Surved - ditt bästa stalltips

Optimal torkad ved är så torr det bara går. Däremot så kan det vara svårt att torka bort de sista 10-15% vatten från veden.

Om inte jag räknar helt galet, så går det åt 0,85* 2260/3600 = 0,5336...kWh att förånga dina 850 ml vatten från den dyngsura veden.
/Niklas

Javisst ja, fasövergången också.. Då blir det ca 0,6 kWh för att få de teoretiska 850 ml att förångas, i praktiken dock mindre.
850 ml minus volymen för träfibrerna, detta vet jag inte specifikt.
Sedan kommer en del vatten att pressas ur veden när vattnet utvidgas samt förångas.
Dessutom innehåller de flesta träslag mer energi, så detta blir en worst case scenario.

Ju torrare ved, desto bättre, ved som legat på tork ca ett år innehåller dock vanligtvis 15-20% vatten och räknas som högkvalitativ ved.
Det finns helt säkert möjlighet att få det närmare 0%, men knappast för ved som torkas utomhus i svenskt klimat.

Fortsatt dock en god nettovinst efter att veden är torkad.
 
Har haft som sport att få i gång surved på tomten i samband med röjning. Några liter bensin gör att det blir en rejäl brasa.... Fast bara en kort stund, sedan slocknar det. Det enda sättet är att ha en liten startbrasa som successivt byggs på och torkar den blöta veden. Nyckeln är gott om tid och en stor portion tålamod. Får man igång en riktigt stor majbrasa så behövs det rejält med regn för att släcka.

Har inte läst hela tråden, men i början ser jag att det nämns bensin och diesel flera gånger. Bensin brinner snabbt och diesel långsamt, det optimala om man är tvungen att använda sådant är en blandning av 1 del bensin och 4 delar diesel, låt veden dra åt sig av detta innan den tänds. Tänd försiktet, bensinångorna kan göra att det smäller till rätt ordentligt och bildas eldmoln.
 
För mycket.

Diesel motorolja 50/50 - möjligtvis kan man ha i en 5% bensin inte ett uns mera om det skall vara energität tändvätska med bra brinntid
 
Men vad gör man första elden med? Problemet som det las fram var ju att ALL ved är dygnsur, så man skulle alltså hitta på nåt sätt att torka den första veden, t.ex. diesel eller nåt annat roligt. Och då var min poäng att eftersom det går åt så mycket energi att torka veden är det nog nästan alltid bättre i såna fall att enbart elda diesel. Den mängd diesel som går att torka ETT dynsurt vedträ motsvarar rätt många vedträn i energimängd, och när man har eldat upp den mängden diesel har man bara ett ynka vedträ att elda. Det vedträt kommer inte att orka torka andra vedträn.

:)
Ja originalfrågan var väl ungefär "Hur eldar man när inget brinner?" och svaren därefter.
Så jag struntade i originalfrågan och resonerade istället kring "Hur håller du dig varm en längre tid om nästan allt bränsle är genomsurt."

Då är det en tudelad fråga.
1) Är nettoenergin i en survedsklabbe fortfarande positiv, dvs får jag ut mer energi genom att bränna den torkade vedpinnen än jag använde till att torka den?
2) Om ja och förutsatt att jag på något sätt kan få igång en startbrasa: Hur arrangerar jag det hela på bästa sätt för att minimera förlusterna, dvs så att så mycket som möjligt av starteldens energi antingen värmer mig direkt eller torkar ved som kan värma mig senare.

Om LightDans uppgifter stämmer så är svaret ja på del ett.
Så om vi nu antar att vi har annan ved eller annat bränsle i tillräcklig mängd för att överhuvudtaget torka något så skulle jag säga att survedsreflektorn är den bästa kandidaten hittills.
Åtminstone bättre än att exempelvis bygga en pagod av surveden runt startelden för med den metoden satsar du allt på att verkligen få eld på surveden senare (iom att pagoden avskärmar värmen från dig också)
 
LightDans uppgifter stämmer inte riktigt, eftersom det här med 1,6 kWh per liter i veden handlar om vad man får ut ur en panna med 80% verkningsgrad.

http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:522819/FULLTEXT01.pdf
(Sidan 5 påpekar flera gånger förutsättningarna 80% pannverkningsgrad, 20% fuktighet och 1% aska.)

Men vid eldning i det fria får du knappast så mycket som 80% verkningsgrad.

Ante mig :)

Men då är frågan hur verkningsgraden mäts. (Ja jag kunde ju läsa länken också...)
I en panna är ju den effektiva verkningsgraden den energimängd som förts över till något medium, dvs lokal uppvärming av luften i pannrummet, godset i pannan etc är en förlust.

I friluftsscenariet är den intressanta verkningsgraden bara hur fullständig förbränning vi får.
 
Nja, i friluftsscenariot är den intressanta siffran hur mycket av värmen som vi kan utnyttja för torkning av annan ved.

Och det beror ju på många faktorer. Hur hårt man eldar, hur veden som torkas är fördelad och placerad etc.

Jag ska försöka göra lite experiment nån helg när jag har tid. Använda gasolkök för att försöka få eld på blöta spånor placerade på ett galler. Med gasolköket vet jag effekten rätt bra och det har ganska lite spillvärme eftersom lågan är koncentrerad.

Även om ett vedträ innehåller energi för att torka ett annat vedträ är det ju inte säkert att det räcker med att elda ett vedträ för att torka ett vedträ.
 
