För den som vill sätta sig in i problemet med PFAS ämnen i produkter bör kolla i Reach förordningen, POPS förordningen och kandidat listan. Dessa talar då om förhållningsregler för tillverkare och importörer av produkter till och inom EU.
För att sammanfatta problemet är att det finns tusentals klassade PFAS ämnen, varav några är helt förbjuda att tillverka eller använda i produkter enligt ovannämnda förordningar, sen finns det ämnnen som är tillåtna som restprodukt i en vara/produkt i viss mängd. Sedan finns det PFAS som är oreglerade för det finns inga kunskaper om deras påverkan på miljö/människa, sedan finns det det som är på kandiatlistan för att hamna på begränsningslistan.
Det flesta DWR som innehåller PFOA, PFOS (dessa är två ämnen i PFAS) m.f är idag begränsade eller helt borta pga restriktionerna i Reach och POPS förordningarna. Vilket gör att importörer och tillverkare av produkter måste veta vad just deras produkter innehåller för kemikalier. Detta görs vid kostsamma labtester.
Men många PFAS ämnen är en restprodukt från en tillverkning och inte något man aktivt tillför såvida det inte då är för att uppnå ex. DWR. Restprodukterna (PFAS) kommer oftast in när man färgar en produkt. ex. Textil. Så varje färg i ex. En T-shirt måste därför testas enskilt för att se vilka kemikalier dessa innehåller. Så har du en T-shirt med 5st olika färger i sig, ex. Flerfärgad t-shirt. Då måste de beställas 5st labtest. Ca 2500kr / färg. Detta ska då egentligen göras vid varje tillverkningsbatch för att säkerställa att inga otillåtna kemikalier finns eller ligger inom gränsvärdena för tillåtet.
Att sätta sig in i PFAS stora problem och regler är helt omöjligt för gemeneman och dessutom omöjligt att kolla om tillverkare följer eller inte. Då man måste kolla i labtest för att verkligen veta.
Det kan vara en restprodukt från en tidigare tillverkning som har följt med i nästa tillverkningsbatch. Tex. En tillverkningsbatch som inte ska till ett EU land och inte har dessa begränsningar. Ex. USA's regler medger mer lättnader kring PFAS än vad EU gör. Detta gör att ex. Textiler som säljs i USA får innehålla PFAS ämnen som är förbjudna i EU. Och då kan en sådan textil tillföras DWR med PFAS. När sedan nästa batch med textil ska tillverkas till en Europeisk tillverkare ska göras, då följer rester med från USA batchen. Och detta skiter fabrikerna i Asienländer helt i. Såvida man inte gör oberoende labkontroller.
Mvh
För att sammanfatta problemet är att det finns tusentals klassade PFAS ämnen, varav några är helt förbjuda att tillverka eller använda i produkter enligt ovannämnda förordningar, sen finns det ämnnen som är tillåtna som restprodukt i en vara/produkt i viss mängd. Sedan finns det PFAS som är oreglerade för det finns inga kunskaper om deras påverkan på miljö/människa, sedan finns det det som är på kandiatlistan för att hamna på begränsningslistan.
Det flesta DWR som innehåller PFOA, PFOS (dessa är två ämnen i PFAS) m.f är idag begränsade eller helt borta pga restriktionerna i Reach och POPS förordningarna. Vilket gör att importörer och tillverkare av produkter måste veta vad just deras produkter innehåller för kemikalier. Detta görs vid kostsamma labtester.
Men många PFAS ämnen är en restprodukt från en tillverkning och inte något man aktivt tillför såvida det inte då är för att uppnå ex. DWR. Restprodukterna (PFAS) kommer oftast in när man färgar en produkt. ex. Textil. Så varje färg i ex. En T-shirt måste därför testas enskilt för att se vilka kemikalier dessa innehåller. Så har du en T-shirt med 5st olika färger i sig, ex. Flerfärgad t-shirt. Då måste de beställas 5st labtest. Ca 2500kr / färg. Detta ska då egentligen göras vid varje tillverkningsbatch för att säkerställa att inga otillåtna kemikalier finns eller ligger inom gränsvärdena för tillåtet.
Att sätta sig in i PFAS stora problem och regler är helt omöjligt för gemeneman och dessutom omöjligt att kolla om tillverkare följer eller inte. Då man måste kolla i labtest för att verkligen veta.
Det kan vara en restprodukt från en tidigare tillverkning som har följt med i nästa tillverkningsbatch. Tex. En tillverkningsbatch som inte ska till ett EU land och inte har dessa begränsningar. Ex. USA's regler medger mer lättnader kring PFAS än vad EU gör. Detta gör att ex. Textiler som säljs i USA får innehålla PFAS ämnen som är förbjudna i EU. Och då kan en sådan textil tillföras DWR med PFAS. När sedan nästa batch med textil ska tillverkas till en Europeisk tillverkare ska göras, då följer rester med från USA batchen. Och detta skiter fabrikerna i Asienländer helt i. Såvida man inte gör oberoende labkontroller.
Mvh
