Hej!
Jag går mestadels offpist och kånkar på en ganska stor packning, så jag tror inte att meshskor är ett alternativ. Jag behöver stabiliteten och skyddet mot vassa stenar (skönt med lite vaddering om man "kommer i kläm"), och om man hoppar omkring i stenskravel och går över snöfält som jag gör vill man ha nåt lite mer rejält på fötterna. Tyngden upplever jag dock inte som ett problem, för kängorna är så pass mjuka att det går att krama ur det mesta av vattnet.
Men jag tror definitivt att din idé är ett vettigt alternativ för mina lite mindre strapatsrika hajker här hemmavid.
häpp / Filiokus
All respekt för din avvägning Filip. Jag vill dock bara inflika att sten, snö och vide har inte varit något problem för mig. Jag vandrade till exempel Trepassleden i slutet av juni 2008 med meshskor. Vana fjällvandrare behöver inte upplysas om block- och snömängden under en sådan tur.
Möjligen skiljer sig våra packningsvikter åt. Jag startar med ungefär 20 kilo för en tur med mat för 9-10 dagar. Sedan har vi ju den här diskussionen om vilken stabilitet en känga egentligen erbjuder. Men låt oss inte gå där. Jag försöker så långt det är möjligt att grunda mina egna rekommendationer utifrån egna erfarenheter och jag har inte burit 30 kilo på ryggen med mitt skoval och det är möjligt att jag då skulle vilja ha mer av ankelskydd. En kompis till mig, som har lite rangliga vrister, har dock löst stabilitetsproblemet på detta sätt (länk till tråd där detta diskuteras):
Meshskor med ankelskydd
Slutligen en bild av vad av Sarvesjåhkå (halvvägs) med meshskor. Notera också de tunna löparbyxorna som torkar på nolltid och därmed inte behövs ta av:
Glad vandrare som just korsat den första och strida delen av Sarvesjåhkkå på väg mot jokkens norra strand. Endast ett lättare parti återstår. Bilden tagen från Sarvesjåhkås södra strand strax öster om Gaskásjåhkås utlopp.