Skrämma vilt?!

[KimE]

Samerna jagade varg med att ränna den på skidor tills den blev uttröttad och tog emot, de slog sedan ihäl den med staven som var kraftig. De var oftast två så den ena kunde plocka upp kläderna som den som var först kastade av när han blev för varm eller så kunde de byta om att vara först så den andra kan skida en genare väg.

 

[Stordrulen]

Samerna jagade varg med att ränna den på skidor tills den blev uttröttad och tog emot, de slog sedan ihäl den med staven som var kraftig. De var oftast två så den ena kunde plocka upp kläderna som den som var först kastade av när han blev för varm eller så kunde de byta om att vara först så den andra kan skida en genare väg.

Jo, fast det förutsätter rätt snöförhållanden och att människan tar hjälp av skidor.

Den bedriften går inte på barmark, hård skare eller om människan ska springa efter den i lössnön utan skidor, så just det handlar inte om att vi skulle vara uthålligare än Vargar, snarare att vi använder redskap som ger oss fördelar gentemot viltet.

En tomhänt och redskapslös människa är en rätt usel storviltsjägare som de flesta rovdjur kan springa åttor runt, vi är förmodligen från början mer skapta att samla och jaga mat och småvilt i strandlinjen men förmågan att tillverka redskap har gjort att vi kan jaga och äta större byten och därmed fått den utveckling vi fått som art.

 

[ålänning]

Jag är heller aldrig rädd för djur i skogen, människor är nog farligare. För den som är rädd kan det vara bra att fundera på hur ofta man ser vilda djur när man rör sig i skog och mark. Känner du någon som har sett ett farligt djur ute i skogen? Det är svårt nog för oss som medvetet försöker se djuren.

Men det var en kvinna som blev dödad av en älg 2008. https://internt.slu.se/nyheter-originalen/2020/4/algforskare-hjalpte-polisen-att-losa-dodsfall/

 

[Stordrulen]

Jag är heller aldrig rädd för djur i skogen, människor är nog farligare.

Jo, så är det nog.

Ska man vara rädd om sig så ska man inte i först hand vara orolig för vilda djur, trafiken tex är så mycket farligare.
Fast människan är inte alltid rationell och ger sig glatt med cyklar i rusningstrafik utan någon större oro för det förehavandet och inte sällan samtidigt har redig ångest och oro över klimatet.

Många ur mänskligheten skulle nog behöva sitta på en stubbe i skogen alena och fundera lite oftare över tillvaron.

 

[Myggmat]

Jo, fast det förutsätter rätt snöförhållanden och att människan tar hjälp av skidor.

Den bedriften går inte på barmark, hård skare eller om människan ska springa efter den i lössnön utan skidor, så just det handlar inte om att vi skulle vara uthålligare än Vargar, snarare att vi använder redskap som ger oss fördelar gentemot viltet.

En tomhänt och redskapslös människa är en rätt usel storviltsjägare som de flesta rovdjur kan springa åttor runt, vi är förmodligen från början mer skapta att samla och jaga mat och småvilt i strandlinjen men förmågan att tillverka redskap har gjort att vi kan jaga och äta större byten och därmed fått den utveckling vi fått som art.

Det finns stammar i södra Afrika som jagar på samma sätt. En grupp jägare springer efter bytet till dess att det kollapsar, sedan är processen kort.

Edit: Tror många också är bekanta med att över distans så kan människan vinna över en häst. Vi är verkligen inte snabba i jämförelse, våra muskelfibrer är istället designade för uthållighet.

 

[Stordrulen]

Det finns stammar i södra Afrika som jagar på samma sätt. En grupp jägare springer efter bytet till dess att det kollapsar, sedan är processen kort.

Jag är inte bekant med Afrikansk jakt, men jag misstänker att det är Antilopdjur som i så fall jagas på detta sätt då dom likt Rådjur troligen tenderar "bukta" dvs springa i cirklar när dom är förföljda till skillnad mot Älgar som ofta bäriväg till annat område om man inte hinner om och får den att vända. (vilket man som människa inte gör)
Jag gissar även att man i så fall "byts av" när man blir trött vilket i så fall inte ger en särskilt rättvis kamp då människan i så fall jobbar i grupp mot en enskild bytesindivid, men jag kan såklart ta fel där.

Skulle en ensam människa klara jaga i kapp random friskt klövvilt och ta den på uttröttning så skulle jag bli mäkta imponerad.

 

[Myggmat]

Jag är inte bekant med Afrikansk jakt, men jag misstänker att det är Antilopdjur som i så fall jagas på detta sätt då dom likt Rådjur troligen tenderar "bukta" dvs springa i cirklar när dom är förföljda till skillnad mot Älgar som ofta bäriväg till annat område om man inte hinner om och får den att vända. (vilket man som människa inte gör)
Jag gissar även att man i så fall "byts av" när man blir trött vilket i så fall inte ger en särskilt rättvis kamp då människan i så fall jobbar i grupp mot en enskild bytesindivid, men jag kan såklart ta fel där.

Skulle en ensam människa klara jaga i kapp random friskt klövvilt och ta den på uttröttning så skulle jag bli mäkta imponerad.

Orkar du inte söka själv så ska jag göra det lätt för dig.

Persistence hunting - Wikipedia

en.m.wikipedia.org

Det är verkligen inte svårt att hitta artiklar om just det ämnet så jag bryr mig inte om att servera dig.

 

[Myggmat]

Det finns för övrigt dokumentärer på nätet om San-folket som är ett av de folk som fortfarande använder uhållighetsjakt. En del överlevnadsexperter har också besökt stammen för att lära sig primitiv jakt.

 

[Airfoil]

Den här tråden började med rädsla för vilda djur i naturen men blev att handla om jakt... typexempel på hur ämnen glider iväg.
Så jag ska försöka vrida tillbaka till ursprunget med två episoder:

Den första när jag gick en dagstur på Bruksleden norr om Skinnskatteberg. Kom upp på toppen av ett motlut och där gick en älgko med sin kalv. Jag råkade bryta en kvist som låg på backen så de fick syn på mej. Kon såg inte glad ut om man säger så. Stod blickstilla någon minut medan hon blängde och "moffade". Jag vände mej sakta om och gick 10-15 meter tillbaka, stannade och vände mej om, de stod kvar där och blängde. Jag gick 20 meter till och vände mej igen såg att de var borta. Väntade en stund och fortsatte sedan dit jag var på väg och såg inte till dom alls. Men jag var nervös - på riktigt alltså!

Den andra för ett par år sedan när jag gick Vasaloppsleden, Mellan Risberg och Evertsberg i skogen, så'n där vacker tallskog - där upptäckte jag spår i marken. Det hade regnat nyligen, ganska mycket. Spåren var avtryck större än mina händer, och de var färska, alldeles färska. Jag ger mej den på att den björnen stod någonstans och såg på mej. typ 50 meter längre bort jätteälgspår och lite bortom såg jag hundspår. Men vad konstigt hund som går upp på stigen, knallar runt och sedan går av igen. Men vänta nu! Det här är inget jädra hundspår det måste vara varg, se så stora de är. Och de är minst två stycken.

Det man kan tycka är knäppt att jag inte blev skraj över björn/älg/varg, bara upphetsad och med kameran påslagen gick jag vidare. Men älgmötet på Bruksleden var lite otäckt.

Min slutsats, dom flyttar sej när du kommer om dom inte blir överraskade

 

[Fjällkjell]

Vi tar alltid - medvetet eller omedvetet - risker. Det vi bör göra om vi är oroliga för att vilda köttätande djur skall angripa oss (som TS skrev i sitt första inlägg) är att värdera den risken jämfört med övriga risker vi tar när vi ger oss ut i skogen. För de flesta så är risken att råka ut för en trafikolycka eller ett rån betydligt större. Om vi tar den risken kan jag omöjligt förstå att någon oroar sig för att bli angripna av björn och varg.

Sist en varg angrep en människa ute i naturen i Sverige var år 1821. Konflikter med björnar är betydligt vanligare ca 1 olycka per år. Vanligen beror det på att en jägare har kommit i kontakt med björnen ofta genom sin hund. De sista hundra åren har 3 personer dödats av björn - två jägare och en skidåkare som attackerades av en skadskjuten björn.
Källor: Forskning och Framsteg samt Rovdjurscentret de 5 stora.

Det är dags att komma tillbaka till verkligheten!

 

[Kimkim]

Välkommen till utsidan TS. Kanske visste du inte att du ställde en fråga som var dömd att resultera i en sån här tråd. Det är inte konstigt att vara orolig över vilda djur som vissa här tycks tro. Det är en av de vanligaste frågorna jag får, t.ex. på tåget när de ser att jag har vandringsryggsäck och hund. "Är du inte rädd för vilda djur när du sover själv i skogen?" säger folk.
Nej det är jag inte Hade varit fantastiskt att få se en björn från lägret. I Sverige iaf, det vinns ju mer aggressiva björnar på andra ställen.

Du behöver inte göra något alls för att skydda dig mot vilda djur. Men en sak som jag har gjort ibland när jag vill krypa in i tältet direkt på kvällen och upptäcker att jag satt upp det i vildsvinsmarker. Dvs fullt av viltstigar och bök-hål. Då har det faktiskt hänt att jag gått i en cirkel runt tältplatsen innan jag lägger mig, så att min vittring kan upptäckas från alla håll. Inte för att jag är rädd för vildsvinen men jag har hund och det känns artigt att markera min närvaro när jag hälsar på i deras marker.

Det har även hänt att jag ropat och viftat med armarna åt någon älg som haft vinden i ryggen och inte sett mig i tid. Samma här, inte för att jag är rädd men för att det är onödigt att de kommer nära mig och min hund om de inte vill.

På temat så finns detta klassiska klipp:

 

[G.Kraft]

Hej. Jag är väldigt novis på detta med vilt och hur man bäst håller dom hungrigare köttätarna på avstånd samt försvarar sig vid ev attack. All kunskap är välkommen. Men framförallt undrar jag om där finns något sätt att skrämma bort med ljus eller dyl? Hört att glowsticks kan användas för det.. Stämmer det? Hur isf?

Man får vara nybörjare och då funderar man kanske över detta men det är som du vid det här laget märkt, inte ett reellt problem så länge du håller dig till Sverige och våra grannländer. Däremot är det kanske värt att fundera lite över sin rädsla, den är ju sällan rationell ändå. Till viss del kan det exempelvis hjälpa med öronproppar, lyssna på ljudbok när man somnar osv. men för en del kanske det är värre att inte höra . Skogen kommer låta på natten och det kanske kan vara så att man nojjar lite över olika ljud innan man är van. Googla exempelvis hur ett skällande rådjur eller skrikande räv låter, så slipper du få hjärtklappning första gången du hör det på riktigt och inte vet vad det är.

Djur som faktiskt kan anfall är oftast inte de du tänker dig, tjäderhannar och svanar är notoriska förbrytare. Även om de är svåra att riktigt på allvar.

/G