Temperatur Rapaälven

[tbergman]

Hej!

Jag går mestadels offpist och kånkar på en ganska stor packning, så jag tror inte att meshskor är ett alternativ. Jag behöver stabiliteten och skyddet mot vassa stenar (skönt med lite vaddering om man "kommer i kläm"), och om man hoppar omkring i stenskravel och går över snöfält som jag gör vill man ha nåt lite mer rejält på fötterna. Tyngden upplever jag dock inte som ett problem, för kängorna är så pass mjuka att det går att krama ur det mesta av vattnet.

Men jag tror definitivt att din idé är ett vettigt alternativ för mina lite mindre strapatsrika hajker här hemmavid.

häpp / Filiokus

All respekt för din avvägning Filip. Jag vill dock bara inflika att sten, snö och vide har inte varit något problem för mig. Jag vandrade till exempel Trepassleden i slutet av juni 2008 med meshskor. Vana fjällvandrare behöver inte upplysas om block- och snömängden under en sådan tur.

Möjligen skiljer sig våra packningsvikter åt. Jag startar med ungefär 20 kilo för en tur med mat för 9-10 dagar. Sedan har vi ju den här diskussionen om vilken stabilitet en känga egentligen erbjuder. Men låt oss inte gå där. Jag försöker så långt det är möjligt att grunda mina egna rekommendationer utifrån egna erfarenheter och jag har inte burit 30 kilo på ryggen med mitt skoval och det är möjligt att jag då skulle vilja ha mer av ankelskydd. En kompis till mig, som har lite rangliga vrister, har dock löst stabilitetsproblemet på detta sätt (länk till tråd där detta diskuteras):


Meshskor med ankelskydd

Slutligen en bild av vad av Sarvesjåhkå (halvvägs) med meshskor. Notera också de tunna löparbyxorna som torkar på nolltid och därmed inte behövs ta av:


Glad vandrare som just korsat den första och strida delen av Sarvesjåhkkå på väg mot jokkens norra strand. Endast ett lättare parti återstår. Bilden tagen från Sarvesjåhkås södra strand strax öster om Gaskásjåhkås utlopp.

 

[fowwe]

Jag känner mig föranledd att fråga om du händelsevis vadade Suottasjjåhkå nedanför Niják den 26:e augusti 2010, Hans?

Då vi den dagen stod på den norra sidan och höll på att snöra av oss kängorna och byta om till lättare skor att vada med, så kom nämligen en ensam man klivande över från motsatta hållet i sina kängor. När han kom över så tömde han glatt vattnet ur skorna och förklarade med entusiasm sin metod att låta kängorna vattenfyllas för att sedan byta till torra strumpor.

Eventuella för- och nackdelar med detta - i våra ögon lite kuriösa - tillvägagångssätt kom sedan att diskuteras en hel del under vår fortsatta vandring ner mot Kvikkjokk .

Du har helt rätt. Det var jag!

Jag hoppas att ni hade ett trevligt samtal och att det inte handlade om huruvuda jag var vid mina sinnens fulla bruk eller inte. En tysk som jag träffade på ena sidan jokken hade heller inte sett denna metod tidigare.

 

[Medon]

Du har helt rätt. Det var jag!

Jag hoppas att ni hade ett trevligt samtal och att det inte handlade om huruvuda jag var vid mina sinnens fulla bruk eller inte. En tysk som jag träffade på ena sidan jokken hade heller inte sett denna metod tidigare.

Nej då, du gav ett högst förtroendegivande intryck, så vi tog kängmetoden på stort allvar och diskuterade den fram och tillbaka flera gånger under de kommande dagarna. Kul att ha träffat dig ute i fjällen, Hans, även om jag inte visste att det var du just då! Jag hoppas att vi möts igen någon gång. - Jag kommer ihåg tysken. Om jag minns rätt så berättade du att han hade drabbats av någon sorts krämpa - knäna? - och med gott humör blivit sittande där vid Suottasjjåhkå ett par dagar.

Nu ska jag inte inkräkta på denna tråd ytterligare. Ursäkta utvikningen.

 

[fowwe]

Ja, tysken hade fått något problem och fått överge sin plan att gå till Narvik eller nåt. Och det var han inte ledsen för, han var helt tagen av trakten nedanför Niják (den är ju fantastisk). Det är nog ganska vanligt att folk åker till Sarek (och andra ställen med för den delen) med alldeles för stora och optimistiska tankar om vad man hinner och orkar med. Men han var ju klok som insåg att han skulle ta det lugnt.

Och Niklas, inte behöver du ursäkta dig för att du skriver i tråden! Det finns inget monopol på trådar här på Utsidan. Det räcker med att hålla sig någorlunda till ämnet (och det har du ju gjort).

Lycka till med eventuella kommande färder! /Hans

 

[JMel]

Fall vid vad

Det har kommit flera intressanta tips om metoder för att vada i kallt vatten.

Vid ett fall vid vad av Rapajåkkå eller Rapaätno kan man behöva simma iland. Hur påverkas möjligheten att göra det av vattentemperaturen? Bör man t ex klä sig i regnkläder och försöka stänga till så mycket som möjligt? Kanske en liten kanotflytväst? (Vad väger en sådan? ett par hundra gram?)

 

[tore47]

Om jag skulle falla vid ett vad vill jag nog ha så lite kläder som möjligt på mig. Jag tror inte att regnkläder skyddar mot nerkylning. Däremot tror jag regnkläder kan vara hindrande för att ta sig iland. Vattnet får mer att ta tag i.
Avbärarbältet till ryggsäcken har jag öppet vid svårare vad. Lyckligtvis saknar jag erfarenhet av fall vid vad.

 

[fson]

OT, men det läskigaste med Rapaätno tycker inte jag är vattetemperaturen eller strömstyrkan, utan de där siltmaderna som man sjunker ner och fastnar i på vissa platser, medans det är stenhårt på andra! Kvicksand typ! Om man fastnar med fötterna mitt ute i älven kvittar det nog om man har kängor eller nätdojjor..

 

[seobserver]

Rätt, det blir vådligt kallt fort. Så bra vadställen har rätt botten!

 

[nilssa]

Jag prövade en gång att vada med regnbyxorna på just för att ge lite extra värme. Benen blev som vattenballonger och strömmen drog något ruskigt, så det var bara att vända. Jag har också övervägt att simma över Rapaälven, men det var när jag satt hemma. Väl där kändes det lika bra att gå runt! Men det betyder inte att det inte går.

 

[seon]

Plurringsvana långfärdsskridskoåkare borde ha erfarenheter att förmedla.

Kortare stunder i iskallt vatten klarar man, men det är väldigt kort. Jag har nog legat i max. 30 sekunder och då haft så mycket att göra med att komma upp att jag knappt hunnit känna efter om det varit kallt eller ej.
Jag skulle dra mig för att försöka simma över en jokk.

 

[tbergman]

OT, men det läskigaste med Rapaätno tycker inte jag är vattetemperaturen eller strömstyrkan, utan de där siltmaderna som man sjunker ner och fastnar i på vissa platser, medans det är stenhårt på andra! Kvicksand typ! Om man fastnar med fötterna mitt ute i älven kvittar det nog om man har kängor eller nätdojjor..

Håller med. Vid ett vad över Litnok-kanalen var jag nära att fastna. Visserligen hade jag en stav och vänner som nog kunde ha slitit upp mig, men när det suger fast så kan det göra det ordentligt. Nu klarade jag mig upp utan assistans, men vadet fick avbrytas och vi fick ge oss iväg på en vandring uppströms längs Litnokjåkåtj för att söka säkrare vadställe. Då jag i framtiden vandrar ensam kommer jag nog att tänka efter både en och två gånger innan jag ger mig ut på en sand- och lerbotten av Rapaälvens typ.

Grundsten berättar i Äventyrets stigar om kvicksand i Yukon. Och om jag inte minns helt fel (har inte boken framför mig) refererar han till liknande fenomen just kring Rapaälven.

 

[thureb]

I en strid jokk

byts det kalla vattnet ut hela tiden runt huden och därför kan avkylningshastigheten vara större än i en sjöisvak även om temperaturen i jokken är högre.

Thure