Sur björk brinner, men du måste kunna få den att avge gas, dvs rätt hög antändningstemperatur. I firman fixade vi det med sprängdeg. Civilt bör man nöja sig med skrapet från björkbark som brinner med upp till 7000°.

go tur
 
En blöt vårvinterdag fick vi i scoterna uppgiften tänd en eld på ved från skogen. Scoutledaren tog en björkvedsbit från scoutstugans trave och vi fick dela den i tre delar, klyva dessa till fyra vedträn per patrull. Veden var så sur att när den klövs syntes vattendropparna mot regnet som var på sitt blötaste humör.
Vi hade eldat förr men aldrig så blöt ved så det skulle behövas mycket tände.
Först samlade vi sten till en luftig eldplats. Sen delade vi in patrullen i näversamlare, granrispinnesamlare samt småvedssamlare. En timme för uppgifterna. Näversamlarna tog från vedtraven det yttersta av björknävern. Granrissamlarna hade nära en hink av de tunna torra granrispinnarna, en sydväst fick offras till tak över hinken. Småvedssamlarna hade patrullens två vedfång med sig och de var nästan fulla när de kom åter med mark pinnveden, hälften klövs med kniv en gång och den andra halvan i penntjocka delar. Arbetet gjordes under patrullens pressening och rests efter återsamlingen. Eldstaden låg precis i ytterkant. När vi efter en halvtimmes klyvande var klara bäddades eldplatsen med ytternäver, tunna pinnar. De tjockare och vedklabbarna låg under taket nära eldstaden. Så tände vi med en gengassticka. Nävern och pinnarna fattade eld, vi lade försiktigt på de grövre pinnarna, rökutvecklingen och vattenångan steg mot skyn och även de fattade eld och nu kom vi till själva klimaxet skulle björkklabbaran brinna sura som de var, vi ställde dem i pyramidform utanför pinnarna som nu började kolas och se efter rejäl avgång av vit rök började även de att brinna.

Våra repgubbar som gärna eldade björkstubbar på rot, tände med löskrutet (som var röksvagt krut och svartkrut) från 5-6 patroner, lite näver inne i en uthuggen bit nertill på stubben.

Björkstubbar värmer gott. Men tänk på i vems skog ni gör det. På militära övningsfält får soldaterna. Men i grannens skog kan det ställa till mer bekymmer än det löser. Tänk på att brinnande björkrötter kan leda till rotbrand. En normal björkrot brinner ett antal timmar. Se till att kunna släcka med rikligt med vatten.
D v s elda bara intill öppet vatten!

En liten makeld går oftast att tända, men i tropisk djungel där man kan ställa klockan efter 1/2 5 regnet, måste man hitta livsträd först innan det är ide att tända, deras kådarika ved går alltid att tända.
Här hemma fungerar töreved lika väl, samla på er ett fång törestickor.
De är lättare tände än tändblock.

Vid riktigt sträng kyla går det inte att elda ved då nertryckt rök kommer att blockera det nödvändiga syret.

go tur
 
Senast ändrad:
En blöt vårvinterdag fick vi i scoterna uppgiften tänd en eld på ved från skogen. Scoutledaren tog en björkvedsbit från scoutstugans trave och vi fick dela den i tre delar, klyva dessa till fyra vedträn per patrull. Veden var så sur att när den klövs syntes vattendropparna mot regnet som var på sitt blötaste humör.
Vi hade eldat förr men aldrig så blöt ved så det skulle behövas mycket tände.
Först samlade vi sten till en luftig eldplats. Sen delade vi in patrullen i näversamlare, granrispinnesamlare samt småvedssamlare. En timme för uppgifterna. Näversamlarna tog från vedtraven det yttersta av björknävern. Granrissamlarna hade nära en hink av de tunna torra granrispinnarna, en sydväst fick offras till tak över hinken. Småvedssamlarna hade patrullens två vedfång med sig och de var nästan fulla när de kom åter med mark pinnveden, hälften klövs med kniv en gång och den andra halvan i penntjocka delar. Arbetet gjordes under patrullens pressening och rests efter återsamlingen. Eldstaden låg precis i ytterkant. När vi efter en halvtimmes klyvande var klara bäddades eldplatsen med ytternäver, tunna pinnar. De tjockare och vedklabbarna låg under taket nära eldstaden. Så tände vi med en gengassticka. Nävern och pinnarna fattade eld, vi lade försiktigt på de grövre pinnarna, rökutvecklingen och vattenångan steg mot skyn och även de fattade eld och nu kom vi till själva klimaxet skulle björkklabbaran brinna sura som de var, vi ställde dem i pyramidform utanför pinnarna som nu började kolas och se efter rejäl avgång av vit rök började även de att brinna.

Våra repgubbar som gärna eldade björkstubbar på rot, tände med löskrutet (som var röksvagt krut och svartkrut) från 5-6 patroner, lite näver inne i en uthuggen bit nertill på stubben.

Björkstubbar värmer gott. Men tänk på i vems skog ni gör det. På militära övningsfält får soldaterna. Men i grannens skog kan det ställa till mer bekymmer än det löser. Tänk på att brinnande björkrötter kan leda till rotbrand. En normal björkrot brinner ett antal timmar. Se till att kunna släcka med rikligt med vatten.
D v s elda bara intill öppet vatten!

En liten makeld går oftast att tända, men i tropisk djungel där man kan ställa klockan efter 1/2 5 regnet, måste man hitta livsträd först innan det är ide att tända, deras kådarika ved går alltid att tända.
Här hemma fungerar töreved lika väl, samla på er ett fång törestickor.
De är lättare tände än tändblock.

Vid riktigt sträng kyla går det inte att elda ved då nertryckt rök kommer att blockera det nödvändiga syret.

go tur
Vilka temperaturer talar vi om då?
 

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg