Ja, markägaren kan ha en mängd olika synpunkter.
Anser du att det rättfärdigar att vräka ner sten i smala sund mellan öar i syfte att omöjliggöra passage/möjliggöra för markägaren att gå torrskodd. Ett bygglov för en liten bro skulle ju t.ex. aldrig medges i den miljön. Med medföljande konsekvenser för t.ex. vattengenomströmning, småfisk/yngel och det rörliga friluftslivet.
Eller att sätta upp skyltar "privat mark" för att slippa folk som solar på en häll på långt avstånd och väl utom synhåll från hus/tomtmark så man får ha sina stränder ifred.
Nej jag anser inte att det rättfärdigar vad som helst. Absolut inte den farliga vajern som thureb beskriver.
Jag tycker inte heller om otrevliga skyltar eller egenmäktigt förfarande vad gäller strandlinjen.
Det finns säkert exempel på markägare som helt oprovocerat bär sig åt på detta sätt. Det innebär inte att ALLA markägare är egoistiska svartbyggande kalhuggande nidingar som smäller upp skyltar och vajer så fort de har en minut över.
Kan det tänkas att de HAR blivit störda, fått stranden nerskräpad eller bryggan utnyttjad som den vore allmän egendom?
Vissa tomter ligger där ganska mycket småbåtstrafik finns.
Har man rätt att uttnyttja andras torrdass bara för att ägaren inte är hemma? (jodå det har jag hört talas om, av "nyttjaren" själv).
Jag har inga problem med att förstå en markägares "legitima" skäl att försöka sätta stopp för något som han känner börjar bli för mycket.
Man behöver faktiskt inte känna det som påhopp på just kajaker om någon lagt stenar för att från egen tomt kunna nå en holme som man också äger. Eller?
Låter lite krystat att skulle påverka naturen negativt bara för att man inte kan paddla där längre.
Jag tyckte det blev lite ensidigt häcklande av markägares fasoner.
Kan inte något beteende av båtburna ibland ligga bakom skyltar od?
Vilka är det för övrigt som lämnar stenar på hällar i ytterskärgården?
Markägaren?
thomas