teknik om bakfoten

[oldtimer]

Hm, en möjlig missuppfattning: att landa på framfoten betyder inte nödvändigtvis total frånvaro av kontakt mellan häl och mark, bara att den senare minimeras. Jag kollade stilarna på Göteborgsvarvet iår. I tätklungan var regeln att framfoten sattes i först varpå frånskjutet följde så snabbt att hälen inte nuddade marken alls. Jag tror att jag såg ett enda undantag. Längre ned i startgrupperna blev det mer och mer häl, p g a det långsammare tempot.

Jomen det är väl just det som det är fråga om: Som vanlig motionär är det väl bara att springa på det sätt som faller sig naturligt? Om man då får skador eller man börjar tävla (jämföra sig med andra) och måste söka få maximal hastighet, så kan man säkert hitta lite förbättringar, vilka lär kräva en del träning/tillvänjning.

För egen del känns dessa frågeställningar väldigt främmande. Det enda jag funderat på och jobbat/experimenterat med, är att få upp frekvensen, och minska steglängden - även vid gång. Jag är av naturen en extrem "lufsare" med lång, långsam steglängd. När jag ska pinna på som andra snabbgångare så känns det fruktansvärt onaturligt och är svårt att göra längre stunder Muskler och senfästen är lite olika på oss!.

 

[silenhag]

Nja, det håller jag inte riktigt med om. Jag har precis som trådstartaren alltid landat på främre delen av foten, men det är inte kopplat till någon speciell typ av sko. Att det skulle behövas särskilda skor för att springa med bra teknik är nog ännu ett exempel på marknadsföring .
//J

Enig med dig. Jag har en sko med massa dämpning men den är tydligt mkt mer sliten på framfoten utan att jag någonsin ägnat en tanke åt framfotalöpning och allt vad det heter. Har sprungit milen i de skorna på 36 min. Har aldrig haft några problem.

 

[nermander]

Att det nöts mer på framfoten är ju lätt att förklara med att det är framfoten som sitter i marken när frånskjutet sker. Själva "landningen" sliter inte lika mycket på sulan eftersom den bara handlar om att sätta foten i kontakt med underlaget och hålla kroppen i luften tills foten är i "frånskjutläge".

 

[silenhag]

Att det nöts mer på framfoten är ju lätt att förklara med att det är framfoten som sitter i marken när frånskjutet sker. Själva "landningen" sliter inte lika mycket på sulan eftersom den bara handlar om att sätta foten i kontakt med underlaget och hålla kroppen i luften tills foten är i "frånskjutläge".

Så du mener att jag landar på hälen eller?

...och om jag nu gör det, gör jag något fel? Behöver jag en annan typ av sko?

 

[nermander]

Så du mener att jag landar på hälen eller?

Nä, jag menar att sula som är mer nött framtill inte behöver betyda att man landar på framfoten.

Men om jag tittar på hur jag springer så landar jag ju på hälen och "rullar". Om jag inte håller emot när jag landar så nöts inte sulan eftersom den bara trycker rakt neråt. Om man däremot håller emot när foten landar så kommer den att utsättas för glidning och då nöts den mer.

Springer man på löst grus märker man ju det där rätt tydligt, om foten halkar framåt när man sätter ner den så betyder det att man bromsar. Sen när man trycker ifrån med foten sprätter gruset bakåt.

 

[camoscio]

Jomen det är väl just det som det är fråga om: Som vanlig motionär är det väl bara att springa på det sätt som faller sig naturligt? Om man då får skador eller man börjar tävla (jämföra sig med andra) och måste söka få maximal hastighet, så kan man säkert hitta lite förbättringar, vilka lär kräva en del träning/tillvänjning.

För egen del känns dessa frågeställningar väldigt främmande. Det enda jag funderat på och jobbat/experimenterat med, är att få upp frekvensen, och minska steglängden - även vid gång. Jag är av naturen en extrem "lufsare" med lång, långsam steglängd. När jag ska pinna på som andra snabbgångare så känns det fruktansvärt onaturligt och är svårt att göra längre stunder Muskler och senfästen är lite olika på oss!.

Oj, ett år har gått sen detta inlägg. Till att börja med: jag refererade till ett tidskriftsnummer speciellt ägnat åt löpning, alltså ett nummer för speciell intresserade, från verklig elit ner till "elitmotionärer", t ex såna som vill vässa sin tid på Göteborgsvarvet. Och då måste man reagera på att den enda teknik som framhålls är den som nästan alla elitlöpare ratar.

Att skonsam och effektiv löpteknik skulle vara något som infinner sig "naturligt" är ju en rätt befängd idé; varför skulle det vara så inom just detta område - jfr all möjlig idrott, musicerande, osv. Än mer befängd är tanken att man ska vänta tills man blir skadad. Då ska man ju först bli fri från skadan, vilket kan ta
avsevärd tid. När symptomen på allvar ger sig till känna har det gått rätt långt (isht som man tenderar att bagetellisera dem i början).

Själv har jag haft problem med kalkutfällningar i ena hälsenefästet, och förbening i det andra, och de problemen tror jag kom av olämpliga skor, med alldeles för uppbyggd sula. Den första skadan ledde till ett och ett halvt års avbrott och operation efter ungefär halva den tiden. Det kan nog handla om lika långa uppehåll om skadan kommer av dålig löpteknik.