Skolklass i Funäsfjällen undsatta med helikopter (25 aug 2021)

[kjpil]

Tack för intressant läsning, och skönt att det gick väl för er!
Jag var själv i Skäckerfjällen i Augusti och utsattes då för det värsta vädret jag varit med om i fjällen, inte i närheten av er situation. Vi saknade täckning och hade en veckas gammal prognos ifrån SMHI sparad i telefonen, samt tillgång till väder via Garmin InReach. Dess prognos sa 5m/s i medel och 10 i byarna, men vid flera tillfällen rycktes min syster med i vinden och trillade, så betydligt hårdare vind än så är jag säker på att det var. Så till frågan: Vad har ni för erfarenhet av tillförlitligheten på väderleksprognosen i Garmin InReach? Varifrån kommer prognoserna?

Hälsningar Josef

Jag har sen flera år inte vågat luta på garmin prognoser. Brukar be en kompis skicka prognos från yr och smhi varje kväll

 

[kjpil]

Att packa sig till fjällsäkerhet tror jag är en väg som snabbt riskerar att ge kontraproduktivt utfall. Ändå det som oftast diskuteras i de sammanhangen, konstigt nog.

 

[Skogsstjärnan]

Att packa sig till fjällsäkerhet tror jag är en väg som snabbt riskerar att ge kontraproduktivt utfall. Ändå det som oftast diskuteras i de sammanhangen, konstigt nog.

Om resonemanget bygger på att man bär onödigt mycket och är otränad så ligger det givetvis mycket i att man sliter på kroppen och kan skada sig. Motsatsen att vara vältränad och ha exakt den packning som behövs och som fungerar om man måste stanna kvar i ett tält av olika anledningar är ju bättre.

Men här så krävs ju förutsättningar att ha erfarenhet också som en högst viktig parameter inte att förglömma. Att råda nybörjare att lättviktspacka generellt gör vi väl alla men det gäller att packa med insikt också.

 

[GustavOh]

Lättvikt och säkerhet är ju verkligen ett ämne för en egen tråd.

Men vi behöver ju inte debattera självklarheterna

• Den med van och vältränad kropp har det lättare än den otränade nybörjaren.
• Den med lättare packning kan gå snabbare och orkar längre (och har därför närmre till hjälp).
• En bruten fotled stoppar både lätt- och tungpackare.
• Lättare packning minskar risken att fotleden bryts till att börja med. (men inte till noll)
• Lätt utrustning är inte samma sak som olämplig utrustning
• Utrustning som räcker till om du måste vänta ut oväder eller undsättning på en utsatt plats väger mer än utrustning som räcker till på en skyddad låglandsled med mobiltäckning och några kilometer till närmaste bilväg.

 

[kjpil]

Tror egentligen lättvikt å säkerhet diskuterats en hel del, och nu finns ju massor av modern utrustning i lätta och starka material, och med bra design som kan göra jobbet i ganska bistra förhållanden.

Men sen finns ju också lättviktstänk. Och då kan en ju fråga sig om en ska packa för komfort i busväder med stormbyar på sommarfjället, eller om det räcker med grejer för att klara sig i de förhållanden. För mig är det valet enkelt eftersom jag bara upplevt riktig storm en natt under alla mina nätter på sommarfjället. Sannolikheten att stuka sig är betydligt större, så känns angelägnare att minska risken för det genom att minimera packningen till en gräns som känns komfortabel för mig. Går att resonera kring behov av de flesta detaljer i packningen - och om behovet är för överlevnad, daglig komfort, eller komfort i sällsynta förhållanden.

Med träning finns utöver den fysiska aspekten också en mental aspekt som jag ofta tror glöms av. Och det är att träna förmågan att ha ett lugn och vilja i att fortsätta över trösklar där saker e jobbigt. De som sysslar med ultralöpning och långa fjällklätterturer vet vad det handlar om. Kanske benämns som pannben, men samtidigt nåt som går att träna på ofta exempelvis genom att springa längre trots att en tappat drivet.

Droger skulle också kunna platsa i fjällsäkerhet - och lättviktsdiskussioner. Eller rättare sagt, den svenska alkoholromantiseringens självklara plats i det svenska friluftslivet 😅

 

[thureb]

Hålla värmen genom högre kroppsansträngning fungerar så länge man har substrat. När glykogendepåerna går ned minskar effekten man kan mobilisera. Jag tycker att du Karl-Johan har många bra poänger i dina inlägg, förstärkningsplagg energi och vätska och förmåga att skydda sig för nedkylning och väta är väsentliga säkerhetsfaktorer när man befinner sig en bit från civilisationen. Är man skadad så blir detta extra tydligt.

Thure

 

[GustavOh]

Alltså det jag menar är att (fjäll)säkerhet och lättvikt/komfort till stor del är ortogonala frågor.
Du kan ha både bra och bristande säkerhetstänk med både "lätt" och "tung" utrustning; lösningarna ser bara olika ut.
Den som packat för mer komfort kommer luta mer åt att stanna och vänta ut ett oväder även om platsen är exponerad. Den som packat mer "light and fast" kommer luta mer åt att söka ett skyddat läge, även om det innebär en mer krävande vandring dit.

Detta förutsätter förstås att "komforten" består av ett stadigt tält, inte av en flaska vin och en stor kamerautrustning. Och att lättpackaren verkligen är "light and fast" inte "light and stupid".

 

[tango]

Det här med lätt rygga har ju tagits upp tidigare många gånger.

Vad går gränsen för lätt rygga? I vilket sammanhang och när. Det är flera frågeställningar som måste ställas. Långt ifrån att det är säkrare med en liten lätt påse på ryggen så du kan kila fram i all hast.

Om nu du inte kan göra det, kila framme all hast, så återstår den vanliga lunken.
I den situationen är du beroende av vad din säkerhet du bär på ryggen består av.

Jag anser att ett bra tält, om du tältar, ett bra förstärknings antal kläder och givetvis torrt underställ i din torra sovsäck. Mindre viktigt är om ditt sovundelag är dåligt så länge det skyddar dig från markkyla.

Du får accepter att vandra i blöta kläder och kängor när situationen så är. Aldrig använda de torra nattkläderna under dagtid. För mig är det tre ställ, de underställ som blivit blött som får torka om det behövs under vandringen, och det underställ som jag sover i. På rast tar jag på mig om det behövs ett torrt underställ då just jag svettas mycket, det blöta hänger jag upp på ryggan för att torka. När dagen är slut, varm the/ soppa, sedan upp med tältet, sedan fixa middagen. Efter det stoppa pipan och en slurk wirre och i kojs. 😊

Jag delar inte din åsikt om liggunderlag. Min tes är att när man sover ska man ha mycket över sig och över sig men lite PÅ sig. Då håller man sig varm utan att binda kylande svett mot kroppen. Så jag röstar på bra liggunderlag och det kan kompensera för en lite mindre varm sovsäck. Mycket kyla kommer underifrån.

Vad jag sett av ULprylar så är det ofta en kompromiss med kvalitet och är man ute is tyggt väder så bär jag hellre lite extra för att få lite extra hållfasthetsmarginal. Då får jag hellre korta av mina turer. Finns lättare alternativ med motsvarande hållfasthet så är det givetvis bra att välja lättare.

Håller helt med om att man ska sova torr, men med så lite kläder på sig som möjligt enligt min tes om att istället ha mycket över och under sig, och inte PÅ sig. Jag sover helst i kortkalsonger och möjligen mössa om det är inte är väldigt kallt, då man får addera underställ men helst inte strumpor.

/Patrik

 

[nermander]

Om marken är fast bör rimligen _nästan_ 90 grader mot markytan vara bäst. Nästan, därför att vinkeln mot dragkraft/lina väl också bör vara 90 grader. Med lång lina bör man då få maximalt med gods (om vi betraktar marken som sådant) både på fram- och baksida om tältspiken. När du drar i spikens övre del trycks den undre delen bakåt.

Du verkar helt ignorera kraftkomposanterna här. Har du spiken 90 grader mot marken så kommer linan att till viss del dra tältspiken uppåt. Det är det som är problemet.

Problemet är alltså inte den rörelse du beskriver (att när man drar i övre delen trycks undre delen bakåt), utan att när man drar tältspiken uppåt så kommer den att åka upp från marken.

Titta på videon jag länkade till tidigare för att se problemet.

 

[nermander]

Men när en pratar fjällsäkerhet, busväder på sommarfjäll - tror jag en av de största säkerhetsåtgärder en kan göra (utöver tillgång till satellitkommunikation) är att ha lätt rygga och träna - så en har tränad och uthållig energiförbränning och då kan producera mycket kroppsvärme och samtidigt röra sig längre sträckor, även blöt i kass väder.

Jag tycker inte att du har helt rätt där. Kondition - visst, men mer muskelmassa ökar ju basalmetabolismen och man tömmer mycket snabbare depåerna.

Tror du verkligen att en sprinter kan producera mer värme än en maratonlöpare med samma näringsintag?

 

[kjpil]

Jag tycker inte att du har helt rätt där. Kondition - visst, men mer muskelmassa ökar ju basalmetabolismen och man tömmer mycket snabbare depåerna.

Tror du verkligen att en sprinter kan producera mer värme än en maratonlöpare med samma näringsintag?

Jag kan en hel del om metabolism och näring, och en del om träning, men inte tillräckligt mycket för att kunna ge några bombsäkra svar på vad som är bäst. I slutänden är det även en viss skilland på olika turer, exempelvis om en rör sig mycket vertikalt så är inte platt-maratonträning det bästa utan även höjdmeter behöver in, och samt då att bli terränggående.

Men jag tror väl att uthållighetsträning är bäst för fjället på flera olika vis, alltså typ ultratraillöpningsträning. Möjligen kombinerat med styrketräning och konditionsträning. Och sen då kombinera det med ett bra energiintag på fjället, med ganska hög kolhydratsdel som Thure var inne på. Det är typ så jag tränar och planerar kosten iaf. Fysisk träning är ju egentligen i slutänden en träning på att förbränna energi snabbt och länge

 

[Karolina P]

Nu är vi en bit från TS men jag kan ge ett exempel på muskelmassa/senighet. Var uppe och fjällvandrade Jämtlandstriangeln med en ungdomsgrupp från en simklubb. Det var killar i 14-16års åldern, nästan hälften-hälften sprintsimmare (tänk 50m bröstsim eller crawl) långdistanssimmare (tänk 800m ryggsim). Sprintsimmarna var kralliga om överkroppen. Långdistanssimarna var seniga. De som nästan ständigt frös var långdistanssimmarna, även när vi vandrade. (De hade nog mindre underhudsfett än sprintsimmarna.) De som nästan ständigt klagade på att de var trötta/det var jobbigt var sprintsimmarna. Och då hade vi med oss dubbla matportioner för varje måltid. Det var en vandring där det både var glada och sura miner. Bäst gillade jag ändå långdistanssimmarna för de bara vandrade på (med värmeplagg och mössa och vantar)…