Stövlar, kängor och annat på fötterna

[flygare69]

Därav vattensportskorna. Som är tänkta användas i vatten. Och att fötterna håller sig helt torra i ett par kängor stämmer ganska sällan vid längre turer. Ett par ofodrade är såklart lättare att hålla ordning på vad gäller vätan.

Jag kör ofodrat, men visst är det så att vaxningen inte pallar för hur mycket som helst. Dock är det skönt att ha höga skaft när man travar runt i myrarna med gegga upp till strax över anklarna.

 

[greenjuice]

Goretex-sockor

Senast jag vandrade var på Bjärehalvön - då var det riktigt dåligt väder. Det var perfekt tillfälle för mig för att blöttesta min utrustning (se min blogg). Jag använde goretex-strumpor på mina ofodrade terränglöparskor. Det fungerade bra på turen. Men det kan bli annan sak om det handlar om flera dagar i sträck....

 

[niklaz]

Jag tycker att det här med hur "blöt" man är i ett par kängor överdrivs väldigt ofta. Jag kan ärligt säga att jag hade det nästan helt torrt och fint hela veckan i Sarek nyligen medan en hade GTex-membran som gett upp och en annan GTex-dojjor som blivit blöta (=plastpåsar i dagen efter). Jag sov med sockarna på bringan och sulorna i sovsäcken och kunde starta dagen efter 18 timmars regn helt torr.

Det värsta väglaget för mina kängor enligt min erfarenhet är blött ris på fjället. När man går och drar fötterna i sånt hela dagarna på jakt så vill mina Lundhags Syncro släppa in lite fukt där plösen börjar. Jag har som ritual att smörja kängorna väldigt väl, har slutat med vax som jag tycker funkar sämre än Lundhags lädersmorning. Är det blött och jäkligt fettar jag in kängorna varje kväll och är det inte blött så blir det ingen gång. Jag har väldigt svårt att se att det ska vara "kul" att vara blöt om fötterna hela dagarna och skynda att torka fötterna vid raster och sen behöva ta på dyngblöta skor igen när man ska iväg. Låter inte så roligt, jag går mycket hellre i princip torra kängor. Sen att det krävs lite tanke vid vad osv må vara hänt (bara remmar om byxbenen vid mindre jobbiga vad, kanske ta ur strumpor och sulor vid jobbigare vad eller packa ner och gå i foppa om det bli blött). Det är enda jag skulle kunna tycka att det var skönt att bara plöja på men så himla mycket vad är det ju inte på en dag i regel.

Därav vattensportskorna. Som är tänkta användas i vatten. Och att fötterna håller sig helt torra i ett par kängor stämmer ganska sällan vid längre turer. Ett par ofodrade är såklart lättare att hålla ordning på vad gäller vätan.

 

[Crimper]

Jag tycker att det här med hur "blöt" man är i ett par kängor överdrivs väldigt ofta. Jag kan ärligt säga att jag hade det nästan helt torrt och fint hela veckan i Sarek nyligen medan en hade GTex-membran som gett upp och en annan GTex-dojjor som blivit blöta (=plastpåsar i dagen efter). Jag sov med sockarna på bringan och sulorna i sovsäcken och kunde starta dagen efter 18 timmars regn helt torr.

Det värsta väglaget för mina kängor enligt min erfarenhet är blött ris på fjället. När man går och drar fötterna i sånt hela dagarna på jakt så vill mina Lundhags Syncro släppa in lite fukt där plösen börjar. Jag har som ritual att smörja kängorna väldigt väl, har slutat med vax som jag tycker funkar sämre än Lundhags lädersmorning. Är det blött och jäkligt fettar jag in kängorna varje kväll och är det inte blött så blir det ingen gång. Jag har väldigt svårt att se att det ska vara "kul" att vara blöt om fötterna hela dagarna och skynda att torka fötterna vid raster och sen behöva ta på dyngblöta skor igen när man ska iväg. Låter inte så roligt, jag går mycket hellre i princip torra kängor. Sen att det krävs lite tanke vid vad osv må vara hänt (bara remmar om byxbenen vid mindre jobbiga vad, kanske ta ur strumpor och sulor vid jobbigare vad eller packa ner och gå i foppa om det bli blött). Det är enda jag skulle kunna tycka att det var skönt att bara plöja på men så himla mycket vad är det ju inte på en dag i regel.

Jag håller med dig överlag och jag går också i kängor under vissa vandringar. Den första orsaken till att jag provade skor var dock för att se om fötter i skor kändes lättare över fjällvidderna och det gör de absolut. Tycker det är relativt stor skillnad mellan kängor och lätta skor vad gäller vikten på fötterna. Att vara blöt om fötterna hela dagen är inget jag tänkt på som ett problem. Så länge jag är varm så är det inget som stör.

Skulle jag vara ute och fiska eller jaga, där det blir mer stillastående, skulle jag dock alltid välja kängorna. Skorna kräver, särskilt om de är blöta, mer regelbunden rörelse för att inte bli kalla. Men så är inte heller skorna blöta alla dagar under alla vandringar. Den typ av skor jag använder drar inte heller åt sig något vatten så de är inte dyngblöta varje gång jag tar på dom. Strumporna är dock blöta. Ett par vanliga löpskor skulle vara hemska att dra på sig men det är inte heller sådana jag använder.

 

[millimeter]

Javisst, med lite förberedelser och insatser under turen så kan man hålla sig rimligt torr i kängor, åtminstone till en viss gräns, men jag tycker att själva bekvämligheten med lättare skodon är det klart tyngsta(!) skälet till att gå i lågskor. Åtminstone jag blir med tiden ganska sliten och less på att lyfta tunga kängor hela dagarna. Skillnaden mot att snöra på sig ett par lätta skor är enorm (fem gånger vikten, är väl konsensus på Utsidan )

 

[camoscio]

Jag kör numera med låga trekkingskor. De har gått de två sista dagarna av en lång tur i Alperna
och sex dagar i Trollheimen, över flera bäckar/älvar och genom en hel del myrmark.
Jag besvärades aldrig av att vara blöt om fötterna, däremot är det en del läderdetaljer i skorna
som kanske inte mår så bra av väta. Skorna kommer at vara med på nästa alptur.

Löparskor e.d. har jag bara provat på låglandet hemma, jag ifrågasätter deras tunna och glatta sulor i alpina miljöer speciellt på branta, glatta stigar.


Jag köpte dem under pågående tur och det fanns väl två modeller att välja på i butiken - jag uteslöt genast alla deras kängor som verkade tunga och klumpiga. Någon större viktsfördel mot mina gamla kängor uppfattar jag inte; trekkingskorna väger c:a 9 hg, kängorna vägde 1 kg. Men jag uppfattar ingen skillnad i övrigt heller; det s k vriststödet finns till större delen i sulan. Jag har nog också i det förflutna underskattat min vriststyrka - det hände ibland att skorna trampade snett, men inte fötterna (dock trmapade jag aldrig ur skorna).

f ö förstår jag inte idén med att vada barfota, ej heller den att bära låga skor på fötterna och samtidigt ett par kängor eller stövlar på ryggen.

 

[tore47]

Tankar kring mesh-skor

Jag har gått massor med år i gummistövlar, några år i högskaftade kängor och så 2 år i gummistövlar igen. Allt har funkat hyfsat. Med stövlar på växlar jag till torra strumpor vid varje rast.
I fjol gick jag 1 dag i mesh-skor längs rapaselet. I år blev det hela vandringen Sulitelma runt i mesh-skorna och med foppatofflor som rast- och lägersko. Det funkade bra så till vida att jag kom runt utan skavsår. Mina Salomon Techamfibian har friktionslås på snörning och hälgrepp. Dessa friktionslås släpper gradvis och ofta ville skorna stanna kvar en gyttjepöl medan jag ville vidare.
Det sladdriga hälgreppet gjorde även att hälen nöttes så att jag blev lite öm under hälen, inget stort problem dock. Med riktig snörning och riktig hälkappa hade dessa problem inte uppstått.
De nackdelar jag upplevde är att det är svårt att sparka fäste i lutande snöfält, Sulan är för vek.
Vid en "vilodag" gjorde vi en toppbestigning. Trots att vi startade i en torr sluttning finns det alltid fuktfält så att man får in vatten i skon. Det känns irriterande när man vill ha en mysig dag på fjället. Kvällsvandringarna vid lägret är inte heller lika mysiga när man drar på sig kalla fuktiga skor och strumpor.
Fördelarna är uppenbara - låg vikt och det är bara att trampa på över alla jokkar. Varje morgon var nylonstrumporna torra och oftast skorna också.
För denna vandring tror jag dock ett par lätta ankelhöga gtx-skor varit bäst för mig. Det var på få ställen vattnet gick över fotbladet om man såg sig för var man satte fötterna.

 

[Crimper]

Jag har provat en ny meshsko som sitter klart bättre på foten än vad Salomons modell gör. Sulan är också en kraftigare Vibramsula. Den modell jag har nu heter Merrell Waterpro Multisport. Jag har tidigare gått relativt mycket i just Techamfibian och känner igen det du säger om hälen. Detta har jag dock aldrig upplevt som ett problem och har ofta kört med hälremen helt löst. Merrells sko kommer att vandras en hel del i och jag tror att jag kommer vara minst lika nöjd med denna.

 

[Karolina P]

Jag är inbiten kängfantast, det får jag väl erkänna. Men mina fötter verkar trivas så bra i dem (ett par måttsydda Lundhags och ett par Jörn) att jag sällan blir lika nöjd i andra skor. Har dock inte vågat vandra i Foppa-tofflor än. Verkar ju luriga även i stadsterräng Blir aldrig blöt om fötterna inifrån, okej lite fuktiga är strumporna efter 12h vandrande men inte så att det stör. Använder strumpa + socka och även om man slutade dagen i ett hällregn så att kängorna blev genomblöta så känns inte det speciellt mycket om man drar på sig torra strumpor och sockor dagen efter.

Men jag ska prova att vandra i mesh-skor (det låter skönt, tillsammans med en ryggsäck som väger in kring 8kg)...när jag inte bär för tungt eller har lillgrabben i bärstol på ryggen. Hur gör ni andra som har ett barn att bära på - litar ni på era fötter/vrister tillräckligt för att gå i lågskor i fjällen? Att stuka foten är en sak men det blir ju något annat när man "riskerar" barnet också...eller?

 

[tore47]

Har dock inte vågat vandra i Foppa-tofflor än. Verkar ju luriga även i stadsterräng

Mina billiga foppa-kopior är definitivt inget att vandra i. Det är just så pass att dom duger som lägerskor. Men lätta är dom!

 

[Totteman]

Eftersom jag startade tråden får jag förklara hur jag ser på hållbarhet på löparskor kontra kängor.

Jag har all respekt för kängor och när jag gjorde lumpen på 80-talet så var det inga problem med de kängorna. Bara man skötte om dem. Sköna, nåja...men vattentäta då de i princip blev impregnerade av all skoputs.

Gällande löparskor så springer jag mycket och äter mil...dvs jag förbrukar skor. Nya skor när de gamla är utslitna är en självklarhet, dvs minst ett par nya varje år. Jag springer mycket i både terräng och på annat underlag. Att skorna ska vara sköna är A och O.

Foppa eller annat tänkte jag bara för vadning...inte att vandra i. De är alltför mjuka.

 

[niklaz]

Håller med angående foppatofflor, endast kring tält etoch eventuellt för hårigare vad. Otroligt sköna och årets halleluja-grej i utrustningen Jag tycker dock att man får jämföra rätt. Att jämföra löparskor med ungefär "osköna kängor som oftast blir blöta i alla fall" blir inte riktigt rätt. Jag har sköna kängor och håller mig oftast torr eller nästan torr om jag inte plurrat och då får jag byta strumpor och sulor så är man nästan helt på banan igen. Jag sågar inte mjuka skor och kan nog tänka mig halvhöga terränglöparskor om jag är på dagstur eller enstaka övernattning i förväntat bra och varmt väder med lite lättare packning. Jag gillar inte tanken på slit-och-släng och kort livslängd dock. Ris sliter ganska mycket på skor och kläder.