Tips till förstatur i Sarek?

[Charlotte_LL]

Hej!

Efter Abisko-Nikka, Hemavan-Ammarnäs och några turer i Jämtlandsfjällen är jag sugen på en vandring i Sarek, väl medveten om att förhållandena här är lite mindre vältrampade än på Kungsleden.

Vore dock mycket tacksam om någon har tips kring en trevlig "förstatur" i Sarek som gärna får ge en representativ bild och mersmak Är på marginalen mer konditionsstark (går gärna långt och länge) än erfaren (vad, etc.)

Tips kring bästa säsong mottages också varmt!

Stort tack på förhand!
CHarlotte

 

[Nordbjörn]

Hejsan!

Ruotesvagge (start i Ritjem) kombinerat med Alkavagge (mål i Staloluokta) eller Pastavagge (mål i Saltoluokta) känns som vettiga förstagångsrutter som dels får anses lättvandrade samt tar dej rakt in i Sareks centrala områden. Om du väljer det senare alternativet måste jag rekomendera en dagstur genom Snavvavagge för att kikarspana på älg i Rapaselet och njuta av den underbara utsikten från hyllan på Låddepaktes östra sida.

Skulle också vilja passa på att flagga lite för Sarvesvagge (min personliga favoritdal) som tex. nås från Alkavagge via tvärdalen Neitarieppevagge (mycke samiska nu.. phu).

Lycka till! /Björn

 

[Nordbjörn]

Glömde säga att start/mål i Staloluokta innebär helikoptertransport ifall du inte vill plöja halva Padjelantaleden också.

God tur!

 

[undvall]

Saltoloukta - Ritsem

Hejsan!

Tja antalet trevliga turer som man kan lägga upp i Sarek är väldigt många och så vitt jag minns finns det ingen av huvuddalgångarna som inte är ganska lättvandrad.

Men för min egen del tycker jag att man, även om det kan vara både blött och segt, bör gå igenom åtminstone delar av Rapadalen första gången man vandrar i Sarek. Så mitt förslag är att du startar i Saltoloukta och går kungsleden cirka en och en halv dag söderut. Halvägs mellan Sitojaure och Aktse svänger du rakt väster ut och tar dig ner i Rapadalen ungefär halvvägs in i dalgången. Se till att gå upp på Skierfeklippan om vädret inte är helt värdelöst. Det är helt klart en av landets finaste utsiktspunkter.

Sen är det "bara" att stånga sig igenom Rapadalen upp till Snavvavagge och via den dalgången ta sig upp till Smailträffen. Bästa vägen från Smaila beror till stor del på hur mycket tid man har, men genaste och eventuellt den finaste upp till Ritsem är att gå via Routesvagge och sen ta sig runt Akka fram till Padjelantaleden.

/ Stefan

 

[Charlotte_LL]

Tack!

Tusen tack för svaren -- har suttit med kartan nu i några dagar så nu blir det av!

På återhörande!
Charlotte

 

[majjen]

Hej.

Jag har en favorittur som jag vandrat vid tre tillfällen med vänner som varit "noviser". Två av gångerna har jag gått denna sträcka med personer som vandrat i fjällen för första gången. Senast vandrade jag med min förstagångsvandrande syster (56 år, rejält överviktig men med en vilja av stål). Vi vandrade strax efter midsommar 2004. Trots att alla extra vad (pga av den tidiga vandringen) fick ner snitthastigheten till 2 km/tim blev det en fantastisk tur. Bl a fick vi se järv på nära håll. Hela sträckan är mycket lättvandrad, minimalt med uppförsbackar, fina stigar och inga svåra vad (med en liten varning: Läs vidare!)

Nå - vilken väg?

Dag 1: Tåg och buss till Ritsem. Båt till Änonjalme med samen Alexander. Följde Padjelantaleden över den mäktigt brusande Vuojaädno. Tältade i närheten av bron över jokken som kommer från sjön med det underbara namnet Sjnjuvtjudisjavrasj.
Dag 2: Följde leden till vi passerat bron över Sjnjuvtjudisjåhkå. Det är precis där de tre stora nationalparkerna möts: Stora Sjöfallet, Padjelanta och Sarek. Vi svängde skarpt till vänster och följde jokken på södra sidan mot SO, på den stig som finns utsatt på kartan. När vi gick där hade vi stark motvind. Tack vare detta kom vi mycket nära en järv som ställde sig på bakbenen och stirrade lite närsynt på oss innan han galopperade upp på fjället. Vi slog läger några km innan Kisuriskåtan.
Dag 3: Svängde in i Ruotesvagge och slog läger redan mitt emot Niakvagge.
Dag 4: På lättvandrade blomsterängar och renstigar fortsatte vi genom Ruotesvagge och slog läger några km innan Mikkastugan.
Dag 5: Först till Mikkastugan och den fantastiska kanjonen som Smailajåkkå har gröpt ur och sedan vidare på stigar mot sydost och Pielavalta där vi slog läger nästa gång.
Dag 6: In genom Pastavagge. Tältade några km efter vattendelaren. OBS! Vi vandrade tidigt. det innebar fler men små vad. Pastavagge tog vi oss igenom på snöbryggor. Denna dalgång kan vara lite lurig, men för det mesta är vattenståndet som högst i juli, så undvik den månaden. Jag har vandrat genom Pastavagge många gånger och aldrig haft några större problem. För det mesta rekommenderar jag att vandra Pastavagge i motsatt riktning (eftersom det är en underbar båtfärd längs Sitojaure) men som förstagångsvandrare finns det en mycket klar anledning att gå från väster. När det tar i och blåser i Sarek kommer vinden oftast från väst eller sydväst. Eftersom Pastavagge är så smal kan det bli rejält tryck genom dalen. Då är det betydligt skönare att ha vinden i ryggen.
Dag 7: Vandra ner till Rinim och sök upp den fantastiske mannen Per Kuhmunen. Han är en liten och oftast pratsam man med ett fantastiskt kunnande. Be honom transportera er med båt, men inte till Sitojaurestugorna, utan till Ribakluokta. Be hon sedan visa ut sin egen flyttningsled därifrån vidare mot Kungsleden. Han rekommenderade oss att tälta på Alep Vaggevarasj och slå upp tältet så att öppningen var vänd in mot Sarek. En vackrare morgonutsikt får ni leta efter, sa han. Samen Alexander som körde oss över från Ritsem till Änonjalme blev mycket intresserad när jag berättade att jag kände Per Kuhmunen. Han plirade länge på mig och sa sedan:
"Den mannen... han är shaman." När jag då ville skryta lite med mina andra samiska bekanta och berättade att jag också kände Acke Kuoljok och hans far vid Pietsaure, nära Saltoluokta, så tittade Alexander nyfiket på mig och sa: "Jaja, men den mannen är inte shaman. Han är bara religiös."
Dag 8: Med ganska lätt packning och regn i luften hela dagen tog vi oss nästan ända fram till Saltoluokta. Vi stannade precis ovan trädgränsen.
Dag 9: Vi vaknade i sol. Första gången man ser utsikten ner över Langas med Lulep Gierkav i förgrunden blir man verkligen betagen. Vandringen avslutades med bastu och underbar middag.

Med pigga och friska ben som är vana vid vandring går den här färden att korta ner tidsmässigt, men jag måste säga att jag njöt i stora drag av det makliga tempot.

Lycka till med din vandring!

HåkanF
[Ändrat av MAJJEN 2006-05-02 kl 20:06]

 

[majjen]

Skulle också vilja passa på att flagga lite för Sarvesvagge (min personliga favoritdal) som tex. nås från Alkavagge via tvärdalen Neitarieppevagge

Visst är Sarvesvagge läcker, men de nedre delarna kan knappast kallas "förstagångsvänliga".

HåkanF

 

[nidob49]

Skulle också vilja passa på att flagga lite för Sarvesvagge (min personliga favoritdal) som tex. nås från Alkavagge via tvärdalen Neitarieppevagge

Visst är Sarvesvagge läcker, men de nedre delarna kan knappast kallas "förstagångsvänliga".

HåkanF

Usch ja! Minns med fasa när vi en gång kom från Lullihavagge (Pårtetjåkko-hållet) och skulle gå västerut i Sarvesvagge. Det var hemskt. Regn, rötter, lera, kvistar, halt. Och då är det ändå lindrigt jämfört med österut i dalen.

Men sen kan man bara lovorda Sarvesvagge. Dess västra del, den man kommer till via Neitarieppvagge, är gudomlig. Och Neitarieppvagge är en enklare tvärväg än vad man tror, när man tittar på kartan. Ofta snöfält som är lättgångna. Men i och för sig också en del hala hällar och stenar vid blöt väderlek. Inget att oroa sig för dock, om man tar det lugnt.

//Bert

 

[Jörgen Fjaderlatt.se]

Skulle också vilja passa på att flagga lite för Sarvesvagge (min personliga favoritdal) som tex. nås från Alkavagge via tvärdalen Neitarieppevagge

Visst är Sarvesvagge läcker, men de nedre delarna kan knappast kallas "förstagångsvänliga".

HåkanF

Usch ja! Minns med fasa när vi en gång kom från Lullihavagge (Pårtetjåkko-hållet) och skulle gå västerut i Sarvesvagge. Det var hemskt. Regn, rötter, lera, kvistar, halt. Och då är det ändå lindrigt jämfört med österut i dalen.

Men sen kan man bara lovorda Sarvesvagge. Dess västra del, den man kommer till via Neitarieppvagge, är gudomlig. Och Neitarieppvagge är en enklare tvärväg än vad man tror, när man tittar på kartan. Ofta snöfält som är lättgångna. Men i och för sig också en del hala hällar och stenar vid blöt väderlek. Inget att oroa sig för dock, om man tar det lugnt.

//Bert

Så olika upplevelser kan vara. Gick Sarvesvagge för första gången i somras (sånär som på en nosning en vinter för många år sedan). Helt underbar dalgång hela vägen upp från den gamla brädkåtan nära Rapaätno. Gick de första dagarna i juli i strålande sol och det var sanslöst vackert och även lättgånget. Trevlig stig upp längs jåkken i de nedre delarna och i de övre delarna kunde man strosa och välja väg som man ville.

Men som sagt, solen sken, mycket är annorlunda då.

Jörgen

 

[Gubben på Udden]

Mer läsning

Kolla även en annan pågående tråd här på Utsidan

http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=37465

Lycka till, Leif

 

[Charlotte_LL]

Tack + när är bästa tiden?

Hej alla!

Stort tack för all inspiration! Så här ser rutten ut just nu: från Akka genom Routesvagge till Smaila och sedan sydost Rapadalens norra sida och så ut vid Aktse och upp till Salto. Ev. viker vi ut tidigare ur Rapadalen och kommer ut mellan Aktse och Salto istället, beror på väder etc.

Vi har tänkt på 1 veckan i juli för det är så skönt att börja semestern med en fjällvecka, ingenting kan koppla bort allt annat på samma sätt. Tacksam för era ev. inspel på val av tidpunkt -- vore det bättre att gå senare? Är det tex skillnader i vattenstånd som talar för en tripp i augusti istället? Kyla? Å andra sidan kanske mindre knott, även om det är liet sekundärt till vattenmäng och kyla .. Som sagt var, jättetacksam för era inspel om ni har ytterligare lite tid!

Hej hej och återigen stort tack!
Hälsningar,
Charlotte

 

[sm5jyp]

Rapadalen

Hej!
Låter spänndnde turen du tänker ta.
Men....
Rapadalen är inget att gå ensam. Framförallt sträckan upp till Snavavagge. Det är en besvärlig bit. Man får krypa på alla fyra och bitvis klättra i den steniga och leriga branten. Ingen höjdare.
De senaste två gångerna har jag gått runt Låddepakte.

Tidpunkt. Om det är regnväder är det tre jokkar som är besvärliga att ta sig över. Men det kan de vara också vid ett kraftigt regnväder. Flödet stiger mycket snabbt. Jag vet!
Ju senare i juli desto bättre. Avsmältningen har då nått längre och börjar i viss mån avta.
Mygg och svidd är det om det är varmt väder. Lite kyla (frost) gör att de nästan försvinner.

Själv går jag oftast i slutet juli och början av aug.
Lycka till!!