomslag snabbt kan ändra på det) vilket kan vara en anledning till att det inte lockar så många ungdomar utan hellre en äldre och mognare publik.
Mer häftiga sporter som snowboard, off-pistskidåkning och bouldering (klättring utan säkring på stenblock) har inga problem med att attrahera ungdomar.

Slutsats: Vill man locka ungdomar ut i naturen så är det nog actionsporterna som är inkörsporten. Det andra kommer "med åren".