Skogsvandring vs fjällvandring.

I den aktuella tråden 'ensam ut på tur'
http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=34517

slår det mig som att det är som helvetet på jorden att solovandra på fjället,medans när det handlar om skogsvandringar inte alls trycks lika mycket på säkerhet.I mina ögon (otaliga mil skogvandring,en del fjällvandring) är riskerna att råka ut för ett tillbud (stuka/bryta foten,gå vilse,halka eller snubbla) klart större i skogsmiljö.Därför skulle det vara intressant att höra era aspekter på saken,vill inte tro att det bara handlar om prestige.


peter
 
Den största skillnaden är väl huruvida man kan hitta skyddad lägerplats. I skogen är det lätt att hitta lä.

Sen skiljer det ju en del på terrängen också, och en del på temperatur (högre höjd= kallare och längre norrut=kallare).

Och kanske att fjälltrakterna är glesare befolkad än de flesta skogstrakter.

Men annars skiljer det sig inte så mycket. Det jag har skrivit i den aktuella tråden gäller oavsett om det är skog eller fjäll.
 
Exposure

Det går naturligtvis alldeles utmärkt att gå vilse i skogen och bryta benet på en plats som inte har mobiltäckning och där man inte kan få hjälp även om man skickar röksignaler.

På fjället kan klimatet vara hårdare så att man blir medvetslös snabbare och täckningen med vanliga mobiltelefoner kan vara obefintlig. Håller man sig utmed en led i fjällen kan chansen att man får kontakt med andra personer vara både bättre och sämre än motsvarande chans i skogen.

Fjället bjuder oftare på dålig sikt och storm än skogen.

Thure
 
nermander; sa:
Och kanske att fjälltrakterna är glesare befolkad än de flesta skogstrakter.
Jag tror tvärtom att de flesta fjällområdena är betydligt mer befolkade (och överflugna med helikopter) än många skogstrakter. Däremot har du rätt i det där med att man lättare finner skydd i skogen, något som många av oss kompenserar genom att bära mångdubbelt mer utrustning på fjället än i skogen, vilket kan vara ett säkerhetsproblem vid skogsvistelse.
Å andra sidan är jag ingen säkerhetsfascist: Enda sättet att skaffa sig den "erfarenhet" som värderas så högt i säkerhetssammanhang är ju att dra ut. Ofta kan man inte dra ihop ett helt gäng varenda gång man vill utanför dörren, och summan blir att man åker ut själv, vilket dessutom kan vara underbart skönt.
 
Orientering i skogsterräng är betydligt svårare än fjällterräng, av denna anledning skulle jag, om jag bara tog hänsyn till min personliga säkerhet, hellre vandra i fjällen än i skogslanden.

Myrlanden är dessutom mer utbredda utanför fjällregionen (naturligtvis pga topografin) vilket utgör ett problem för framkomligheten och vilket påverkar orienteringen.

Vidare, om vi diskuterar öde skogsområden, håller jag med Strykarräven i det att det föreligger en större sannolikhet att vid en olycka träffa en människa i Sarek än i Muddus.

Summa: säkerhetsargumentet talar för fjällvandring.
 
Meh.

Det är väl avstånden till "civilisationen" som skapar de högre riskerna, inte närvaron eller frånvaron av träd?

Eller är tråden tänkt att svara på frågan om den säkerhetsmedvetne ska hålla sig över eller under trädgränsen när denne vandrar i Sarek?
 
Re: Meh.

Nordesjö; sa:
Det är väl avstånden till "civilisationen" som skapar de högre riskerna, inte närvaron eller frånvaron av träd?
Eller är tråden tänkt att svara på frågan om den säkerhetsmedvetne ska hålla sig över eller under trädgränsen när denne vandrar i Sarek?
Nja, det kan den väl också få svara på: över trädgränsen är det kallare men sannolikt mer folk...

Jag håller inte riktigt med om det där med civilisationsavståndet. I september kan man frysa ihjäl i fjällen runt Hemavan och fortfarande se ljusen från liftarna pga skada/sjukdom + regn/kyla + utrustningshaveri, medan samma nöd är osannolik vid samma tidpunkt i den fjällnära skogen. Den senare är mindre utsatt för vind, kyla och växlande väder, och erbjuder skydd och bränsle. Däremot är nog Kungsleden säkrare att gå på än både Muddus och Stureplan, vissa kvällar iaf.

Men, naturligtvis kan man kliva ned sig till armhålorna i en myr (been there...), eller bryta ben och rygg även i en "liten" klippskreva i skogslandet. Detta, att vissa tror det är farligare i fjällen för att sjöarna är tretti meter djupa, eller branterna har trehundra meters fallhöjd, hör till det ologiska "säkerhetstänkandet" som man hör ibland.

Just de vältrafikerade vandringslederna, under den vältrafikerade säsongen, betraktar jag som de säkraste vandringsplatserna, just pga tillgången på hjälpsamma människor som har ögonen öppna för andra som hamnat i trubbel.
 
ping; sa:
slår det mig som att det är som helvetet på jorden att solovandra på fjället,medans när det handlar om skogsvandringar inte alls trycks lika mycket på säkerhet.
Skall man vara "säkerhtesmedveten" skall man stanna hemma. Det är ingen större skillnad mellan att vandra ensam i skogen än i fjället. Man är ensam, utsatt och det kan skita sig helt.
Hurvida det är mer folk i fjällen än i skogen beror på när och var.
Mobiltäckning kan vara svårt även här i Västmanland om man lämnar de stora vägarna.
I skogen finns lite mer träd än i fjällen och det kan tyckas vara lättare att göra upp eld. Men det är inte säkert, bero på väder. Men man hittar lä även i fjällen.
Fördelen med fjällen är att man ser långt, ser om det blir sämre väder, ser vart man skall gå eller inte gå. I skogen kan man irra runt som en yr järpe utan att komma någonstans.
Jag har inte mer grejer i fjällen än i skogen. Jo, kanske tältet annars får det vara samma utstyr.
Hur man klarar sig beror på erfarenhet och man måste ut ensam för att skaffa sig den erfarenheten. Hepp ...!
 
Rungá; sa:
ping; sa:
slår det mig som att det är som helvetet på jorden att solovandra på fjället,medans när det handlar om skogsvandringar inte alls trycks lika mycket på säkerhet.
Skall man vara "säkerhtesmedveten" skall man stanna hemma. Det är ingen större skillnad mellan att vandra ensam i skogen än i fjället. Man är ensam, utsatt och det kan skita sig helt.
Hurvida det är mer folk i fjällen än i skogen beror på när och var.
Mobiltäckning kan vara svårt även här i Västmanland om man lämnar de stora vägarna.
I skogen finns lite mer träd än i fjällen och det kan tyckas vara lättare att göra upp eld. Men det är inte säkert, bero på väder. Men man hittar lä även i fjällen.
Fördelen med fjällen är att man ser långt, ser om det blir sämre väder, ser vart man skall gå eller inte gå. I skogen kan man irra runt som en yr järpe utan att komma någonstans.
Jag har inte mer grejer i fjällen än i skogen. Jo, kanske tältet annars får det vara samma utstyr.
Hur man klarar sig beror på erfarenhet och man måste ut ensam för att skaffa sig den erfarenheten. Hepp ...!

JAG vet allt det där,men när man läser en del inlägg undrar man vilka erfarenheter en del har,det låter som att det kommer från någon 'duktigbok'.Någon skrev att det är dimma på fjällen,vadå,har han röntgensyn så att han kan ta ut riktmärken i skogen?Och inte behöver kolla kompassen hela tiden och hålla koll på hur många höger resp. vänster han har gått för att runda någonting?Det är kallare,skärp er,traska ner i en köldgrop så får ni uppleva en temperatur-sänkning.


peter



[Ändrat av ping 2005-09-14 kl 20:28]
 
ping; sa:
JAG vet allt det där,men när man läser en del inlägg undrar man vilka erfarenheter en del har,det låter som att det kommer från någon 'duktigbok'.Någon skrev att det är dimma på fjällen,vadå,har han röntgensyn så att han kan ta ut riktmärken i skogen?Och inte behöver kolla kompassen hela tiden och hålla koll på hur många höger resp. vänster han har gått för att runda någonting?Det är kallare,skärp er,traska ner i en köldgrop så får ni uppleva en temperatur-sänkning.
Nja, om du "vet allt det där" så förstår du nog också vad jag menade: Att sänka tempen med några grader genom att gå ned i en kallgrop ger banne mig inte samma köldeffekt som när det på en halvtimme blåser upp och regnar snöblandat ovan trädgränsen. Det är skillnad både i förutsägbarhet och chans att undvika problemet. En kallgrop kan du gå ur samma väg som du kom, men ett oväder får du vackert vänta ut. Det ena problemet söker du upp, det andra söker upp dig.

Dimma: samma sak. Har aldrig upplevt ens närapå så j-lig dimma i skogen som på fjället, och i det ligger att jag tillbringat stora delar av mitt liv i skogsterräng, men bara senaste åren varit i fjällen. Antagligen finns det någon fin meteorologisk förklaring på detta. I skogen kan man alltid sätta sig och koka kaffe, slå upp tältet och vänta in mörkret eller bättre tider. På fjället kan man vara beroende av att hitta sin led, det kan svårt/omöjligt att få upp tältet pga underlaget etc, och man vet inte vilket väder som närmar sig. Vad gäller orienteringen så går det ju faktiskt (även om det är inexakt och tidsödande) att i skogen ta träd som korta riktmärken för kompassen, detta är svårare på kalfjället (helst med dimma + snö, trots sommarföre tre timmar tidigare).
 
ping; sa:
Därför skulle det vara intressant att höra era aspekter på saken,vill inte tro att det bara handlar om prestige.
ping; sa:
JAG vet allt det där,men när man läser en del inlägg undrar man vilka erfarenheter en del har,det låter som att det kommer från någon 'duktigbok'.
Först frågar du efter våra aspekter på saken, sedan säger du att du vet allt det där. Varför frågar du då?
 
Pros and cons:

Fjällen:-
+ Bättre sikt vid ok väder
+ Lättare att orientera
+ Lättare att bli upptäckt vid tex. benbrott
- Kallare, väderomställningar
- Svårare att hitta skydd

Omvänt då för skogsvandring.

Eftersom de flesta har tält, sovsäck och utrsutning med sig anser jag att man kan kontrollera - punkterna för fjällen mer än - punkterna för skogen. Så, för min del känns fjällen "säkrare" vid ensamvandring.
 

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg