Tändstålets förträfflighet!

hhhhh: Jag motsäger väl mig inte, MIn högst personliga åsikt är att ett tändstål överträffar allt vad tändstickor och tändare heter, för att ta med mig i den tjänst jag bedriver och det jag aldrig hoppas hamna i... kontra att en eskimo, tänder sin pipa med en cigarett är väl två helt skilda saker... och en av de förmodligen väsentligaste skillnaderna är väl att eskimon i det här fallet, kommer inte ha några problem om de inte har sina tändstickor... de lever med naturen och i den på ett sätt som de flesta av oss aldrig har gjort eller kommer att göra....för dem är det inte livsavgörande med tändstickan.... rätta mig om jag har fel....

Men det är väl någonstans här den individuella skillnaden hamnar.... många av er kan förmodligen stånga er blodiga för era argument om att tändstålet är lättersättligt av tändstickor eller tändare, medans jag hävdar motsatsen. Jag kommer inte, och det är inte min avsikt... att försöka övertyga någon, jag skriver enbart min erfarenhet, och min åsikt....

Det andra intressanta är det inlägg som kom här att svenskar gärna är "kittade" till tänderna... kontra andra nationer..... Själv så utbildar jag, och agerar själv så att jag är förberedd.... jag har extra energi, cyalumestavar, mitt överlevnadskit i min flytväst när jag paddlar.... och det spelar ingen roll om det är insjö paddling en vacker högtrycksdag eller åland runt...... För har jag tänkt på de situationer som kan ge att allt går på röven, ja då är jag i alla fall medveten om det...
och simma flera hundra meter, en regning höstdag, ligga i vattnet och hoppas på att tändstickorna klarade sig, och att min nedkylning gör att jag kan hantera tändaren... är nåt jag kan klara mig utan... MEN det är JAG som tycker så.... var och en är fri att tycka vad de vill....
 
Tändstål är ganska bra. Man kan tända gaskök med det utan träning. Det största problemet är att det krävs utbildning och träning för att få eld på tändmaterial för en brasa, vilket det ju inte gör med tändstickor eller tändare. Om man nu ska vara medveten om risker så är faktiskt just brist på erfarenhet hos användaren en stor risk. Det är heller inte säkert att det är du som ska göra upp den där elden, utan kanske någon i ditt sällskap.

Så frågan är om inte tändstickor och tändare är säkrare i ett större perspektiv.
 
Martin: Jo, i det läget.... om man skulle vara i en tillfälligt sammansatt grupp.... säg nån organiserad rundtur eller expeditionstur.... där man träffar människorna i samma stund som man ska ge sig ut på vad det nu kan vara... så håller jag med dig..... Man kan liksom inte förutsätta att alla har samma utbildningsnivå..... eller erfarenhet.... I just detta....

Tyvärr är det väl så... att vid många tillfällen, där man plockar ihop en massa olika människor, och där folk överskattar sig själva.... så är det lätt hänt att det sker olyckor... (lite av banan i huvudrubriken, men ändå..) många av dessa långfärdsskridskoturer som har gått åt pipan.... eller grupp paddlingar, vandringar m.m där folk överskattar sin egen kompetens....
 
tändstickor tycker jag e rätt meningslösa.. själv kör jag primärt med tändstål och sekundärt med tändare. jag röker inte pipa eller käkar valtestiklar så jag behöver inte tändstickor.

sedan finns det en annan sak. som har belysts, att om man väljer tändstålet som sekundärt tändverktyg så kommer du inte att kunna använda det bra när du hamnar i den typen av situation som kan upplevas som besvärlig.. att använda tändstålet primärt gör att det blir en naturlig funktion.

jag har en hovslagare som tävlar i smidesklassen. första gången han kom ut sa han att det kan ta lite längre tid när han skor efter som han alltid tävlingsskor hästarna, han slår om sömmar osv. han förklarade att det känns rätt meningslöst att sko som vanligt en hel dag och sedan träna när han kommer hem på kvällen så därför "övar" han hela dagarna i stället.
 
Svensken försiktighet

Hej,
Fredrik jag håller med dig, var och en får absolut tycka vad han vill. Jag noterar bara att det förekommer många sådana här, i mina ögon, konstiga diskusioner här på utsidan:

* Måste ha torrdräkt för att paddla kajak
* Tändstål för att tända
* Hjälm för att åka skridskor (här kommer gärna även torrdräkten gärna med igen)
* Tält som tål mer än 40 m/s för att göra minsta vandring
* Gudförbjude ensamvandring i fjällen
* osv

Jag kan bara skratta åt alla extremischar men det är 2 problem med dessa:
1. De talar gärna om för andra som har tagit sig ut att de är amatörer och gör fel (gäller i synnerhet skridskoåkare)
2. Svenssson, som är lite nyfiken på att testa en naturupplevelse vågar inte ta steget för det målas upp som det är en extremaktivitet snarare än en naturupplevelse.


Jag kan bara spekulera i varför det är så just i Sverige och det har säkert många orsaker. En viktig tror jag dock är att många får sitt första intresse av friluftsliv genom värnplikten. Om man är skolad den vägen så är det inte så långsökt att man planerar för det extrema. Den verksamheten är ju en av de få som faktist bör göra så. I grund och botten är man ju inte ute för att grilla korv utan att lära sig döda ryssar.

Lite kul att lumpen skolar folk till att tro man behöver extrem utrustning för att vara i skogen, där klarar man ju sig bevisligen med vilken skit som helst.... fast den diskusionen lämnar vi här ;)

//D
 
Ett litet sidospår angående Patrics valtestiklar.
Blev en gång bjuden på en meter tarm av en nyslaktad valross (stor som en ko), inte så tokigt.
Sen ville dom bjuda oss på en meter till men nu började innehållet bli brunt och luktade lite konstigt så jag avstod. Brukar ibland berätta detta vid dom få finare middagar jag bevistar och konstigt nog brukar flera damer då lämna bordet. Det resulterar i att jag har mera att äta av bordets delikatesser. Är inte känd för att ha stil *S*.
koivu
 
Hej,
Detta är inte första gången denna diskusion är uppe...

Utan att gå in på tändstål specifikt utan friluftspackning generellt så har jag väldigt svårt att förstå varför man ska optimera packningen för situationer som uppkommer högst 0.1% av turerna???

Är det inte bättre att välja den bekvämaste och enklaste packningen / metoden för 99.9% av gångerna?
Detta gäller tändstål, supervindstabila tält, expeditionsjackor mm.

Jag tror det är lite unikt för friluftsliv i Sverige där vi tror det är så extremt. Åker man över gränsen till Norge så tar de sin Thermos och gamla skolryggsäck och går en sväng. Oavsett 5 eller 85 år. Samma i alperna där flertalet är njutningsvandrare 50+.

Kan det vara för att svensken i sin eviga strävan efter trygghet alltid tror dom dör omedelbart om man inte täckt in alla eventualiteter?

//david

TIll skillnad från trådstartaren är jag inte deltidsproffs i överlevnad; jag har däremot överlevt på heltid, som amatör, i snart 65 år. Så jag är kanske en lite främmande fågel här.

Dock tycker jag de citerade jämförelserna kan värda en kommentar. Jag har varit i Norge sådär 14 gånger i vandringsärende, och i Alperna har jag tappat räkningen. Jag tror det är 12-13 gånger enbart i Italien.
I Pyreneerna vet jag att jag varit fem gånger.

Det är onekligen olika kulturer. I Sydnorge dominerar stugvandring, med
jättelik frukost, trerätters middag och nistepakke. Man följer de markerade lederna (ärligt talat finns ofta inte så mycket till alternativ), broar finns nästan alltid och säkerhet är inget problem. Stukar man foten på Hardangervidda lär man inte vara ensam om att veta det. Det därnäst vanligaste är toppbestigningar. Tältvandring bedrivs praktiskt taget enbart av danskar, britter, svenskar, tyskar och nederländare. I Nordnorge (=norr om Trondheim),
där det inte finns bemannade
stugor, och sågottsom inga provianteringsmöjligheter, är det genast mer krävande, ofta mer så än
rakt österut över gränsen.

I Alpländerna är det en hel del dagsutflykter men stugvandring är också vanligt, t ex i Frankrike, Österrike och Dolomiterna (GTA i Italien begås sågott som enbart av utlänningar!).
Själv har jag tältet som dominerande övernattningsform. Varför dagsutflykter kallas för "njutning" kan man undra. Ngn egentlig naturupplevelse är det ju inte.
Man tar linbana eller buss (!) till lämplig startpunkt, gärna över trädgränsen, och går sen till en stuga eller bergsrestaurang för att äta och prata. Stugövernattning i fr a Frankrike är ofta inte alls ngn njutning,
eftersom fransmän gärna vandrar i stora grupper och för ett jävla liv.

Dessa iakttagelser är naturligtvis av noll värde för oss som faktiskt väljer tältet och egen skaffning,
som ibland kan ha flera dagar till närmsta civilisation,
och som rimligen måste
vara beredda på att piezotändaren kan ge upp. Så ska ju papper brännas också. Tändstickor har jag funnit nästintill värdelösa. Vem har konstruerat plånet på svenska tändsticksaskar? En sadist.
Jag tänker på nästa tur ha med en Primus-tändare, som ger en sylvass låga och där man faktiskt kan se hur mycket det är kvar. Hur den skulle kunna skadas i packningen kan jag inte föreställa mig. Nånstans i mina skåp har jag annars en gullig sak, en gnistpistol, som verkar driftssäker, men som jag aldrig prövat i fält. Nån som har erfarenhet av slika tingestar?
 
Hej,
Fredrik jag håller med dig, var och en får absolut tycka vad han vill. Jag noterar bara att det förekommer många sådana här, i mina ögon, konstiga diskusioner här på utsidan:

* Måste ha torrdräkt för att paddla kajak
* Tändstål för att tända
* Hjälm för att åka skridskor (här kommer gärna även torrdräkten gärna med igen)
* Tält som tål mer än 40 m/s för att göra minsta vandring
* Gudförbjude ensamvandring i fjällen
* osv

Jag kan bara skratta åt alla extremischar men det är 2 problem med dessa:
1. De talar gärna om för andra som har tagit sig ut att de är amatörer och gör fel (gäller i synnerhet skridskoåkare)
2. Svenssson, som är lite nyfiken på att testa en naturupplevelse vågar inte ta steget för det målas upp som det är en extremaktivitet snarare än en naturupplevelse.


Jag kan bara spekulera i varför det är så just i Sverige och det har säkert många orsaker. En viktig tror jag dock är att många får sitt första intresse av friluftsliv genom värnplikten. Om man är skolad den vägen så är det inte så långsökt att man planerar för det extrema. Den verksamheten är ju en av de få som faktist bör göra så. I grund och botten är man ju inte ute för att grilla korv utan att lära sig döda ryssar.

Lite kul att lumpen skolar folk till att tro man behöver extrem utrustning för att vara i skogen, där klarar man ju sig bevisligen med vilken skit som helst.... fast den diskusionen lämnar vi här ;)

//D


Hej!

Jo, jag kan absolut hålla med dig om det sista du skriver... och jag skrattade gott.... det finns en del av sanning i det påståendet....

Sen får jag väl villigt lov att erkänna.... att många i sverige, (till viss del även jag..) är prylgalna.... och har en tendens att se ner på andra som klarar sig med det enkla..... och helt sonika för att kunna försvara sitt eget agerande, ja då är väl det lättast att förespråka och i sin tur försvara sitt eget handlande....med att tala om att jag är minsann världsmästare i det jag håller på med os.v.... Och med det får en enkel övernattningstur i skogen eller vart det nu månde vara... att låta som en enmansexpedition till K2....

Om det sen är någon här som har gedigna eldtips, så tar jag gladeligen emot dem... så kan jag utöka min utbildningsbank.... lyckligtvis har jag inte lyckats med att skrämma iväg mina f.d värnpliktiga ifrån att ta sig an det ena eller det andra "äventyret" efter värnplikten!!

ha en bra Nationaldag!!
 

Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg