Skor

När man diskuterar frågan om vilket skodon man ska använda på vandring är ett av de stora argumenetet för lätta skor (tex skor med nät på ovansidan) att man inte behöver det stöd som kängor ger för man har ju även en mkt lättare packning på ryggen.

Men hur blir det om man fortfarande har kvar en stor del av sin "tunga" packning och detta argument inte riktigt håller längre?
 
Det är ju bara en mycket ynka promille av världens befolkning som tycks behöva detta stöd som kängor ger. Är det mycket stenig terräng har man nytta av stöd om man bär tungt, men annars klarar man sig oftast bra ändå
 
Jag skulle nog vilja påstå att du behöver bära väldigt tungt för att du skall "behöva" stödet. Däremot kan det kanske kännas skönare att ha stödet även om du inte behöver det.

Samtidigt är det ju en träningssak också. Man behöver ju träna upp musklerna i vristen för att klara av att gå med packning så det är bara att träna.

Själv kör jag med gympadojjor men då bär jag också bara 11 kg på ryggen.

//Peter
 
Jag tror också att det mycket är en vanesak. Jag har gått med ungefär 17kg iförd ett par Salomon XT Wings utan några som helst problem. Kanske inget att rekommendera för alla men jag njöt i fulla drag och drog inte på mig några skador alls.
Dock bör man sträva efter lättare packning men då man ibland måste bära med sig mycket vatten, säg tre liter, så är det inte mycket att göra.
 
Föredrar kängor.

Personligen tycker jag det är viktigare att kunna vandra med så torra fötter som möjligt! Hud som absorberat vatten och blivit alldeles skrynklig är samtidigt väldigt känslig för nötning.
Jag anser att det är lättare att hålla sin fötter någorlunda torra i ett par riktiga kängor än i ett par mesh-skor.
Jag brukar byta strumpor och iläggs-sula i mina kängor när jag känner att det börjar bli lite för fuktigt. Även om kängorna skulle vara blöta så känns de ändå relativt torra, om man gör dessa sul- och strump-byten,
Tre fjällturer ifjor med mina Meindl Island Pro, utan ett enda litet skavsår!

God tur!
 
Jag tror också att det mycket är en vanesak. Jag har gått med ungefär 17kg iförd ett par Salomon XT Wings utan några som helst problem. Kanske inget att rekommendera för alla men jag njöt i fulla drag och drog inte på mig några skador alls.
Dock bör man sträva efter lättare packning men då man ibland måste bära med sig mycket vatten, säg tre liter, så är det inte mycket att göra.

Imponerande - jag är verkligen imponerad över den vikten i de skorna! Har ju recenserat dem på Utsidan så du förstår mig nog:)
 
Glömde ta upp detta i mitt förra inlägg.
Har läst en hel del om andras erfarenheter av mesh-skor på fjällvandring (här på utsidan bland annat) det är att denna typ av skor inte håller mer än en eller kanske två fjällvandringar, sedan är de slut!
Kängor kan ju hålla 10-15 år som jämförelse. Kängor väger ju inte så lätt tyvärr, kanske ni tycker! Men dividerar man vikten på kängorna med antal år som de håller, då är man ju faktiskt nere på ULnivåer eller hur? ;)
 
Det är absolut inte bara packningen som spelar roll. Du kan ha jättetung packning - och gå lugnt så är det lugnt - inga skador. Du kan ha ingen packning och skada dig när du gått länge och tugnt.

För mig känns kängor nödvändigt - jag hade brutit fötterna ett antal gånger om det inte var för stabila kängor. Lätt hänt att trampa snett i slutet av en tung dag när man har packning och det är stenigt.
 
Imponerande - jag är verkligen imponerad över den vikten i de skorna! Har ju recenserat dem på Utsidan så du förstår mig nog:)

Jag läste din recension nu, har inte sett den tidigare. Verkar ju inget vidare alls. Jag är otroligt nöjd med mina och funderar på ett nytt par till sommaren då de är ganska slitna av användning. Framförallt sulan slits ju ganska fort på denna typen av sko men det är man väl medveten om när man köper dem.

Ett argument för kängorna är precis som Bulingen säger att de håller väldigt mycket längre. Ett par lätta skor bör ju bytas var eller i alla fall varannan säsong. Jag kommer fortsätta med lätta skor men ska se om jag hittar några GoreTex-sockar att ersätta mina Sealskinz med.
 
Jag hör till den promille som anser att jag "behöver" kängor. Mina fotleder är ungefär lika stabila i gympadojor som mitt balanssinne är bra efter en helkväll på krogen med efterföljande efterfest. Även om jag är helt utan packning så tycker jag att det är bekvämare att ha rejäla kängor eller stövlar på fötterna om jag ska gå vid sidan av en plan väg. Visst beror det på att jag är otränad, men jag känner mig ännu inte sugen på att välja bort kängstödet till förmån för lättare skor om jag ska gå långt. Kanske längre fram i livet, men inte nu.
 
Mina fem ören:
Det beror på:
Om man vandrar på leder, stigar eller allmänt relativt lättvandrad terräng tycker jag att stabiliten sitter huvdsakligen i sulan. Hur högt skaftet är upplever jag spelar liten roll ur den aspekten. Tror inte ens att det är nödvändigt att skaftet går över anklarna just ur stablitetssynpunkt.

Däremot vill jag absolut ha kängor med stadigt läder en bit över anklarna om jag ska "scrambla" i brant terräng med lös och blockig/stenigt underlag, av det enkla skälet att jag slår o skrapar mig fördärvad mot anklar o underben i stenmoraset annars. Framförallt om jag har lite "bråttom" (hinna ner från topptur innan mörkret t e x) Då spelar det egentligen ingen roll för mig om jag har en liten dagsäck med ett par kilo eller veckopackning.

Tror annars att låga, lätta skor med en stabil sula skulle ha en bra nisch för allt annat än just brant stenig terräng, med förbehållet att jag ännu inte testat "blötafötterfilosofin", som diskuterats här, nämnvärt ännu. Hållbarhetsargumentet är annars jäkligt starkt för kängorna må jag säga.
/Jörgen
 

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg