Re: Tråden är för viktig för att tjafsas i
Bernt Blom (bernt.blom@surfnet.fi):
Då havsfjärdens is kollapsar
Det kan hända även här i våra havsnära farvatten i Finland. Situationen i Asköområdet förefaller välbekant. Liknande islägen uppstår varje vinter utmed den Nyländska kusten; milda vintrar upptill 5-8 gånger med uppbrytande istäcke innan den slutliga bestående isläggningen sker. Denna vinter klarade istäcket sig efter ett par uppbrytningar och blev bestående.
Jag vill beskriva några isiakttagelser från gångna milda vintrars isläggningsförsök i form av några frågor.
Varför bryts isen av havsdyningens påverkan närmare land och strand:
1)Tsunamieffekten, d.v.s. havsdyningen tornar upp sig vid passage över grund eller vid upprullningen över grundbottnen en bit ut från strandbrynet. Den fasta isen bryts snabbt ner i sörja och småflak.Det sjuder och fräser i strandkanten och issörjestänk förekommer som vid minusgrader bygger upp mäktiga isvallar längs strandlinjen.
Ett tiotal meter (kanske 50 m) utanför ligger ett jämnt vällande istäcke utan knak och skrammel. Då man åker märker man inte isgungningen men genast vid ett stopp märker man det böljande underlaget som i en dylik situation har en tjocklek på 10-15 cm. En viss trygghetskänsla finns men man följer noggrant med eventuell sprickbildning parallellt med vågryggarnas längdriktning. Om det råder plusgrader i luften bör man nog undvika dylika utmaningar.
2)Tillbakastudsande vågor från en lodrätt bergvägg med djupt vatten helt intill (resonansvågor som Stadan mycket riktigt noterar). Två vågrörelser möts, kolliderar och toppar upp sig mot varandra med enorm brytverkan.
3)En utskjutande udde långsamt sänkande sig i djupet. Vågrörelsen tenderar att brytas över hindret i dess väg och hela istäcket krossas i småbitar lämnande en isöppning runtomkring uddens spets.
Varför mojnar vinden plötsligt i medlet av februari i havsnära områden på våra breddgrader en solskensdag:
1)Längs den Nyländska kusten (Lovisa -Hangö sträckan) kan de första tecknen på sjöbrisfenomenet, som under sommarhalvåret är allmännt förekommande, iakttagas redan i slutet av februari. En dag med en svag nordan ut mot ett fruset hav kan nordan plötsligt mitt på dagen dö ut och ersättas med en lätt bris från syd eller sydväst. Nordanvinden återkommer vid solnedgången vilket bevisar sjöbrisfenomenet. Denna iakttagelse gjorde jag detta år den 20.2. vid en skidfärd ut till packisbältena i Ingå skärgård.
Kan detta vara en förklaring till att ostanvinden mojnade vid 12-tiden längs Sörmlandskusten och sjöbriseffekten gjorde sina första trevande försök för säsongen, tack vare litet soluppvärmda skogslandskap, att göra sig gällande.
Vad händer efter det att vinden plötsligt mojnar men havsdyningen fortsätter att rulla in med oförminskad kraft:
1)Ute vid iskanten finns en stampvall i någon form -småflak och issörja ytterst. Vindtrycket och aktiv vågrörelse stampar ihop ismassan i tjockare eller tunnare lager och dämpar sjöhävningens fortsatta färd in mot land. Stampvallen fungerar som en skyddande buffert och skonar istäcket på fjärden innanför mot att spjälkas upp i flak. Då vinden mojnar tenderar stampvallen på att luckras upp efter att den av vinden påtvingade hoppressningen släppt sitt grepp. Vart vill ismassan med sin flytkraft ta vägen? Ut mot det öppna vida havet. Stampvallen skingras och issörjan återtar förlorade vattenytor. Vågrörelsen hjälper naturligtvis till vid expansionen. Jag har själv varit vittne till ett dylikt händelseförlopp.
Nu då den skyddande isskölden är förintad har havsdyningen fritt fram att köra in i fjärden och börja bearbeta ett istäcke som kanske redan före stampvallens uppkomst har blivit hårt utsatt nära uppgrundade strandområden.
Thure Björk har rätt i sin teori att då vindtrycket har upphört mot land strävar isflak som har bärkraft att skjutas ifrån varandra. Det har förekommit en viss pressning mot strandkanten och isflak och sörja som packats i skikt
vill flyta fritt och oberoende precis som stampvallen. Det leder ohjälpligen till att hela iskakan söker sig ditåt där minsta motståndet finns, alltså öppna vattenytor = råkar , påvarandra liggande ispartier etc, eller helt enkelt det öppna havet. Sprickorna mellan isflaken kan snabbt bli meterbreda och redan ett svagt vinddrag som hjälpmotor i sidamedriktning räcker till att sära åt flaken ännu fortare eventuellt med benäget bistånd av strömmar.
Jag har försökt rekonstruera olika situationer, där jag råkat befinna mig då just när det håller på att hända. Jag kan bara uppmana alla som rör sig ute i olika isuppdrag att ge akt på det som händer i lufthavet ovanför. Följ med himlaföreteelserna: Följ med molnigheten och molnens rörelser, solstyrkan, vindriktning, vindstyrkan och eventuell förestående vindkantring, lufttrycksförändringar, årstidstrender (=sjöbrisen), temperaturvariationer etc.
Allt har ett samband och det gäller att knyta sammanhangen till en helhet.
Bernt Blom, 25.2.2003
Esbo, Finland
