sluta äventyra

Balans

Jag har väl aldrig varit någon extremsportare, men kanske lite allmänt naiv när det gäller risker. Som många konstaterat redan så blir de flesta, jag inkluderad, försiktigare när barn finns att ta hänsyn till. Dessutom äter jag blodförtunnande medicin (Waran) vilket gör att konsekvenserna av en olycka kan bli mycket värre än tidigare. Men balansen är svår, man vill ju inte lägga av helt med lite strapatsrika nöjen. Ett sätt att balansera det ökande säkerhetstänket är att lägga mer tid på andra hobbys, som också ger välbefinnande. För egen del betyder det att jag lägger mer kraft på musiken.

//A
 
jag börjar ana att mycket få människor tänker tanken att "lägga av". jag känner mig därmed lugnad. min reaktion när min chef utgick ifrån att jag skulle "lägga av" nån gång i framtiden är normal.

att någon skulle bestämma sig för att lägga av med äventyrande är lika osannolikt som att någon skulle bestämma sig för att lägga av med sex.

det krävs allvarliga hinder innan någon bestämmer sig för att sluta äventyra (som med racerföraren som brutit handleden FÖR många gånger - men som faktiskt ÄNDÅ inte la av - och pensionärerna som verkligen inte hade ork längre). enbart ett familjeliv eller familjeföretag räcker icket.

man bestämmer sig inte för ett slutdatum. ett sådant kommer naturligtvis, förr eller senare, men man bestämmer det tydligen inte själv.
 
Eftersom du är kvinna så kanske din chef utgick ifrån att du planerade att skaffa familj snart. Det finns sådana irriterande människor, fast om man är av manligt kön så slipper man dem oftast.
 
Eftersom du är kvinna så kanske din chef utgick ifrån att du planerade att skaffa familj snart. Det finns sådana irriterande människor, fast om man är av manligt kön så slipper man dem oftast.

nah, min chef är en kool katt. hon var nog mer inne på att det finns en tid för allt. och i vår verklighet på universitetet finns vissa förväntningar på forskningsfokus. dessutom anses jag nog för gammal för att tillhöra riskgruppen för att bli föräldraledig.
 
jag börjar ana att mycket få människor tänker tanken att "lägga av". jag känner mig därmed lugnad. min reaktion när min chef utgick ifrån att jag skulle "lägga av" nån gång i framtiden är normal.

att någon skulle bestämma sig för att lägga av med äventyrande är lika osannolikt som att någon skulle bestämma sig för att lägga av med sex.

det krävs allvarliga hinder innan någon bestämmer sig för att sluta äventyra (som med racerföraren som brutit handleden FÖR många gånger - men som faktiskt ÄNDÅ inte la av - och pensionärerna som verkligen inte hade ork längre). enbart ett familjeliv eller familjeföretag räcker icket.

man bestämmer sig inte för ett slutdatum. ett sådant kommer naturligtvis, förr eller senare, men man bestämmer det tydligen inte själv.

Tror du har rätt i det sista, slutdatum bestämmer man inte själv ;)...

Eller annorlunda uttryckt, att lägga av med allt som jag förknippar med små och stora äventyr skulle ju vara som att sluta leva. Vill hellre anpassa mig efter omständigheterna...

Inga slutdatum :).

//J
 
Akademin

I akademin så finns det ju en förväntning på att leverera, skriva avhandlingar, artiklar och att man blir doktor, docent, biträdande professor och professor. Om man inte har så bråttom och inte fokuserar på karriären så är man lite avvikande...

Peter som är en skäggig akademiker och telisåkare
 
Risker

Jag förstår viljan att trappa ner från adrenalinsporter om man bildar familj (ansvar för dem) eller är så skadad att man inte kan/vill fortsätta. Men vi har inte pratat om att göra det för sin egen skull (fråntaget medicinska skäl). Jag fortsätter lite på det där med att bli deprimerad när man inte får göra sin grej - har funderat på om sådana svängningar blir mer hanterbara om man försöker anpassa sig till ett mer "normalt" liv och undviker riskerna helt. Men jag misstänker att det skulle kunna sluta helt fel... Läs gärna denna: http://outsideonline.se/2009/06/16/det-har-ar-din-hjarna-pa-aventyr/ (OBS! 9 sidor!)
Ok, det kanske spårar ur nu, borde eventuellt bli en egen tråd...
 
Kom och tänka på dessa citat

Nu är det dax för ett par tänkvärda citat:


Jag inser att detta slags upplevelser inte är något alla länktar efter eller behöver. En del har nog av ensamhet och kamp för överlevnad i sin vardag för att en semester tillsammans med många människor i en högst civilicerad miljö skall vara den största lycka. Kanske måste man leva ett både intensivt och priviligerat liv för att uppskatta ens en stund av ensamhet och primitiva levnadsvillkor.
Kjell-Olof Feldt

Jag kan ej betona faran av att ens vänner går och gifter sig eller blir hovuppfinnare. Den ena dagen är man ett laglöst sällskap äventyrliga kamrater som sticker iväg när det blir tråkigt, man har vad som helst att välja på, hela världskartan - och så plötsligt är de inte intresserade längre. De vill ha det varmt. De är rädda för regn. De börjar samla på stora saker som inte får rum i en packning. De pratar bara om små saker. De tycker inte om att besluta sig plötsligt eller att göra tvärtom. Förr satte de segel och nu snickrar de små hyllor för porslin. O, vem kan tala om sådant utan att fälla tårar!
Muminpappas memoarer (av Tove Jansson)
 
Jag kan ej betona faran av att ens vänner går och gifter sig eller blir hovuppfinnare. Den ena dagen är man ett laglöst sällskap äventyrliga kamrater som sticker iväg när det blir tråkigt, man har vad som helst att välja på, hela världskartan - och så plötsligt är de inte intresserade längre. De vill ha det varmt. De är rädda för regn. De börjar samla på stora saker som inte får rum i en packning. De pratar bara om små saker. De tycker inte om att besluta sig plötsligt eller att göra tvärtom. Förr satte de segel och nu snickrar de små hyllor för porslin. O, vem kan tala om sådant utan att fälla tårar!
Muminpappas memoarer (av Tove Jansson)

Den här hade jag på jobbväggen i flera terminer :)

Men faran finns nog inte. Äventyrandet eller extremsportandet verkar inte upphöra även om folk gifter sig eller blir hovuppfinnare. Inte här på Utsidan i vart fall. Här är det bara still going strong som gäller :)
 

Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg