Sörmlandsleden's Etapp 9 och 10 (15 juni 2021)

[113Nilsson]

15 juni 2021

Nästan exakt 9 år har passerat från det att jag och min fina vän Petra gjorde vår trevliga vandring på Etapperna 7 och 8 på Sörmlandsleden.

Jag förstår om du som läser detta tänker ’varför så lång tid mellan vandringarna?’. Frågan är befogad. Svaret enkelt; Livet blir sällan som man tänkt sig. Jag ska inte gå in på smådetaljer, men någon orkade inte leva längre och avslutade. Jag själv var med om en trafikolycka för några år sedan som satte mig i rullstol i 3 månader, flera operationer, rehab och en långvarig sjukskrivning med efterföljande arbetslöshet.

Nåväl – jag kände häromsistens att min vandrarådra började väckas till liv igen, efter att en kompis och jag besökt ett par naturreservat utanför Norrköping. Jag är dessutom en sådan person som gärna fortsätter det jag en gång påbörjat, så Sörmlandsleden stod åter på ’menyn’

Med tanke på mina fysiska förutsättningar efter trafikolyckan insåg jag snabbt att jag behöver prova att vandra utan att ta ut mig totalt på svåra och krävande leder och efter att ha läst på en del så verkade Etapp 9 inte alls svår på något sätt och jag bestämde mig ganska snabbt för att göra ett försök. Nästa tanke blev helt naturligt att jag kan nog fortsätta med Etapp 10, under förutsättning att kroppen inte protesterade nämnvärt och att jag inte skulle utsättas för dåligt väder. Ev. även Etapp 11, men det var bara en tanke.

Jag rotade fram min vandrarutrustning, dock inte kängorna som orsakade mig stor smärta 2011 vid min vandring på Etapperna 1 till och med 6. De såldes per omgående. Köpte faktiskt ett par Meindl några år senare, men jag gick aldrig in kängorna och de fick en ny ägare som var i bättre behov av dem än vad jag var.

Försökte verkligen att ’packa lätt’ denna gång utan att tulla på det nödvändigaste. Uppskattningsvis vägde min Haglöfs ’Matrix 60 l’ ca. 8-10 kg.
Jag bar tältet i ena handen och en kasse med sovmadrass samt regnskydd för ryggsäcken, i den andra.
-

Etapp 9; Östertälje - Tvetaberg
Pendeltåget till Östertälje utan problem. En tanke formades när jag klivit av tåget och stegade ned för trapporna; ska jag gå tillbaka till Etappmålet 8 för att fota det som jag missade för 9 år sedan? Nej, det struntar jag i.

Påbörjade turen kl. 9.00 i strålande solsken och ca. 17° samt en NV vind som svalkade mig. Leden i villakvarteret i direkt anslutning till Östertälje station är mycket väl utmärkt med orangea S-märken på var och varannan stolpe. Här kan man bara inte gå fel. Förbi en småbåtshamn och när jag såg Södertälje kanal viker leden av från asfalten upp i den lilla skogen till vänster. Här gjorde myggorna sig påminda och säsongens första myggbett på underarmen var ett faktum.

Nästan direkt bär det uppför och när jag för en sekund tvekade om jag skulle gå nere i slänten mot kanalen eller fortsätta uppåt till åsen ovanför kanalen, uppenbarade sig per omgående det första djuret; en (skogs)hare? Den skuttade lite skrämt vidare då den fick mig i sikte. Eller kanske troligare att den hörde mig långt innan jag fick syn på den.

Det kom ett par gåendes uppifrån åsen och de stannade givetvis för att småprata lite. Det är alltid trevliga människor på Sörmlandsleden! De bor i närheten och gör alltid sin morgontur upp till åsen och tillbaka.

Uppe på toppen var det tydligt fuktigt i marken och många sniglar gillade uppenbarligen detta och jag hade fullt sjå att inte sätta mina Adidas AX-skor ovanpå de små slemmiga varelsernas hus.

Jag passerade under den idag inte så bullriga motorvägen och mötte en morgonjoggare som höll god fart. Vidare uppåt och sedan på enkelvandrade skogsstigar ned mot badpalatset ’Sydpoolen’. Lite märklig stavning på skylten tycker jag... (ful(l)klottrad). Strax före slussbron blev jag osäker på vilken väg som det är menat att jag ska gå. Till höger längs med kanalen, eller fortsätta över slussbron? I minnesbarken kom det fram att jag ska gå över bron och sedan in till stan för att där passera över en annan bro och vidare mot Södertälje station. Men det är inte riktigt så som jag först hade tänkt, för efter slussbron håller man vänster och passerar över vattnet på en kort träbro. Ganska vackert där måste jag säga. Här var det bra markerat österut och upp mot en vägbro. Men där tog det stopp. Ingen markering någonstans som jag kunde se. Nu är jag ju inte helt borta i Södertälje och visste att jag skulle gå i riktning mot Saltskog så jag gick höger och kom ned vid Polishuset(?) och passerade över den ganska stora och vältrafikerade Nyköpingsvägen, till gång- och cykelbanan på andra sidan. Här återfinns S-märkningen tydligt.

Nu började det att bli varmt och jag tänkte på de 3 vattenflaskorna jag hade med mig. 1 x 33 cl, 1 x 50 cl och 1 x 150 cl. Endast den minsta var fylld med vätskeersättning medan de andra faktiskt var tomma, med tanke på att jag inte ville bära mer tyngd än absolut nödvändigt, från början. Kanske ska jag försöka fylla flaskorna nu, för jag vet ju inte hur långt det finns bebyggelse och tillgång till vatten. Men jag hittade faktiskt ingenstans att fylla på så jag fortsatte uppåt på gångbanan mot och igenom Saltskog. Där finns ju många villor och hyreshus och hade det varit panik hade jag sonika frågat någon vänlig boende om lite vatten. Men jag knatade vidare och kom så småningom fram till Genetaleden. Här blev det stopp. Ingen märkning. Min erfarenhet säger att ’om en stig delar sig eller det är otydligt vart man ska gå, gå rakt fram’. Så jag gick över vägen. Och se där, till höger finns S-märkning och det var bara att fortsätta genom skogsgångbanor och höga hus fram till det att man passerar under E20 och kommer upp till Scanias växellådfabrik. Vidare över Tvetavägen och här blev det återigen stopp pga. dålig markering. Denna gången sade min intuition/lokalsinne att jag skulle gå till vänster och det blev rätt för snart återkom den orangemålade markeringen på träden. Nu anade jag att jag närmade mig Hovsjö. Trästolparna med S-märkena var fult klottrade på många ställen. Trist.

Jag närmade mig Södertälje bollhall och beslutade snabbt att gå dit för att efterfråga vatten. Jag blev, av en vänligt sinnad kille som städade utanför hallen, hänvisad att gå in och fråga någon på insidan (’vi har egentligen inte öppnat än’). Jag gjorde så och blev såklart bemött av ett par riktigt hyvens killar som inte hade minsta invändning mot att jag fyllde mina 2 största PET-flaskor med kranvatten. När jag sa att jag var ute på vandring var det som att vrida på en strömbrytare; ’Jaha, vad kul! Jag gick där för 2 månader sedan med grabbarna. Riktigt fina miljöer vid sjön Måsnaren och ned mot Tveta kyrka och sedan härlig skog när du kommer in i den på Etapp 10!’.
Se där, nog är det lite märkligt (och kul) att jag alltid träffar på supertrevliga människor

När man kommer ner till Hovsjövägen går man över den och till vänster, längs med bilvägen, och kommer fram till en 90° högerkurva där jag först blev tveksam om fortsatt riktning, men anade att det inte finns någon annan väg än åt höger. En skylt talade om att vägen leder till Eklundsnäsbadet och då förstod jag att riktningen var den rätta. Väl nere vid parkeringen till badplatsen var det inte svårt val för mig att gå de 200 meterna till sjön Måsnaren och ut på en liten ö för att känna på vattnet. Det blåste friskt här och jag var rejält svettig, då lufttemperaturen nu kl. 10.40 hade stigit till säkert 20°. Badbyxa på och så ut i plurret! Men, det var ju inte alls så svalt som jag trodde, utan säkerligen 20° i vattnet också. Jätteskönt!



Måsarna cirkulerade ovanför mig där jag plaskade omkring och njöt i fulla drag, solen gassade och hade det inte varit för blåsten så vore det ett litet paradis.
Dock ska sägas att själva platsen i sig kunde ha varit trevligare. Nu var det massor med solrosfrön(?), cigarettfimpar och paket, fiskelinor etc. som låg på marken. Det gör mig verkligen ledsen att människor inte kan uppskatta det de faktiskt har i sin närhet, utan måste förstöra närmiljön.

En halvtimme senare var jag åter på stigen och på väg söderut längs sjön. På stigen bort mot kyrkan finns böljande ängar, och småfåglar kvittrade underbart i träden på en armlängds ovanför mig. Det var nästan så jag hade kunnat klia fågeln på huvudet, så lugn och avslappnad var den där den satt på en gren.

Jag är lite nyfiken av mig och gick upp för att titta på den lilla och mycket vackra Tveta kyrka. Spankulerade ett varv runt den och såg på en informationstavla att det finns en toalett i närheten. Det är bra att veta OM nöden skulle tränga sig på. Finns det en toalett finns det säkerligen även vatten. Kan också vara bra att veta.

Alldeles bortom nästa krök når man etappmålet vid Tveta. Kl. visade nu 11.40. Här finns en klubblokal för en orienteringsklubb och, som jag tolkade det, någon form av kanotklubb eller liknande. Detta med tanke på de bojar som ligger som ett slags pärlband i sjön.

Angående möjligheten att tälta är de klart begränsade längs Etapp 9. Det går om man måste, men jag skulle inte göra det. Det blir för nära till stigar och allmänhet.



Forts. följer med Etapp 10.

 

[113Nilsson]

Etapp 10; Tvetaberg - Järna

Nästan direkt kommer man upp på den ganska hårt trafikerade landsvägen Tvetavägen och följer den ca 150 meter söderut (givetvis går man på Vänster sida) innan man svänger vänster in mot Alöström. Här blir det genast mycket lugnare och det är lju(d)vligt att lyssna till den härliga tonen från porlande vatten i Alöströmsån på vänster sida! Strömstaren sägs hålla till här vintertid.

Här möter man inte många, vare sig fordon eller människor. Fina åkrar/ängar omsluter asfaltsvägen man promenerar på. Det går uppför och det går nedför.

Jag passar på att säga att även om det är enkelt att vandra på vägar belagda med asfalt, så är det inte det man helst vill göra – det är ju skogens mjuka härliga underlag man vill gå på. Med det sagt började jag bli less på asfalt.

Efter ett par km kommer man så fram till ett område med f.d. fritidshus, vilka nu verkar vara permanentboende, precis som för så många andra platser med denna typ av byggnader. Det är verkligen vackert här i Lerhaga. Nu visade kl. ca. 12.10 och magen började kurra. Kanske inte så konstigt då jag inmundigade grötfrukost redan kl. 7.45 och gjort av med en amassa energi. Tur som en tokig fann jag här en väldigt vacker gräsäng/fotbollsplan, med tillhörande träbänkar, som gjorda för att stanna vid och äta lunch



Potatissallad med Bullens pilsnerkorv och kanelknäcke med skinkost samt vatten med vätskeersättning. Man kan ju inte varje gång äta nudlar med korv eller mos med korv ;-)

Efter 30 minuters välbehövlig paus applicerar jag MyggA på benen och armarna då jag förstår att det nu ska bli skogsbesök. Härmed påbörjas alltså den ’riktiga’ vandringen. Dvs. den som går i riktig skog.
Det börjar med en hyfsat lång och brant stenbacke och väl uppe på toppen gör man klokt i att stanna till någon minut för att hämta andan.

Terrängen här uppe är som sig bör på Sörmlandsleden; stenar, rötter, stenhällar, låga klippor att klättra upp eller ned för, mjuka stigar och ganska fuktiga kortare partier, men utan något som helst problem att ta sig förbi med vanliga gympaskor om det är så att man använder det.

Uppe på en höjd stannar jag till och noterar ett ljud som jag känner igen – en industri. Jaha, det är Södertälje avfallsanläggning som anas och sträcker man på sig så ser man faktiskt byggnader en bit bort. Efter att ha stapplat nedför en rejäl brant känner jag dessvärre även stanken från avfallet, då det är NV-vindar idag och det blåser således rakt emot mig där jag går. Ytterligare ett hundratal meter fram går man en sträcka längs med stålstängslet som omsluter anläggningen.

Trots att skogen är ganska inneslutande så når ändå vinden hit och gör så att myggorna inte hinner känna lukten av min utandade koldioxid. Jag är tämligen säker på att MyggA faktiskt fungerar, för även om jag stannar till och dricker lite så kommer inte myggorna nära mig. Det är skönt att slippa de där små irriterande flygfäna, tycker jag.

Vid den vackra och norra av Vaskasjöarna finns en liten holme dit man kan gå ut och ta en paus. Här är ett utmärkt tillfälle att sitta en stund för vila eller för att äta och dricka lite. Tyvärr är ju självklart vattnet otjänligt både för dryck och bad i och med att lakvatten från avfallsanläggningen har förorenat marken under lång tid. Riktigt tråkigt.



Jag vandrar vidare på liknande stigar och en hel del rötter gör att jag kommer på mig själv med att försöka kliva på dem och inte bredvid dem i syfte att få lite massage för fötterna, vilka nu faktiskt börjar kännas ganska lite möra.
Skorna jag använder är ett par högskaftade Adidas AX med en rejält grov sula undertill som ger jättebra grepp. Jag halkade inte en enda gång, vare sig på stenhällar eller rötter. Detta till trots att jag blev rejält trött i fotlederna framåt eftermiddagen. Skorna är stora framtill och det finns ingen som helst risk att jag ska drabbas av skoskav där, vilket är skönt att slippa. Men det gör också att de sitter lite löst och trampdynorna ges möjlighet att glida lite. Detta kände jag tydligt och började snubbla på både rötter och småstenar lite här och var. Men jag skyller inte enbart på skorna såklart – det är ju jag som är ovan med skorna och dessutom helt otränad för vandring. Kanske hade det varit bra med ett tunt strumppar innanför de Bridgedale jag nu använder.

Vid Skirsjön finns en slags grillplats och uppe på berget är det fin utsikt över sjön. Dock dåligt med badplatser verkar det vara.
Precis efter Skirsjön kommer man ut på en grusväg och här finns ingen markering alls… Vänster eller höger? Eller rakt fram? Jag provar rakt fram, med tanke på ’regeln’ som jag nämnde tidigare. Men nej, där finns ingen stig och jag velar en stund om jag ska gå vänster eller höger. Äh, det får bli höger. Efter några hundra meter ser jag så äntligen en orange målning på ett träd! Kommer fram till ett område med relativt sett nybyggda hus och är åter ute på asfalterad gångväg och välmarkerad med S-märken. Snart svänger leden dock över vägen och in i skogen igen. Den som når hit sent en kväll och vill tälta kan se sig om efter lämplig plats – jag är säker på att det går utmärkt på den fina ytan med gräs.

Inte mycket längre bort når jag så fram till en blå skylt med ordet ’Källa’ och kan inte motstå frestelsen att titta hur den ser ut. Bara 50 meter in finns ett plaströr i marken med ett trälock ovanpå (nåja, det låg faktiskt bredvid röret och jag återplacerade det givetvis där det hör hemma…) och se där ja, visst finns det vatten i röret och en skopa att ösa med för den som vill. Jag avstod då jag fortfarande hade en hel del vatten kvar.
Motvilligt erkänner jag att jag faktiskt slarvade med vattenintaget under vandringen idag, det var dumt. Jag borde vetat bättre.
I närheten av kallkällan finns ett vindskydd och en grillplats där man även kan övernatta om det faller regn eller så. Men det är rejält klottrat på byggnaden och avståndet till bebyggelsen är ganska kort och många ’störande moment’ hittar säkert dit.
Det finns även ett dass i närheten om man behöver nyttja ett sådant.

Efter en stund når man fram till ett elljusspår och här ska man gå vänster enligt S-märkningen. Tyvärr var märkstolpens ena pil trasig och hängde rakt ned och jag anar att någon illvillig person dessutom har dragit upp stolpen och vridit på den, för jag kunde inte lista ut hur den ska sitta. Nåväl, jag gick vänster och efter kanske 500 meter kommer man ut ur skogen och återigen ut på asfalt.

Jag hade för länge sedan bestämt mig för att nöja mig med dagens utflykt i och med etappmålet i Järna och såg fram emot att få åka pendeltåg hem igen så det var skönt att konstatera att Järna låg runt hörnet.

Etappmålet kan man ganska enkelt missa – i vilket fall gjorde jag nästan det. Av en tillfällighet slog jag en blick åt höger och fick syn på tavlan!



1 km promenad till Järna station gick utan bekymmer.

Nära centrum finns Coop och säkert flera andra matvarubutiker för den som behöver proviantera, om man ska gå vidare på Etapp 11.

För mig blir det en annan gång.

(Jag vill passa på att slå ett slag för det här med tvättservetter. Det är enkelt att ha dem med sig och de är fantastiskt bra!)

/H