Tekniken eller fotografen?

[Strmbrg]

Hej!

Lite tankar om:
Pixlar...
Tja, lite överfokus på detta, tycker jag.
Min kamera har 6,1 miljoner av dessa och en sensor i APS-C? format. (Nikon D70s)
Om jag skriver ut hela bilden i A4 (Canon ip4200) och betraktar den i "lupp" (omvänt objektiv=jätteförstoring!)... ser jag pixlarna? Nix! Jag ser de pyttesmå dropparna som skrivaren skapar bilden av!
Inte ens i en bild beskuren till hälften ser jag några pixlar med luppen.
Med andra ord: Glöm pixleriet!! Om du inte beskär alla bilder jättemycket och sedan förstorar dem enormt!

Digitalt kontra analogt...
Största fördelen med digitalt är enligt min mening INTE alla inställningsmöjligheter etc som analogkameran saknar. Inte heller den (kanske) bättre kvaliten på bilderna eller lagringsmöjligheterna etc.
Största fördelen insåg jag efter ett tag är att jag kan offra ett gäng bilder på samma motiv utan att det kostar skjortan i film!! Alltså, att jag får bättre bilder för att jag kan chansa mer!

Största begränsningen sitter i...
Mej själv naturligtvis!!!
Inte i utrustningen! Den är viktig och kul, men det är JAG som hittar motiven och har ideerna. Inte kameran.

/Strmbrg,

 

[magnus28]

Håller helt med.
Fördelen är att man
1. kan se bilden direkt för att se om man måste ändra någon inställning, fokuspunkt osv.
2. man kan ta 1000 bilder för samma pris som ett, vilket innebär att man snabbare kan utvecklas som fotograf.
3. efterredigering görs mycket enklare, spec om man fotograferar i rawformat.

 

[Strmbrg]

Raw-format är rätt sjysst när man vant sej vid det extra steget det innebär.
Kanske ingen höjdare om man skall skriva ut 200 turistbilder från semestern...
Men annars! Egentligen bör det ju räcka att justera bilden lite i Raw. Man behöver ju inte hålla på med en massa ytterligare moddning.
Visst, trista bilder kanske kan bli lite kuligare om man micklar med dom i Photoshop etc.

Men på nåt vis känns det som att alla möjligheterna snarare begränsar min kreativitet än tvärtom.

/Strmbrg,

 

[Almgren]

Hej!
Största begränsningen sitter i...
Mej själv naturligtvis!!!
Inte i utrustningen! Den är viktig och kul, men det är JAG som hittar motiven och har ideerna. Inte kameran.

/Strmbrg,

I och för sig, men snabb seriebildstagning är kul när valen dyker.

Dvs, tekniken möjliggör en hel del, men sen hänger det på dig att använda den rätt

Christian

 

[Strmbrg]

Förstår dej.
Jag utgick mer från mej själv.
Jag lufsar huudsakligen omkring i Väsby där jag bor, och försöker hitta nåt intresant att fota i den torftiga vardagsmiljön, skogen, grustaget, soptippen etc.

Fattigt kanske, men sant

 

[KebneKajsa]

Har det inte mycket att göra med hur bra fotograf man är?

Jag har känslan av att digitalkameran har medfört att alla mindre kunniga och mindre duktiga amatörfotografer överlag tar bättre bilder än de gjorde med analog kamera, medan den kunniga fotografen med stor känsla för bilden tar lika bra och ibland bättre bilder med analog.

 

[Strmbrg]

Stämmer nog bra! Åtminstone om man syftar på bättre exponering, bättre fokusering etcetera.
Bättre motiv?.. Hm, vet inte. Kanske.

Härom veckan var det ganska mörkt inne i den lokala skogen när jag lallade ut:
Insåg att bilderna skulle bli suddiga, eftersom jag inte tagit med mej stativ och inte ville öka ISO.

Okay, varför inte då ta bilder med medveten skakningsoskärpa?
Fem sekunders exponering och röra kameran lite hit och dit. Eller en sekund... Massor av alternativtagningar...

Det blev bilder som i alla fall jag själv blev väldigt nöjd med.

Just dessa bilder hade nog blivit ungefär likadana med ett mindre perfekt objektiv.

/Strmbrg,

 

[nermander]

Att du inte ser pixlarna beror kanske på att skrivaren använder stokastisk rastrering? Då ser man ju nämligen inte gränserna mellan pixlarna.

Det som är avgörande för upplösning är hur små detaljer man uppfattar.

Eller som nån på Photo.net skrev.

"När jag fotograferar interiörer med 35 mm film så blir det så detaljerat att man kan se titlarna på ryggen på böckerna i bokhyllan. När jag fotograferar interiörer med mellanformat så blir det så detaljerat att man kan LÄSA titlarna."


Med andra ord, sätt upp en sida från en dagstidning på väggen, ställ dig några meter bort och plåta den och försök sen läsa texten. Då får du ett mått på om du har en tillräcklig upplösning.

 

[Strmbrg]

Hej!

En A4-bild betraktas väl normalt på kanske en halvmeters avstånd eller så. Sitter man med den i handen kanske på 35-40 cm.

Jag tycker väl att det blir av liiite akademiskt intresse om man upplever bilden som dåligt upplöst först på ett betraktningsavstånd som är onaturligt för bildens storlek.

Sedan att det GÅR att se skillnader mellan 4, 6 eller 10 mpix om man tar till luppar etcetera, det är i och för sej kul, men knappast nåt som har med UPPLEVELSEN av bra eller dålig kvalitet att göra.

/Strmbrg,

 

[seobserver]

Har det inte mycket att göra med hur bra fotograf man är?

Jag har känslan av att digitalkameran har medfört att alla mindre kunniga och mindre duktiga amatörfotografer överlag tar bättre bilder än de gjorde med analog kamera, medan den kunniga fotografen med stor känsla för bilden tar lika bra och ibland bättre bilder med analog.

Håller inte med efter att ha sett 10 000 tals publiserade bilder där det mest fundmentala, horisonten och betraktaren helt glömts bort, pga av kvantiteten och dåligt omdömme.
Själv är jag övertygad om att med analoga kameror och högre rutpriser bemödade sig fotograferna mera om ett bättre slutresultat.
Basal redigering borde alla få lära sig i skolan så att vi slipper se bilder som lutar och är oskarpa på publicerade sidor.
//J

 

[seobserver]

Att du inte ser pixlarna beror kanske på att skrivaren använder stokastisk rastrering? Då ser man ju nämligen inte gränserna mellan pixlarna.

Det som är avgörande för upplösning är hur små detaljer man uppfattar.

Eller som nån på Photo.net skrev.

"När jag fotograferar interiörer med 35 mm film så blir det så detaljerat att man kan se titlarna på ryggen på böckerna i bokhyllan. När jag fotograferar interiörer med mellanformat så blir det så detaljerat att man kan LÄSA titlarna."


Med andra ord, sätt upp en sida från en dagstidning på väggen, ställ dig några meter bort och plåta den och försök sen läsa texten. Då får du ett mått på om du har en tillräcklig upplösning.

Eftersom en micropunkt kan med god anlog teknik innehålla en hel uppslagen tidning av gammalt morgontidningsformat, undrar jag stillsamt hur många digitala kamror som kan upprepa det konsstycket? Vad heter de, beteckning tack.
//J

 

[Strmbrg]

Också en intressant aspekt!

Nu går allt så fort och lätt att man inte hinner tänka innan man gör saker.

Man kan ju dra det vidare till storformat. Då är man nog fasen tvungen att fundra en hel del innan man fyrar av Compur-slutaren. Sen kan det väl bli skit ändå, för att motivet var ointresant trots skärpan och nyanserna i svärtan...

Och, inte blir en blid bättre dvs mer sevärd bara för att man kan urskilja nerverna i ett lövverk på 10 meters avstånd! Tycker jag alltså...
Det går väl en gräns nånstans i och för sej. På fel sida om den gränsen ser det väl bara störande suddigt och eländigt ut, men vi har ju en gräns för vad vi kan uppfatta under normala omständigheter.

Samma sak med Hifi: Toklåg dist den nya modellen, men ingen jävel hör skillnaden mot den dubbla disten i den gamla, eftersom det finns en tröskel i förnimbarheten.

Det blir ju bara ett evigt jagande efter saker som är onödigt mycket bättre än andra saker.
Man blir dyrare "i drift" pga allt nytt man vill ha. Men inte ett skit nöjdare på sikt.
Tycker jag alltså...

/Strmbrg,