SSSK stoppar huvudet i sanden

[hakan_l_borg]

Har med stor förvåning noterat de senaste dagarnas negativa publicitet för SSSK i synnerhet och skridskoåkning i allänhet.

Många frågor skulle behöva besvaras, som även en annan person i detta forum påpekar. Men SSSK sin vana trogen sticker huvudet i sanden och de uttalar sig i klubbens namn hävdar att de kände ingen rädsla, det var ingen fara, inga problem överhuvudtaget. 50 personer befinner sig i livsfara, och det är bara lyckliga omständigheter som förhindrar allvarligare tillbud, och folk säger att det inte är någon fara! Snacka om hjärntvättning! Noterbart är att ingen från SSSK centralt påstår att det var någon panik, medans intervjuad räddningspersonal och intervjuade deltagare hävdar en helt annan bild.

SSSK borde starta någon form av haveriutredning, vad gick snett? Hur skall denna typ av tillbud kunna undvikas i framtiden? Vilket ansvar tar SSSK för de som är deltagare på turer i en liknande krissituation? Vilket ansvar tar SSSK för att de aktiviteter klubben genomför drar kanske 100 000 kr eller mer av samhällets resurser i räddningsinsatser?

Det är också viktigt att de erfarenheter som klubben gjort i denna utredning sprids så att andra kan dra lärdom. SSSK har en attityd att sluta sig innåt, vilket bara förstör för dem själva och för alla andra. Det kan kanske vara en orsak till helgens incident? Hierarkiska och slutna organisationer är inte precis kända för att klara av att hantera denna typ av krissituationer.

Låt detta bli en lärdom för framtiden. För alla friluftsintresserade!

 

[thureb]

Fortsättning efter incidenten i lördags 15:e februari

Hej Håkan och tack för ditt inlägg.

Du har många och berättigade frågor. Bilden över vad som inträffade håller nu på att klarna såpass mycket att jag här kan göra ett första inlägg. Jag kommer att återkomma senare kanske på redaktionell plats här på Utsidan.

Media har hitills varit ganska snälla mot SSSK.

Sammanfattningsvis gjordes en del missbedömningar av flera ledare i SSSK. Jag vill gärna dela med mig av våra erfarenheter. Jag hoppas att erfarenheten av denna allvarliga incident ökar respekten för isen på stora fjärdar med havskontakt. Liknande situationer uppstår ibland även på insjöar speciellt på Vättern Vänern och Ladoga m fl.

Vi är oerhört tacksamma över den snabba och avgörande räddningsinsatsen via sjöräddningen där två helikoptrar, en privat svävare och lotsbåt deltog.

Medan jag skriver detta inlägg så ringer Radio Stockholm och gör en telfonintervju. Den kommer att sändas i P4 radio Stockholm ca klockan 14:20.

Nu lite mera detaljer.

Först platsen och isen. Yttre Hållsfjärden ligger en mil söder om Trosa. Här skär en bred vik in i skärgården från havet i sydost. Det går alltid in havsdyning på fjärden när vindarna ligger mellan ost och syd. Detta gör att isarna ofta bryter upp även om de är relativt tjocka. Det har vi god kunskap om bland Stockholmstraktens skrinnare sedan minst 50 år tillbaka då vi ofta åker på nylagda isar här när allt annat i Stockholmsområdet är snötäckt.

På onsdagen hade SSSK turer i området men man höll sig då huvudsakligen på stabilare isar längre in i skärgården på västra sidan av Hållsfjärden.

På torsdagen så ledde jag en liten privatgrupp om tre personer som hade en underbar dag på de nylagda isarna söder om Askö.
Min färdrapport på SSSKs websidor lockade ut flera åkare på fredagen.

På lördagen blev det stort pådrag ca 350 personer i 6 bussar från SSSK samt Örebroklubben, flera stora privatgäng med flera startade från Uttervik i norra delen av Yttre Hållsfjärden.

Man noterade att dyningen gick in under isen och att det fanns en hel del sprickor. Det blåste en ostlig vind ca 3 m/s som mojnade vid 12-tiden.

Situationen bedömmdes olika av olika ledare. Några vände utanför norra Askö medan andra fortsatte mot en första lunch vid 11:30 tiden på södra Askö.

När man återvände västerut så valde grupperna lite olika spår. Längst inne vid land så fanns det en hel del lösa småflak vid uppgrundningar kring kobbar och uddar medan isarna var stabilare mitt ute på den ett par kilometer breda iskaka som låg söder om Askö ut mot Visthusklubben Gråskär och Isskären. Den grupp 4 med 27 deltagare som låg lite närmare iskanten befann sig helt plöstligt på gungande flak som skiljes från varandra och drev mot sydväst. Några jumpade till säker is men många blev kvar på flaken och räddades av helikopter eller svävare.

En grupp 5 med knappt 30 personer som startade återfärden något senare kom också ut på flakig is och började jumpa in mot Askön. De fick två plurrningar i samband med detta vilket fördröjde dem. Hälften av gruppen nådde fast is medan 15 blev kvar ute på drivande flak. Dessa 15 räddades av en lotsbåt från Landsort.

Vad bidrog till att isen bröt upp så plötsligt?

Jag vet inte säkert men det finns ett flertal teorier.

Isen mjuknande något i solen mitt på dagen. Vinden mojnade vilket kan ha bidragit till uppmjukning samt att vindtrycket på någogt sätt höll kvar iskakan in mot land tidigare. En vattenståndsändring med strömmar kan ha fört ut flaken från land.

Hoppas ovanstående är någorlunda begripligt. Jag kommer kanske att modifiera min beskrivning över händelseförloppet en del när mer observationer blir tillgängliga.

Ställ gärna flera frågor här på detta forum.

Thure Björck
ordförande i SSSK och sommarboende på Käftudden innanför Yttre Hållsfjärden sedan 1968

 

[Bertil]

Upp med humöret Håkan !

Håkan,

Varför har du en så negativ och nästan aggressiv attityd emot SSSK, jag har varit medlem i drygt tio år och har bara träffat trevliga skridskoåkare och fått många nya kompisar, jag tycker du ska gå med i klubben så kan du också hänga med och åka skridskor i ett härligt gäng, vi bits inte !

Sen ska du inte tro på allt som tidningarna skriver, vem som var rädd eller inte rädd är ganska ointressant, det fanns nog både livrädda och lugna, det beror på vem du frågar, de representerar ett genomsnitt av vår befolkning varken mer eller mindre.

Hälsar Bertil

 

[hakan_l_borg]

Att gå med i SSSK

Anledningen till att jag inte är med i SSSK är flera, men vad det har med saken att göra kan man ju undra?

 

[OutThere]

TRAMS, Håkan, TRAMS!!!!

Ägnar man sig åt friluftsaktiviteter där naturen sätter spelreglerna så kan man aldrig garantera 100% säkerhet. Det är ett obestridligt faktum. Ev risker, förknippade vad man nu håller på med, kan man endast försöka begränsa, med hjälp av erfarenhet, information och kunskap.

Är det något som SSSK är DUKTIGA på så är det att minimera risker i samband med sina turer.

Själv har jag varit medlem i 3 år och har varit med om ett antal situationer där ledare tagit rätt beslut baserat på sin erfarenhet. Hade jag varit ensam i dessa situationer hade det garanterat inte gått lika bra.

Varför börjar du prata om "hjärntvätt" och "stoppa huvudet i sanden".

Du måste OTROLIGT naiv om du inbillar dig att medlemskap i en förening garanterar 100% säkerhet i samband med friluftsaktiviteter där naturens krafter är inblandade. Menar du att SSSK, som bedrivit sin verksamhet i över 100 år utan allvarligare tillbud, skall ställas till svars för incidenten utanför Trosa?


"#%/&% j-la gnällspik och olyckskorp!!!!! Det finns ett gammalt klassiskt ordspråk: den som är med i leken får leken tåla.

 

[hakan_l_borg]

Svar till Trams:

Jag tycker er ordförande gav ett relevant svar på mitt inlägg ovan. Att jag är raljant beror på att jag reagerat på de inslag och artiklar jag sett om helgens händelse där i princip ingen från SSSK velat påstå att det varit några speciella problem med utfärden i helgen.

På lördagen så kommenterade ordföranden i sssk att klubben skulle ut till samma område nästa dag, i dag så var det två medlemmar från sssk som i morgontv sa att de inte upplevde någon speciell fara.
Samtidigt måste du ju hålla med om att det var ganska nära att sssk:s fina olycksstatistik fick ett abrupt slut i helgen.

Det jag undrar över är vad skall klubben göra för att förbättra sig, samt att klubben sprider sin kunskap till andra! Att det säkerhetsarbete som görs inte är tillräckligt tycker jag är är uppenbart för alla som sett rapporteringen från helgen.

Bra kan alltid bli bättre, och det gäller definitivt säkerhetsarbete. Ett exempel är att det kanske inte är så bra att ta ut större grupper för att åka nära iskanter, ett klart risktagande? Mängden åkare utgör ju ett problem i sig med tanke på att räddningsenheter inte är dimensionerade för 50 samtidiga nödställda.

För mig är det också självklart att sssk har huvudansvar för helgens incident, och anledningen till det är att man arrangerat utfärden och bedömt området som okej. Normal har föreningar försäkringar som täcker olyckhändelser i egen regi. Det kan man väl hoppas att sssk har också?

 

[PatrikB]

Svara Håkan seriöst!

OutThere: Jag tycker att du gör det klassiska misstaget att skjuta budbäraren. Håkan tar upp viktiga frågor och de ska man inte ignorera eller raljera över som du gör. Dessa frågor bör istället beaktas med största respekt. Man kan inte avfärda saklig kritik på det sätt som du gör.

Er ordförande svarar sakligt och bra på de flesta frågorna i inlägget. Det är säkert därför som han har den funktionen.

Jag håller med Håkan om att säkerheten måste bli bättre. Det är dumdristigt att åka med så stora grupper på osäker is. När man åker med en organiserad tur med färdledare och kökarlar så är det lätt för deltagarna att invaggas i en falsk säkerhet. Därför är det ännu viktigare att köra på säker is då. Stora grupper skapar spänningar i isen och provocerar den, så att den kan brista upp. Grupperna måste alltså hållas nere i storlek om isarna är osäkra.

Som flitig skridskoåkare sedan många år ger jag några allmänna råd:
Åk med sällskap
Ha bra utrustning; isdubbar, ryggsäck med grenrem och med ombyte i täta plastpåsar, livlina (gärna en var), ispik (dubbelpik kan vara bra om du är ovan åkare, men en vanlig enkel träpik duger bra för säkerheten).
Använd sunt förnuft och ha kunskap och respekt för isen
Mobiltelefon kan vara bra att ha med, men lita inte på att det finns täckning överallt och var beredd på att en eventuell räddningsinsats kan ta tid och dessutom är väldigt dyr för samhället (vi skattebetalare får säkert betala SSSK:s utflykt i helgen).

Väl mött på isen!

 

[tjaba]

Re: Svara Håkan seriöst!

PatrikB har ovan på ett utmärkt sätt beskrivit vilken säkerhetsutrustning som krävs på isen. Så vitt jag förstått var alla som var ute på isen den dagen föredömligt utrustade. Det är möjligt att någon saknade vissa delar, men många hade allt, inklusive karta, kikare, mobiltelefon etc. Kanske hjälpte detta till för att upplösningen blev så lycklig ändå. Av de 300-400 personer som var på denna is lyckades också alla utom 50 ta sig iland för egen maskin, och ingen behövde föras till sjukhus, endast något fåtal behövde föras till fastlandet med hjälp av skoter.
Skälet till att det gick illa måste sökas någon annanstans, och det gör SSSK just nu på olika sätt. Det är en allvarlig situation som inträffat, och ingen medlem ser Räddningstjänsten som en bra nödlina! Jag tror också alla ute på isen förstod allvaret i situationen och Räddningstjänstens svåra uppgift. Min tanke var främst att ta mig av isen snabbt för att inte ytterligare försvåra Räddningstjänstens insats.
Självklart är säkerhetsutrustning nödvändig. uTan den tror jag läget blivit mycket värre. Men händelsen i lördags inträffade trots säkerhetsutrustning, noggranna förberedelser, välutbildade ledare och erfarna deltagare med självbevarelsedrift. Därför är det extra viktigt att undersöka hur negativa faktorer samverkade för att skapa det skarpa läge vi såg. Lösningen är kanske inte så enkel som den verkar i första taget.

 

[föhl]

Tja, det är som sagt upp till var och en

Håkan skrev 2003-02-18 09:20 i tråden http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=17666&pagenumber=2
______________________
Besserwissrar
Varför hör man hela tiden detta eviga tjat om att skridskoåkning är så farligt hit och dit. Man blir hjärtligt trött på att höra viktigpettrar som tycker de vet bättre än alla andra.
Om det är så att någon vill åka med blyvikter så är det inte min sak att skriva den personen på näsan, han eller hon kanske har en bra anledning till att göra det.
Det finns relevant och lättillgänglig information att få från många håll. Jag kan tycker att det är de som retar upp sig på alla andra som har stora problem, för de ägnar sig mer åt att klaga än åt att till exempel njuta av naturen.
_______________________

Jadu, Håkan. Man undrar ju att folk orkar, eller hur?

Mvh
/föhl

 

[Stadan]

Tråden är för viktig för att tjafsas i

Den här tråden är för viktig för att tramsas i.

Låt den handla om vad som hände i lördags och vad vi som var med gjorde för fel.

En sak är dock helt klar: det är ingen utrustningsfråga, alla som var med var korrekt utrustade.

Frågan är snarare varför vi åkte ut på Yttre Hållsfjärdens is överhuvudtaget? Sålunda en bedömningsfråga.

Jag bedömde situationen när vi åkte ut på isen att det var en låg risk så länge som vi hade en reträttväg in till Askön. Jag ledde SSSKs ungdomsgrupp "Upp till 39", vi åkte ner längs Asköns sydvästra strand på fina isar med rejäl sving, men sammanhållet istäcke. När vi fikat nere på Asköns södra del och vänder norrut igen har det bildats betydligt mer flak, även om de är stora. Jag noterar med något obehag att det har hänt en hel del med isen under den dryga timme som gått sedan vi åkt över den förut. Vi möter andra grupper utan att stanna och prata. Vi fortsätter nära Asköns strand norrut, ungefär i höjd med Askölabbet kommer vi in i ett område med flak som blir mindre och mindre, och spalter som blir större och större. Vi retirerar in mot land i riktning mot Askölabbet till säker is, jag känner mig osäker på hur jag ska fortsätta, ska jag gå in till Askölabbet och åka på andra sidan rännan Askölabb-Uttervik? Då får jag se en annan grupp långsamt åka en bit längre ut än vad vi åkt, så vi kollar hur det går för dem. Kanske flakade det sig därför att det var nära land med resonansvågor och kortare amplitud etc, och det är bättre en bit ut? Gruppen vi ser tar sig fram till synes utan problem, så vi följer deras väg bort från det område jag upplevt som obehagligt. Sedan hade vi resten av turen inga problem på Gupafjärden och ner till Lacka en underbar skärgårdsdag ända till vi kom till bussen och fick höra vad som hänt.

Med facit ihand är det lätt att säga att vi aldrig skulle gett oss ut på Yttre Hållsfjärden ner till södra Askö. Den missbedömningen får jag stå för. Jag skulle också ha pratat med grupperna vi mött och berättat om att isen förändrats.

/Staffan
[Ändrat av Stadan 2003-02-19 kl 12:13]

 

[f91jsw]

Varför sprack isen upp?

En av de viktigaste frågorna är hur isen kunde spricka upp och hur det kunde gå så fort. Jag var inte med på isen men har läst färdrapporter och rapporter från folk som var med. Mitt intryck är att följande verkar ha inträffat:

Under början av dagen låg en lätt bris på från ost / sydost samtidigt med en relativt hög dyning från samma håll (eller något mer mot syd). I detta skede var isen uppsprucken i tvärsprickor men fortfarande sammanhängande. Istäcket påverkas nu av två krafter: hävningarna som vill få flaken att glida isär, och vindtrycket som håller dem samman.

Sedan mojnar vinden abrupt och vindtrycket försvinner. Dyningen utövar nu bara ett marginellt tryck på isen in mot land. De största krafterna uppstår då flaken stöter mot varandra i dyningen, vilket får istäcket att spricka upp.

I så fall skulle anledningen vara kombinationen av en snabbt mojnande vind och hög dyning. Energiinnehållet i vågor är proportionellt mot kvadraten på amplituden, vilket kan ha gjort att det räckte med att dyningen var något högre än vanligt för att förloppet skulle gå mycket snabbt.

Lärdomen blir så fall att man bör vara mycket observant när man ger sig ut på is med tvärsprickor och stark hävning vid pålandsvind, särskilt när det finns anledning att misstänka att vinden kommer att ändras.

 

[Olle H]

Flera av dom frågor som kommit upp i denna debatt är relevanta. Det är rimligt att begära att SSSK lämnar en redogörelse för händelsen utanför Askö. Denna borde innehålla åtminstone

- en saklig redogörelse för vad som faktiskt inträffade
- en teori om vad som fick isen att så snabbt brytas upp
- en redogörelse för hur ledare och deltagare agerade
- en beskrivning av hur räddningsinsatsen fungerade
- slutsatser och eventuella lärdomar som kan dras av det inträffade

Detta skulle förhoppningsvis ge allmänhet och inte minst dom cirka 12000 SSSK medlemmar, och alla andra som åker skridskor men inte är medlemmar i SSSK, värdefull kunskap som kanske kan leda till att liknande händelser inte inträffar i framtiden.