... och modifiera mina Skyhöy?
Som många andra telemarksåkare har jag problem med att sitta kvar i bindningen. Problemet uppstår främst när jag i låg position trycker till på bergskidan för att göra en hoppsväng, men ibland räcker det med att gå riktigt lågt. Vad som händer är att skon "bryts" ur tådelen på bindingen, vilket i de flesta fall leder till ett ögonblicks okontroll innan tån hamnar rätt igen och i värsta fall till att jag tappar skidan. Det är också detta som ger effekten att bindningen "äter" på skons tå.
Jag har egentligen inte haft något större problem med detta förrän jag för ett par år sedan bytte från låga Terminator 2 (gamla modellen, motsvarar ungefär T3 i dagens modell) till höga och styva Garamont Super G. Mina Pittbull klarade överhuvudtaget inte att hålla emot, och tuffare åkning utanför pisten slutade frekvent med en tappad skida.
Med Skyöy (skruvade i botten) är problemet mindre, och jag tappar aldrig skidan, men titt som tätt känner jag hur tådelen "tappar greppet". Vad jag kommit fram till är att detta sker i precis de situationer jag inledningsvis beskrivet dvs. i låg position. Annars är det inga problem! (Och aldrig vid parallellsvängar.)
Min tanke som jag nu vill att ni tar del av är att på just Skyhöys tådel sträcker sig ovansidan av tådelen 5-10 mm längre än på de flesta andra telemarksbindningar. Dvs. den går längre ut på sidorna på ovansidan av tåläppen på skon. Kan det vara så att denna förlägning ger en extra hävarmseffekt som gör att tådelen på skon enklare "bryts" ut ur tådelen. Om det är på detta sätt borde man genom att kapa av ungefär 5 mm av tådelens utstickande delar minska på denna hävarmseffekt...
Så innan jag tar fram sågen. Är det här en god idé?
MVH/MM
Som många andra telemarksåkare har jag problem med att sitta kvar i bindningen. Problemet uppstår främst när jag i låg position trycker till på bergskidan för att göra en hoppsväng, men ibland räcker det med att gå riktigt lågt. Vad som händer är att skon "bryts" ur tådelen på bindingen, vilket i de flesta fall leder till ett ögonblicks okontroll innan tån hamnar rätt igen och i värsta fall till att jag tappar skidan. Det är också detta som ger effekten att bindningen "äter" på skons tå.
Jag har egentligen inte haft något större problem med detta förrän jag för ett par år sedan bytte från låga Terminator 2 (gamla modellen, motsvarar ungefär T3 i dagens modell) till höga och styva Garamont Super G. Mina Pittbull klarade överhuvudtaget inte att hålla emot, och tuffare åkning utanför pisten slutade frekvent med en tappad skida.
Med Skyöy (skruvade i botten) är problemet mindre, och jag tappar aldrig skidan, men titt som tätt känner jag hur tådelen "tappar greppet". Vad jag kommit fram till är att detta sker i precis de situationer jag inledningsvis beskrivet dvs. i låg position. Annars är det inga problem! (Och aldrig vid parallellsvängar.)
Min tanke som jag nu vill att ni tar del av är att på just Skyhöys tådel sträcker sig ovansidan av tådelen 5-10 mm längre än på de flesta andra telemarksbindningar. Dvs. den går längre ut på sidorna på ovansidan av tåläppen på skon. Kan det vara så att denna förlägning ger en extra hävarmseffekt som gör att tådelen på skon enklare "bryts" ut ur tådelen. Om det är på detta sätt borde man genom att kapa av ungefär 5 mm av tådelens utstickande delar minska på denna hävarmseffekt...
Så innan jag tar fram sågen. Är det här en god idé?
MVH/MM