Det är lugnt
Vi gjorde en tur på Ottfjättet ifjol i mitten av April. Ju närmare datumet för avresa vi kom desto mer nervösa blev vi över att snön skulle vara borta. Dels för att vålådalens slalombacke tvingades stänga ett par veckor innan pga snöbrist, och vi hade tänkt att utnyttja den liften som start på vår topptur.
Väl där kunde vi andas ut. Visst fick vi gå några meter upp i backen då den pistade södersidan hade börjat smälta bort men väl uppe på fjället så klev vi först in i en snöstorm och fick gräva ner oss nästan 1,5 meter för att kunna fika. Även andra dagen fick vi vända pga hårt väder.
Snön var tjock och fin. Var det något vi lärde oss det året så var det att man kan lita på fjällsnön på senvåren. Bara om man är beroende av leder eller slalombackar så måste man tänka till eftersom barmark snabbt kommer fram i exponerade söderlägen, men på fjället finns det gott om snöiga vägar runt dessa.