Sprickfri Mikkajekna

Konsulterade Grundstens "Vandra Kungsleden 2" och finner följande passage (1991, s. 174):

"Normalvägen till Sarektjåkkås Stortopp går tvärs över glaciären. Det är en utsatt vandring och man måste se upp med farliga brunnar på Mikkajeknas istunga, och högre upp i norra bassängen finns stora sprickområden.

...

Uppstigningen efter toppens västkam är något mindre brant, men man måste genomföra en mera riskfylld isvandring över Mikkajekna för att nå insteget. Glaciären har oerhört mycket sprickor nedanför passet där kammen börjar"

Annat ljud i skällan jämfört med glaciolog-Tore två år senare.
 
Re: Re: Tore Glaciologen?

tjonsson; sa:
Men är inte vissa glaciärer mer levande än andra? Och givet att Tore och/eller någon annan ränt omkring utan att falla ned (D eller E) år efter år och det rör sig om en stabil glaciär, kan det inte ens då finnas fog för att fälla ett Tore-utlåtandet (givet friskrivningklausulen)?

Du menar att vissa glaciärer rör sig snabbare än andra? Jo visst är det så, det beror på lutningen, temperaturen (i Sverige är alla glaciärer tempererade, dvs 0-gradiga) och hur bottenytan ser ut. Smältvatten som tränger ner kan också ge extra smörjning. Glaciärens rörelse är en kombination av intern deformation (som en deg som sakta flyter ut) och ibland även bottenglidning.

Men Stabila glaciärer, vet inte riktigt vad du menar, men alla glaciärer rör sig. Såna små glaciärer som dom vi har i Norden är även ganska föränderliga över tiden, dom växer och krymper. Generellt kan man säga att just nu växer dom i Norge och krymper i Sverige.

Sprickorna uppkommer inte slumpvis, det går att förutse ungefär var de borde vara genom att se på formen. Det som får glaciären att spricka är dragkrafter, så om lutningen ökar (glaciären accelererar) blir det ofta sprickor på krönet. Dessutom är det ofta sprickor i kanterna pga att glaciären bromsas av bergssidorna. En långsam glaciär som har samma lutning överallt har alltså större chans att vara sprickfri. Men säker kan man inte vara.

Den norska turistföreninges bok Beeboka är en bra intro.
 
tjonsson; sa:
Konsulterade Grundstens "Vandra Kungsleden 2" och finner följande passage (1991, s. 174):

"Normalvägen till Sarektjåkkås Stortopp går tvärs över glaciären. Det är en utsatt vandring och man måste se upp med farliga brunnar på Mikkajeknas istunga, och högre upp i norra bassängen finns stora sprickområden.

...

Uppstigningen efter toppens västkam är något mindre brant, men man måste genomföra en mera riskfylld isvandring över Mikkajekna för att nå insteget. Glaciären har oerhört mycket sprickor nedanför passet där kammen börjar"

Annat ljud i skällan jämfört med glaciolog-Tore två år senare.
Visserligen var jag där för rätt många år sedan (1990) men jag har svårt att se att situationen skulle förändrats särskillt mycket. Jag håller med Grundsten och förevisar följande bildbevis:

bild30.jpg')
bild31.jpg')
bild36.jpg')


Som sagt, detta var 16 år sedan. Då kunde man se stora sprickområden på barsmälta partier så har jag svårt att tänka mig att det skulle vara sprickfritt under snön. Alltså kan vi konstatera att Mihkájiegna (Mikkaglaciären) INTE är sprickfri och jag skulle inte komma på tanken att gå där utan att vara inknuten med minst två personer till.

default.asp')
Ha de' ///Claes
Nygårdhs irrfärder i Fjällen
 
Egentligen ett onödigt svar, eftersom det kanske kan missleda folk, men: min pappa gick tillsammans med två kamrater uppför glaciären och upp på toppen, utan rep. Det här hände på femtiotalet. Då jag frågade om hur de vågade göra det så sade han att glaciären hade varit helt snöfri, och därför såg de sprickorna.

Själv har jag närmast glaciär-fobi. Även stora snöfält kan tyckas skrämmande när man går själv, man vet ju inte hur tjock snön är, och om det är en sjö under eller liknande.
 
tjonsson; sa:
I Tore Abrahamssons "Detta är Sarek" (1993, s. 113) står att läsa:

"Mikkajekna ... gäller för att vara sprickfri"
I det här fallet pratar Tore i nattmössan. Mikkajekna är snarast känd för att vara en sprickrik glaciär!
Det finns f.ö. kartor över Mikkajekna för den intresserade.

Naturligtvis förändrar sig glaciärer hela tiden men de sprickor som finns uppkommer inte av en slump utan pga. att förhållandena är på ett visst sätt där de uppkommer och detta förändras inte så fort.
Sedan ett par år så finns en intressant bok i glaciologi på svenska. Se http://www.geo.su.se/people/UJ/#book
 
haskell; sa:
Sedan ett par år så finns en intressant bok i glaciologi på svenska. Se http://www.geo.su.se/people/UJ/#book
Intressant tips!

Det finns f.ö. kartor över Mikkajekna för den intresserade.
För ett par år sedan letade jag efter en detaljkarta över Unna Räita - Nallo området som tror att jag har sett i någon fjällstuga. Tyvärr hittade jag den inte. Om du vet var man kan köpa Mikkajeknakartan så kan man kanske hitta andra kartor på samma ställe. Kommer du ihåg var du köpte din?
 
Vem skall man tro på ...

Hej,

Jag förstår att du frågar och varför du undrar, jag vill dela med mig med en liten erfarenhet kring detta.

Em gång åkte jag skidor sent en vår från Kebnekaise ner till Nikkaluokta, vädret var varmt och det hade börjat smälta en hel del. Jag var lite osäker på föret nere i dalen. Träffade på en grupp turister som hade åkt från Nikka till Keb, de berättade något i stil med att man hade åkt skidor stundtals i en halvmeter djupt vatten och att man absolut inte rekommenderade den vägen ner.

Så jag höll mig uppe på fjällsluttningen så långt upp jag kunde och orkade för att ta mig ner.

Vid ett tillfälle så blev jag av någon anlledning tvungen att åka ner och följa dalen, till min fasa, trodde jag...

När jag väl var nere så var föret helt perfekt, torrt, tillräckligt med snö och is för att kunna följa vattensystemet ner.

Vad lärde jag mig av detta, jo, när det gäller tips och tricks av alla dess slag, så litar jag inte på många när det gäller utsagor om före, vägval osv osv

Av någon anledning, jag vet inte varför, så finns det alltför många som finner ett stort utbyte i av att "hotta" upp sina berättelser. Det kanske går hem när man talar med grannarna som knappt sett fjäll på vykort.

Jag har tyvärr vid ett flertal gånger hört utsagor i kaliber med min berätelse.

Detta kanske inte hjälper dig i den fråga, men det är en erfaranhet jag gärna delar med mig till dig.

Lycka till på en eventuell tur i området, som är otroooooligt vackert, vinter, vår, sommar och höst.

När folk brukar fråga mig när bästa årstiden för Sarek är så svarar jag "ALLTID".

Mvh
Anders Gunnare
http://www.enfotograf.se
 
andersgunnare; sa:
Vad lärde jag mig av detta, jo, när det gäller tips och tricks av alla dess slag, så litar jag inte på många när det gäller utsagor om före, vägval osv osv
Av någon anledning, jag vet inte varför, så finns det alltför många som finner ett stort utbyte i av att "hotta" upp sina berättelser. Det kanske går hem när man talar med grannarna som knappt sett fjäll på vykort.
Som allmänt resonemang tycker jag att det du skriver håller: visst bör man ta skrönor med många nävar salt. Parar man dessutom lättrogenhet med säkerhetsmani, då tar man sig förmodligen inte ens upp ur sängen på morgonen.

Men då det gäller Mikkajekna är bevisen (till och med bildbevis) i denna tråd rätt tunga för att vi där har att gör med en hel del sprickbildning, vilket gör att vandring på glaciären utan ett replag är förenat med en alltför uppenbar livsfara.

Lycka till på en eventuell tur i området, som är otroooooligt vackert, vinter, vår, sommar och höst..
Tack. Planeringen är i full gång.

När folk brukar fråga mig när bästa årstiden för Sarek är så svarar jag "ALLTID"..
Det är m a o med Sarek som med Tuborg: Hver gang!




[Ändrat av tjonsson 2006-03-01 kl 08:48]
 
Lasse Nilsson; sa:
haskell; sa:
Det finns f.ö. kartor över Mikkajekna för den intresserade.
För ett par år sedan letade jag efter en detaljkarta över Unna Räita - Nallo området som tror att jag har sett i någon fjällstuga. Tyvärr hittade jag den inte. Om du vet var man kan köpa Mikkajeknakartan så kan man kanske hitta andra kartor på samma ställe. Kommer du ihåg var du köpte din?

Jag har fått tag på en karta över Mikkajekna i 1994-95 års nummer av Fjällklubbens tidskrift Till Fjälls, betitlad "Bilder av Sarek".

Där återfinns, mycket riktigt, en hel del sprickbildning. Kartan är rikligt detaljerad och i skala 1:20000.
 
Mer gamla papper

Det finns även en karta över Mikkaglaciären (som den hette då) i skala 1:10 000. Thorsten Stenborg publicrade den i Geografiska Annaler 52 A:1 1970, om någon skulle vilja rota i några biblioteksgömmor. 5m ekvidistans på glaciären, 25 på bergen omkring. Baserad på flygfoton från 1960.