Skarpt läge eller romantik.

Som redan har sagts: det är olika beroende på vem som är i situationen och hur medveten/förberedd denne är (framför allt mentalt)

Själv tyckte jag hade rätt god kontroll på situationen när:

- skruvarna till skidbindningen gick av pga för snabbt temperaturfall mitt i Sarek (Mikka-stugan) och jag inte hade reservskruvar. Jag hade ju tejp! Och Sareks enda nödtelefon på dass. Svårigheten låg ju dessutom innan – att hinna få på sig tillräckligt med kläder medan fingrarna fortfarande fungerade. Ett tips – ha respekt för katabaktisk vind (reservation för stavfel) och temperaturfall orsakade närheten till höga berg.

- 17 km från Mariehamn tycker att när vågorna ökat till två meter är det inte säkert jag orkar paddla 33 km till i rejäl motvind för att nå svenska kusten. Hade något hänt fram till dess hade jag spolats i land på Åland istället för Haparanda, så svaret på riskanalysen var fortfarande ”so what??”.

De farligaste situationerna tycker jag dock finns inom klättringen – det räcker med en missbedömning för att en säker situation skall övergå i ”Oh shit”.
 
Mezzner; sa:
Hon verkade sakna det mesta av det väsentliga, inte bara mobiltelefon...
Man skall nog inte lita alltför mycket på mobilen heller: På många ställen (=de flesta?) i vårt avlånga land så räcker det med att gå ett par tre hundra meter från de större vägarna för att du inte skall få någon basstationskontakt. Gäller även här i Torsby, Nordvärmland ...

Ha de'
/p-a
 
Jag kan dela med mig av en liten historia som jag var med om for inte sa lange sedan nar jag var ute och vandrade med nagra vanner i Wales. For mig ar det mest gruppdynamik som kan bli ett problem i situationer dar man inte alls forvantar sig en nodsituation, och kanske att det ar lite tabu att forbereda sig och ta forsiktighetsatgarder, for det ar inte riktigt coolt.

T.ex. var vi ute med en grupp Sydafrikaner, som vanligtvis jagar lejon i bushen, sa en dagstur i Wales ar ju inga problem egentligen. Det hela borjade val ga snett nar tva av tjejerna, varav en var gravid, inte ville ga upp pa ett berg. Vi andra gick upp, och vi skulle komma ikapp dem senare. En av oss medger senare att han ger dem radet att "folja floden" vilket han trodde gick at ratt hall. Val nere ser vi inte skymten av dem at soder, vaderstrecket de borde ha gatt mot, utan mer sydvast. Jag papekar detta, och vi borjar ga mot tjejerna for att komma ikapp dem. Vi kommer dock inte ikapp utan bara langre och langre at fel hall. Sa vi splittar upp oss i tva grupper, en som ska hamta tjejerna och en som ska forsoka hitta stigen med kartan och kompassen. Hittills ar det ingen direkt nodsituation, med fint vader och allt, utan mest en irritationsmoment, varfor fortsatter de ga at fel hall? Nu har gruppen utan kartan kommit ifatt tjejerna men de gar inte direkt mot oss utan tar en egen vag runt berget. Vi forsoker ringa och be dem komma direkt till oss. Det uppstar lite brak i gruppen utan karta, och nar en av killarna ringer har den gruppen splittrats upp igen och den gravida tjejen har bestamt sig for att hon ska ner till byn for hon ar trott, och hon gar sin egen vag ENSAM. Da ramlade myntet ner hos mig att nu var det dags att ingripa pa skarpen. Vi lyckas genom att ringa fa hela gruppen tillbaka igen och ga mot oss med kartan, och med stora besvar kommer de till slut. Nar den gravida tjejen antligen kommer upp ar hon jattetrott, det ar nastan sju pa kvallen och hon har gatt mycket i sankmark den sista strackan. Det ar en smula panik i gruppen "stormen kommer" fastan det bara ar lite morka moln och ca en halvtimmes snabb march hem pa en bra stig. Killen med matpaketen ar redan pa vag, och vi far skrika till honom for att stanna for att ta ut nagot att ata at gravida tjejen sa hon piggnar till. Sedan var det en enkel tripp att ta sig ner och till puben och lambshank och ett glas Ale.

Jag tror i det har fallet att nodsituationen kom smygande pa allihopa, och nasta gang skulle jag nog vara forsiktig att inte splittra upp en grupp, aven ifall det innebar att man gar at fel hall. I Wales kommer man alltid till civilisationen pa nagot satt.

Jag har ocksa varit med om ett par stycken situationer dar folk som inte riktigt varit med om langvariga europeiska regnskurar flyr i panik mot en stuga flera mil bort hellre an att sla upp ett talt i regnet. En gang i Pyreneerna gick vi trotta och hungriga i bergig farlig (boulder klattra med ryggsack) terrang med lagt blodsocker dar man latt kan skada sig bara for att folk hade aldrig slagit upp ett talt i regn och trodde inte man kan talta i regnet.... Dar kom vi ocksa fram sent pa kvallen, hellre an att stanna tidigare pa en plats utan stuga och njuta av eftermiddagen.

Att ta med folk med ut som underskattar regnkladsel (dunjacka?? det har ar ju min regnjacka) ar ocksa en annan orsak till en situation som kan utvekla sig till nedkylning etc, fastan lyckligtvis raddades vi av vadret den gangen.

Att inte kolla all utrustning innan man gar ut (och hitta EN kastrull i trangian for att laga middag at tre personer) ar kanske mer ett irritationemoment an nagot annat.

Nar jag var yngre (kanske 10-12 ar) har jag en gang fatt "skogspanik". Dvs jag upptackte plotsligt att jag inte riktigt visste var jag var och sprang omkring i skogen - nagot man INTE ska gora, utan stanna och tanka efter och inte gora slut pa allt blodsocker.

Jag tror att nodsituationer ofta uppstar nar man inte har tankt ut i forvag vad som kan ga fel. Det kan vara bra att vara mentalt forberedd och tranad pa det ovantade. Gor det till dagligdags under kontrollerade former (eller ga en overlevnadskurs! :) Pa en fjalltur har man ju oftast med sig allt kit (ja he he forhoppningsvis) och man far anstranga sig for att hamna i nod.

Mitt basta rad for direkta nodsituationer, forutom att innan man gar ut forebyggande tanka ut situationer som kan ga fel som jag kan tanka pa ar att ATA. Om man har varit med om en chock (som radsla for att vara vilse tex kan utgora, eller chockbesked om handelser etc) ar det bra att tugga i sig nagot som hjalper hjarnan att ta beslut. Enkelt att komma ihag ocksa! :)

Ja overlevnad eller friluftssakerhet...
Jag brukar anvanda bada, mest for att overlevnad mer representerar mitt intresse som ar bredare och gar utover det som kan definieras som friluftssakerhet. En biolog delar in alla ens aktiviteter i antingen for "reproduktion" eller "overlevnad" sa...

Jag tycker bara man vet sjalv vad man gor sa far man val kalla det det man vill. Det finns ju tokstollar som sysslar med overlevnad och tycker att det ar vilken militarutrustning som ar coolast, men om de tycker det ar kul da far de val gora det da.

Halsar
Ase
 
Byt inte begrepp

Överlevnadssfären är nu väl inarbetad och varför byta namn på något som nu är välkänt för de flesta?

Mina "överlevnads" erfarenheter är från övning och jag lärde mig mycket om mina reaktioner vid näringsbrist och kaffeabstinens samt hur mycket motivation och kamratskap kan lätta upp en bister situation.

Jag tycker att en sådan "överlevnads"övning tillsammans med lite kunskaper om fysiologi och friluftsteknik både gör mig säkrare därute samt gör att jag lägger upp mina friluftsaktiviteter så att jag inte blir lika trött och att jag får det roligare.

Thure
 

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg