Då utgår man ju alltid från att alla andra har sämre kompetens och mindre erfarenhet än en själv
Inte nödvändigtvis. Det kan likaväl handla om vilken risknivå och vilka konsekvenser man är beredd att acceptera.
T.ex. om jag skall vandra eller cykla långt bort från allmän väg så vill jag alltid att jag, eller gruppen tillsammans, har med tillräckligt grejer för att minst en i sällskapet skall kunna hålla värmen även om han/hon måste stanna och vänta på att bli fraktad ut och hem. Att (för några timmar) kunna hantera en situation där en i sällskapet inte längre kan hålla sig i rörelse för att hålla värmen tycker jag är en rimlig risk att förbereda sig för. Inte alltför osannolikt, och inte alltför bökigt att klara av heller.
Några av mina vänner hävdar dock, med hänvisning till att vi ännu aldrig behövt lämna någon längs spåret, att en sån händelse är alldeles för osannolik för att den skall behöva övervägas, och att skulle den inträffa så får man väl frysa då tills räddningstjänsten fått fram en 4-hjuling helt enkelt...
Marginell skillnad mellan deras och min erfarenhetsnivå, stor skillnad på vad vi anser vara acceptabla risker och konsekvenser.