Jag anser att det är viktigt att höra av sig till anhöriga nu och då om man vandrar ensam. Vandrar man i grupp kan de anhöriga vara lugnare, eftersom någon i gruppen troligtvis skulle kunna hämta hjälp om olyckan är framme. Är man däremot ensam finns det ingen som springer dina ärenden om du bryter benet. Naturligtvis kan en hel grupp också råka illa ut, men sannolikheten är betydligt mindre.
Och det är inte bara vandrarens egen hälsa det handlar om. De anhöriga kanske sitter och biter naglarna om de inte hört något från sin solovandrande son/dotter/make/maka på flera dagar. Alla kanske inte är av den oroliga sorten, men många anhöriga bryr sig och vill gärna veta om allt är ok lite nu och då.
Det går inte riktigt att jämföra vildmarksvandring med resan fram och tillbaka från jobbet. Som Gustav Oh redan nämnde kan det dröja många dagar innan någon korsar vandrarens väg, medan man i tätbefolkade områden inte ens kan gå in i en skogsdunge utan att bli iakttagen.