Innan jag ställer min fråga får jag förstås tala om att jag redan läst tidigare trådar i ämnet här på Utsidan - så slipper ni ge mig det tipset...
Jag går i kängbytartankar. 1995 köpte jag mina Lundhagskängor och de är mer än väl använda. Utöver de 7 fjällvandringar jag genomfört sen dess har jag använt dem vid allehanda friluftsaktiviteter. Jag har varit väldigt nöjd med dem, men vissa saker har stört mig och de senaste åren har jag börjat få mer problem.
Problemen är:
1. Den styva sulan gör att fötterna blir väldigt trötta (ffa trampdynan) vid längre dagsetapper. Absolut ett stort problem! Jag har kört med extra filtsula etc men då blir skon lite, lite för trång och det gör ont i tårna i nedförsbackarna. (Jag har f.ö. bra sockor med förstärkning på rätta ställena.)
2. Trots att jag varit noga med skötseln och alltid förvarar kängorna fyllda med tygremsor för att stagda upp dem, tenderar skaftet att böja sig efter några dagars vandring (speciellt om terrängen är backig) - med öm hälsena som följd. Inte skönt!
Det jag varit nöjd med är följande:
1. De höga skaften. Det är bara att plaska på genom myrar och enklare vad. En av mina kompisar har ett par lägre Meindl och vi får jämt vänta på henne vid vad för att hon ska hitta ett ställe som funkar utan plums.
2. När kängorna blivit blöta torkar de rätt snabbt i tältabsiden. Samma kompis med Meindl har flera gånger stönat över sina kängor (gore tex) som aldrig torkar om hon plumsat.
3. Kängorna andas alldeles utmärkt. Med rätt strumpor blir man inte svettig och inte fryser man heller.
Jag alternerar alltid mellan kängor och sandaler under vandringarna om det inte är väldigt kallt. Detta har ofta varit räddningen för mitt problem med ömma fötter.
Nu funderar jag alltså på ifall jag ska införskaffa ett par nya liknande kängor, men med ordentlig iläggsula från början (med svikt i) eller om jag ska leta upp ett par lägre kängor som är snällare mot foten, men som kräver tex damasker vid blöta förhållanden (vid större vad kör vi för övrigt alltid med sandaler). Jag har smala fötter och vrister, men de är stabila. Och det är damkängor det gäller alltså. Jag tror inte riktigt på gore tex i skor - torkar för långsamt. Vårdar hellre skorna ordenligt så att de är täta.
TIPS?? Märken, modeller, övrigt?
/Petra
Jag går i kängbytartankar. 1995 köpte jag mina Lundhagskängor och de är mer än väl använda. Utöver de 7 fjällvandringar jag genomfört sen dess har jag använt dem vid allehanda friluftsaktiviteter. Jag har varit väldigt nöjd med dem, men vissa saker har stört mig och de senaste åren har jag börjat få mer problem.
Problemen är:
1. Den styva sulan gör att fötterna blir väldigt trötta (ffa trampdynan) vid längre dagsetapper. Absolut ett stort problem! Jag har kört med extra filtsula etc men då blir skon lite, lite för trång och det gör ont i tårna i nedförsbackarna. (Jag har f.ö. bra sockor med förstärkning på rätta ställena.)
2. Trots att jag varit noga med skötseln och alltid förvarar kängorna fyllda med tygremsor för att stagda upp dem, tenderar skaftet att böja sig efter några dagars vandring (speciellt om terrängen är backig) - med öm hälsena som följd. Inte skönt!
Det jag varit nöjd med är följande:
1. De höga skaften. Det är bara att plaska på genom myrar och enklare vad. En av mina kompisar har ett par lägre Meindl och vi får jämt vänta på henne vid vad för att hon ska hitta ett ställe som funkar utan plums.
2. När kängorna blivit blöta torkar de rätt snabbt i tältabsiden. Samma kompis med Meindl har flera gånger stönat över sina kängor (gore tex) som aldrig torkar om hon plumsat.
3. Kängorna andas alldeles utmärkt. Med rätt strumpor blir man inte svettig och inte fryser man heller.
Jag alternerar alltid mellan kängor och sandaler under vandringarna om det inte är väldigt kallt. Detta har ofta varit räddningen för mitt problem med ömma fötter.
Nu funderar jag alltså på ifall jag ska införskaffa ett par nya liknande kängor, men med ordentlig iläggsula från början (med svikt i) eller om jag ska leta upp ett par lägre kängor som är snällare mot foten, men som kräver tex damasker vid blöta förhållanden (vid större vad kör vi för övrigt alltid med sandaler). Jag har smala fötter och vrister, men de är stabila. Och det är damkängor det gäller alltså. Jag tror inte riktigt på gore tex i skor - torkar för långsamt. Vårdar hellre skorna ordenligt så att de är täta.
TIPS?? Märken, modeller, övrigt?
/Petra
