Tonåringar drar sig från friluftsliv och äventyrande?

[KORITFW]

Klart det finns tonåringar kommer ni säga, men jag (17 år) känner mig då allt ensam i att vilja komma ut i naturen och äventyra. På sin höjd får man väl med vännerna på en fisketur, tältning på någon närliggande klippa utskärs eller strand ett par gånger per år ungefär...

När äventyr kommer på tal i diskussioner eller när det kommer från andras utsagor så talas det positivt om det "Ja, fan vad roligt det vore", "fan vad härligt det låter" men när man kommer med konkreta förslag på resor/aktiviteter så är den där festen i betongförorten prioriterat, för där skulle det som alltid komma ovanligt mycket folk just den här helgen, eller så orkar man inte bla bla bla.

Visst är festande roligt men usch vad enformigt det är egentligen om man tänker på det. Jag kan knappt komma på någon i min ålder som ägnar märkvärdig tid åt friluftsliv och äventyrande, de få jag kommer på kan jag räkna på en hand och det är personer som viger hela sin livsstil åt det, varför kan man inte vara de som stiger in på festen med historier från cykelturer, kanotfärder, tältövernattningar och så vidare? varför detta antingen eller när det kommer till friluftsliv bland unga? det vill säga att antingen är man ständigt den som håller på med dylikt, eller så gör man det inte alls. Finns det någon slags tönt stämpel över det när man är ung? har man inte tid på grund av allt annat som ska hinnas göras när man är ung?

Jag själv tänker att jag vill ha många historier att berätta, jag vill att det är till mig folk ska säga "fan vad härligt det låter" när jag berättar och visar fotograferingar från olika slags äventyr eller aktiviteter. Men det känns så långt dit, att tjata med sig kompisarna skulle kanske gå men då är det bara någon enstaka gång och inget frekvent.

Nu har jag kanske hävdat mig allt för mycket, men känner ni igen er, tänker/tänkte ni likadant när ni var ung?

 

[Patrik_L]

Innan jag genomförde värnplikten hade jag inte en tanke på det där med att vistas ute i naturen. Under värnplikten blev jag tvungen att lära mig hur det funkade. Numera tycker jag att det är riktigt trevligt. Men det kanske beror på vana av något slag...

Tyvärr blir det inte så mycket uteliv som jag skulle vilja på grund av allt annat som måste ordnas dagligen, men om du bor i Uppsalatrakten - hör av dig via pm så kanske det går att få till något då jag går på semester om två veckor...

 

[Mangee]

Jag känner mycket väl igen mig. Jag är 18 år och jag har bara en nära vän som ibland hänger med ut någon dag eller två, aldrig på längre turer. Brukar bli att jag vandrar ensam (som i för sig är väldigt skönt för man kan göra som man vill) eller att min pappa hänger med om han orkar (62år)

Jag tror att anledningen till att färre tonåringar är ute i skogen nu är för att dom aldrig har fått tillfälle att lära sig vad som behövs om dom inte varit med i t.ex. Scouterna eller lärt sig av sina föräldrar. Det där med att festen är prio 1 känner jag igen, inte bara att det är enformigt det är dyrt om man ska klara sig hela månaden på studiebidraget.

var bor du då? det kanske finns någon tonåring här på sidan som bor i samma stad som dig. Själv är jag stockholmare.

 

[Christoffer Hedman]

Tror inte att det nödvändigtvis måste hänga på att man inte har fått lära sig det från början.

Personligen höll jag inte på med något friluftsaktigt mellan 15-20 år. Sedan när jag var kring 20 kom ett otroligt sug att ta upp allt igen, och prova nytt. Är 25 nu och skulle inte kunna tänka mig ett liv där iallafall en semestervecka per år är vigd åt något i naturen.

Jag hade underbara förutsättningar för allt det här som barn. Lekte alltid i skogen, pappa som mulleledare, paddlade kajak, var i fjällen både vinter och sommar.... Men som bekant så tar många tonåringar avstånd från saker som föräldrarna står för under vissa år, och där tror jag en stor del av det här ligger.

 

[monnes]

Fan va man känner igen sig i allt du säger. Speciellt de där med att när man pratar om det så tycker alla det låter fantastiskt men alla är trots det för bekväma för att genomföra något och vill som du säger på sin höjd hänga me o fiska.. Om det då finns typ öl inblandat.

Känner mig grymt ensam i mitt intresse för friluftsliv men de gör inte så mycket.

Men TS.. Jag är själv 18 år o förra året cyklade jag till norge och nu till sensommarn/hösten trampar jag ut i den stora världen så du är inte ensam.

 

[dag.lunden_telia.com]

Du får leta på rätt ställe

Att kika efter friluftsintresserade på krogen är lönlöst. Men i rätt fora så går de att hitta.
Sök under friluftsorganisationer som tex Främjandet, Argaladei, TVM eller scouterna så hittar du likasinnade.

Känner för övrigt igen mig i din undran trots att jag nu är närmare 50 - jag kände lika dant när jag var 18. Men då blev jag ledare i scouterna och blev fast

//Dag

 

[iTrekk]

Intressant ämne.
Det kommer nog med åldern. Många, eller nästan alla har nog lite naturmänniska i sig. Jag har lyckats lura ut flickvänner som verkligen inte kan tänka sig friluftliv utan mer ägnar sig åt vänner och fester, men när man väl är där ute så kommer det fram hos dem.
Och oftast dröjer det inte länge förrän de vill ut igen!

Jag tror många unga har lite för dålig självkänsla och självinsikt. Att vara friluftsmänniska kan bland unga ses som lite "awkward" och att berätta att man tänkt vandra ensam och sova i tält en vecka för sin gymnasieklass kan kanske vara skrämmande för att man vet att folk kommer kolla halvsnett på en och komma med diverse "du är ju knäpp"-kommentarer.

När man är ung kanske det lockar mer att få ett hugg på en fest än att vara töntscouten i skogen. Många drivs av vad som är normaliserat för ungdomen i dagens sämhälle, och tyvärr är det just nu mobiltelefoner, betong och fest.

Jag är 28 år och kan också på en hand räkna de gamla vänner jag har som är friluftsintresserade, men vid denna ålder kanske deras synsätt är mer hälsosamma än vid tonåren. Nu blir de intresserade och kanske avundas äventyren, fast de inte riktigt släpper spärren själva.
Det gäller nog att få ut dem på något sätt EN gång. Då kommer mersmaken därefter.

Tips är att föreslå en liten utmaning. Inte bara vandra för att se fin natur och kanske fiska lite utan ett större mål. Bestiga Kebnekaise tex. Då får nog åtminstone tävlingsinriktade människor upp ögonen, vilket bör vara rätt många.

Lycka till!


EDIT: Värt att nämna är att jag inte är en extrem friluftsmänniska, men intresset växer sig större. Jag lever fortfarande ett liv som en pokerspelande knegare som mer än gärna tar en ölkväll och spelar sällskapsspel i goda vänners sällskap eller tar en vinare på en uteservering med en tjej.

 

[Gregorius]

I dumburkens tid...

Bara att stämma in i kören. Visst känner man igen sig i TS och er andras "ensamhet" i frilufsandet. Själv var jag inte särskilt intresserad av frilufsande som tonåring, utan det är på senare år som det intresset dykt upp. Börjar närma mig 30, men det är tyvärr är det inte lättare att dra med folk ändå.
Sitta i soffan och glo på dumburken eller festa tycks vara överordnat omaket att bege sig ut i vår vackra natur oavsett ålder.

Att tonåringar prioriterar att jaga tjejer/killar och festa kan man ju förstå på ett sätt. Jag blir mer irriterad på folk i min ålder som inte kan göra något annan en helg än supa till det. Det har man ju gjort de senaste 10+ åren ändå och varför inte göra något annat en helg? En öl eller två en helg är ju gött ibland, men som sagt been there done that.. och kommer göra det igen. Roligt med lite variation.

Som tur är har jag lyckats få sambon att också intressera sig för friluftseriet och nu förbereder vi oss för första fjällvandringen till slutet av sommaren.

Som tur är lever i en tid när man tack vare internet kan hitta likasinnande på forum som Utsidan eller andra forum beroende av vad man är intresserad av. Utnyttja det eller gå med i scouter, hemvärnet eller friluftsfrämjandet så kommer du säkert hitta många som delar din entusiasm.

Lite roligt dock att vi alla har samma erfarenhet av folks entusiasm över frluftsliv, samtidigt som man läser det här: http://hallandsposten.se/nyheter/halland/1.1673394-manga-vill-talta-pa-semstern
Men när det kommer till kritan så är det väl få som verkligen vill. Bekvämligheten segrar..

 

[seobserver]

Som vanligt gäller det att leta under rätt gatulampa. Däremellan är det bra mörkt. I scouterna, Tvm, Friluftsfrämjandet, ungdomverksamheten i NSF/frivilligförsvaret m fl föreningar bedrivs det uteverksamhet.
Klart med tv, dataspel och cafer så händer det inte att man möter friluftsindivider. Sök på rättare ställen.
Att gå hemlandskapets vandringsleder är inte speciellt avancerat men rätt intressant och lärorikt, speciellt om man är förberedd.
Med planering kan det mesta bli bra och intressant.
go tur

 

[glenn o.c.]

Jag kan trösta TS med att det är inte tonåringarna som det är fel på.
Själv tog jag ett "brejk" på 30-35 år på grund av sjukdom, inte stod det folk utanför dörren
och ville med när jag ville ut igen. Jag fick ta min då 9-åriga dotter och sätta i bilen tillsammans med mina samlar-objekt till prylar, sedan dess har jag min kompis.

Felet är nog kontaktnätet, om något år eller så har du säkert byggt upp ett.
Själv har jag fått kontakt med en här på "Utsidan" så nu har jag två friluftspolare.

Ha tålamod det är nog vi som är lite udda, för inte är det väl normalt att ge sej iväg och sova utomhus när man betalar för ett riktigt boende med TV, soffa, säng och brödrost.

Glenn

 

[Teknikern]

För snål,,,,,,,

Jag är för snål att ta in på hotell eller vandrarhem så ska jag nånstans så sover jag ute. I vintras när jag besökte bekanta och sovplatserna inne var upptagna sov jag i stallet.

Jag har flera gånger försökt få med vänner och bekanta ut i spenaten eller på havet men dom har avbokat i sista minuten så nu skiter jag i att höra av mig, dom kan gärna sitta framför dumburken och mögla.

 

[guaruska]

Jag kände precis som du i din ålder, lite tidigare kanske. Hade förgäves försökt få med mig min föräldrar på tältturer i skogen, kompisarna drömde jag inte ens om att fråga.
När jag var 15-17 år bodde vi i Costa Rica och lyckades få med mig en polare upp och campa i en nationalpark vid en vulkan på nästan 3000 m ö h. Det var en asball upplevelse, men utrustningen var inte den bästa och även i tropiska länder är det nästan 0 grader på dom höjderna nattetid.
Nåja, det dröjde 10 år tills jag kom ut igen på en tur, den gången med min själsfrände, genom Värmlands skogar. Idag har vi tvingats till ultralätt packning då vi är ute med våra 4 barn och vandrar, äldsta fyller 7 år om 3 veckor. Om en vecka har vi tänkt bestiga Helagstoppen och vi har hårdtränat hela våren med tältning på tomten sen i april, vandring och tältning i Tiveden och Koster.
10 km är inga problem för 3-åringen och vi tror vi har en chans på Helags. Klarar vi Helags utan större förluster så ger vi oss på Kebnekaise i augusti.
Mitt råd är: håll ut, människorna du letar efter korsar snart din stig förr eller senare.