Skall klätterträffar de facto förbjudas?

Bakom säkerhetstänkandet kan vilken byråkrati som helst få breda ut sig. Ingen vill ju bli anklagad för ansvarslöshet och bristande säkerhetsmedvetande inom klättringen.

På Klätterförbundets hemsida Bergsport.se kan man hitta följande två PDF-dokument.

Säkerhetsplan för utomhusklättring v.1.0 samt
Säkerhetsplan checklista v.1.0

Jag har inte lyckats länka direkt till dessa dokument.

Det står mycket klokt i säkerhetsplanen. Problemet är att det kommer att skapa så mycket merarbete för att ordna t.ex. en klätterträff att det i praktiken blir omöjligt att fortsättningsvis arrangera klätterträffar typ Tunabergsträffen ifall säkerhetsplanen skall uppfyllas. Jag vill inte var konspiratoriskt lagd men undrar ändå ifall det kan vara ett syfte med dokumenten att krångla till det så mycket att det ideella arbetet helt upphör och att alla evenemang inom klättringen skall kanaliseras genom kommersiella aktörer mot tämligen höga avgifter.

Åtminstone beträffande Tunabergsträffen kommer vi nog att högaktningsfullt strunta i dessa påbud och fortsätta som förut.
 
Bakom säkerhetstänkandet kan vilken byråkrati som helst få breda ut sig. Ingen vill ju bli anklagad för ansvarslöshet och bristande säkerhetsmedvetande inom klättringen.

På Klätterförbundets hemsida Bergsport.se kan man hitta följande två PDF-dokument.

Säkerhetsplan för utomhusklättring v.1.0 samt
Säkerhetsplan checklista v.1.0

Jag har inte lyckats länka direkt till dessa dokument.

Det står mycket klokt i säkerhetsplanen. Problemet är att det kommer att skapa så mycket merarbete för att ordna t.ex. en klätterträff att det i praktiken blir omöjligt att fortsättningsvis arrangera klätterträffar typ Tunabergsträffen ifall säkerhetsplanen skall uppfyllas. Jag vill inte var konspiratoriskt lagd men undrar ändå ifall det kan vara ett syfte med dokumenten att krångla till det så mycket att det ideella arbetet helt upphör och att alla evenemang inom klättringen skall kanaliseras genom kommersiella aktörer mot tämligen höga avgifter.

Åtminstone beträffande Tunabergsträffen kommer vi nog att högaktningsfullt strunta i dessa påbud och fortsätta som förut.
Du kan chilla... Själva klättringen vid Tunabergsträffen är inte arrangerad. Det enda som är arrangerad är middagen, i övrigt sker all klättring helt oarrangerad, utan ledare och på eget ansvar.
 
Senast ändrad:
Tunabergsträffen är, som Mike skriver, knappast i farozonen.
Däremot känns dokumenten orealistiska för ganska många evenemang.

På häggstaträffen brukar (brukade?) det hängas upp några prova-på-topprep. Klubbarna utlyser häng-på-ni-som-vill-och-kan-klättring på nån klippa. I friluftsfrämjandets regi kör vi också prova-på-aktiviteter och väldigt informell, men arrangerad utomhusklättring.

Många punkter på checklistan är förstås relevanta där också, men det hade kanske varit bättre att börja med light-versionen? Det som är relevant även när man är ute med de vanliga klätterpolarna? (Vem har telefon? Var är bilnycklarna? Var är förbandsgrejorna?)
 
Från Konsumentverket:
I Produktsäkerhetslagen (2004:451) anges att en tjänsteleverantör har ansvar för att den tjänst som tillhandahålls är säker. Att göra en säkerhetsplan är det bästa sättet att visa saäkerheten i en aktivitet samt att åtgärder har genomförts för att förebygga att olyckor inträffar. En säkerhetsplan är ett dokument som regelbundet ska följas upp och förnyas.
De flesta föreningar har senaste åren tagit fram säkerhetsplaner. Det är standard numera.

Mall på en plan:
https://www.google.com/url?sa=t&rct...KReHBT0zA&sig2=Yy8aGTRMvlSIEhuiXIwsxg&cad=rja

I mycket handlar det om att man ska ha tänkt igen om sitt arrangemang och planerat det. Se till att man inte står där med ett "oops"
 
Man skall nog vara lite försiktig och fundera över var detta kommer ifrån innan man säger att man vill/kan/skall jobba med detta eller inte:

"Företag och organisationer som erbjuder upplevelser både inomhus och utomhus måste enligt lag se till att tjänsterna inte är farliga. "

http://www.konsumentverket.se/Foretag/Produktsakerhet/Tjanstesakerhet/Systematiskt-sakerhetsarbete/

Oavsett om man upplever detta som bra eller dåligt så är det en realitet...

Frågan är väl bara vem det är som står för erbjudandet, när vi vistas utomhus i naturen enligt allemansrätten?
Är det Moder Natur, markägaren, eller Sveriges riksdag...?
 
Det är precis det man måste tänka igenom..

Om man går ut med sin kompis och klättrar, inga problem. Om man tar ut en nybörjare för att visa/lära, ja då är man antagligen i en gråzon även om du inte tar betalt.

Om man tar betalt för en tjänst, solklart, men det gäller oxå en klubb som arrangerar något ideellt, med största sannolikhet. Jag tror det blir svårt att ha ett större klubbarrangemang utan att man (någon) oxå kommer att stå som en arrangör, med de ansvar som detta för med sig.

Om inget händer (Mao de allra flesta fallen) så är det inget problem men om nåt händer så kan det bli tungt, på flera sätt.

Om jag skulle hålla ett arrangemang ideellt så skulle jag göra en riskanalys enl. den plan som förbundet har lagt ut, då har jag i alla fall försökt eliminera eventuella risker, sen kan det hända olyckor ändå men jag har gjort allt jag kan för att undvika den, och det är allt nån kan begära.

Sen om andra gör på något annat sätt så får den som tar det beslutet ta det, inget jag kan göra något åt.
 
Bakom säkerhetstänkandet kan vilken byråkrati som helst få breda ut sig. Ingen vill ju bli anklagad för ansvarslöshet och bristande säkerhetsmedvetande inom klättringen.

Det står mycket klokt i säkerhetsplanen. Problemet är att det kommer att skapa så mycket merarbete för att ordna t.ex. en klätterträff att det i praktiken blir omöjligt att fortsättningsvis arrangera klätterträffar typ Tunabergsträffen ifall säkerhetsplanen skall uppfyllas. Jag vill inte var konspiratoriskt lagd men undrar ändå ifall det kan vara ett syfte med dokumenten att krångla till det så mycket att det ideella arbetet helt upphör och att alla evenemang inom klättringen skall kanaliseras genom kommersiella aktörer mot tämligen höga avgifter.

Åtminstone beträffande Tunabergsträffen kommer vi nog att högaktningsfullt strunta i dessa påbud och fortsätta som förut.

Hej Staffan,

Eftersom jag är ordförande i Säkerhetskommittén och ansvarig för att dokumentet ser dagens ljus så känns det lämpligt att jag svarar på dina synpunkter.

Varje form av klättring och aktivitet, isolerat, kommer att ha svårigheter att uppfylla dokumentens samtliga rutor. Klätteraktiviteter spänner från en liten klubbträff med korvgrillning till 10 dagar ute på fjället. Säkerhetsplanen är utformad så att den ska vara tillämplig genom hela detta spektra. Därmed inte sagt att vi ställer krav på varken användande eller att allt ska fyllas i alltid. Lösning på detta är att inte fylla i de fält man känner är onödiga.
Säkerhetsplanen finns till er för att hjälpa er, ej ställa krav. Det du säger att det är omöjligt att arrangera Tunabergsträffen om säkerhetsplanen ska uppfyllas är alltså fel. För er del kan det vara bra att fundera på bra evakueringsvägar om en olycka inträffar, att veta vilken adress ni ska uppge till räddningstjänst mm. Men att veta vilka allergier Tunabergsträffens besökare har är ju förstås inte rimligt, mer än till middagsbeställningen... ;)

Kraven på systematiskt säkerhetsarbete ställs redan från Konsumentverket och har gjort så under lång tid. Konsumentverket ställer dock ej krav på en "säkerhetsplan" men på systematiskt säkerhetsarbete, bara för att reda ut begreppen. En säkerhetsplan är ett (1) sätt att arbeta systematiskt. Vi (klättrare) gör redan idag mycket av detta utan att vi kanske själva vet om det. Den nya säkerhetsplanen ska hjälpa dig som arrangör att slippa uppfinna hjulet om och om igen, för att ta vara på erfarenheter vi har och får under klätteraktiviteter.

Det inte upp till mig att avgöra huruvida ett arrangemang som Tunabergsträffen bör omfattas av produktsäkerhetslagen. Det är inte min ambition att leda dit heller. Tvärtom. Men att reda ut begreppen VAD som är en tjänst/näring/organiserad aktivitet mm. är av stor vikt. Det är just i den frågan som vi måste försvara och förklara vad klättring är och hur det går till, för Konsumentverket. Här är det än idag inte helt självklart och det är något som SKF framfört till Konsumentverket som kritik, just för att vi ser risken med att arrangemang som t.ex. Tunabergsträffen ska ses som en tjänst/näring etc.

Så din kritik Staffan känns dels obefogad dels okunnig. Jag är övertygad om att det finns saker i säkerhetsplanen som alla har nytta av, även om verksamheten inte omfattas av produktsäkerhetslagen. Det är upp till dig att använda säkerhetsplanen i sin helhet, enbart små delar av den, eller att inte använda den alls.

För att visa dig att det inte är så svårt så bjuder jag härmed in dig på en fika där vi under tiden det tar att dricka kaffe och äta bulle kommer att ha fyllt i de delar av planen som är relevanta för er - oavsett om Tunabergsträffen omfattas av produktsäkerhetslagen eller ej. Det senare är dock er sak att svara för.

Hälsningar
Robin
 
Som av en händelse så handlar en artikel i dagens SvD (4/10) om hur arbetsmiljöverkets föreskrifter gör det omöjligt för artikelförfattaren att ha praktikanter på sin hästgård. Jag tänkte på denna diskussion när jag läste artikeln.

http://www.svd.se/myndigheter-och-vagen-till-helvetet

Vägen till helvetet är kantat av goda föresatser. Myndighetssverige verkar har som ideal att all verksamhet skall vara riskfri. Det går att tolka förbundets säkerhetsföreskrifter som ett sätt att tillmötesgå Konsumentlagens krav. Jag undrar dock om man då inte ger sig ut på ett sluttande plan där man börjar medge att det är önskvärt att klättring skall vara riskfri. Det är delvis en annan och mer omfattande diskussion. Det jag ville med mitt första inlägg var att varna för att lägga på ideella arrangörer merarbete genom att, förutom allt annat som skall ordnas, även kräva att en säkerhetsplan skall finnas och följas. Jag tycker det är hemskt om produktsäkerhetslagen gäller för träffar av typ Tuanbergsträffen men jag är som sagt inte säker på att så inte är fallet även om vi skriver att träffen inte omfattar den egna klättringen. Frågan får väl prövas i domstol när nästa olycka inträffar.

Ingen som har kommenterat mitt första inlägg tycks dela min oro för merarbete och att därmed tröskeln höjs för att arrangera evenemang syftande till att ha kul i berget tillsammans. Det går att tolka det som att ingen skulle sakna dem om de upphörde. Tack och lov är det c:a 100 varje år som inte delar den uppfattningen.
 
Att göra en riskanalys är ett bra sätt att upptäcka om man har missat nån risk. Har man inte missat nån risk så blir riskanalysarbetet ganska enkelt, det är ju bara att lista alla risker och hur man förebygger dem. Sen kan man ju återanvända det i framtiden, bara att gå igenom listan och se att man verkligen förebygger alla risker fortfarande och att inga nya dykt upp.

Men i det här fallet undrar jag ju om inte skolan misstolkar reglerna, när elever är på PRAO är det väl inte skolan som är arbetsgivare?
 

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg