Ang luftfickrona i skottlösa:
Min klubbs mycket väl slitna 101or drabbades tyvärr emellanåt av vatten i luftfickorna - men det beror inte på konstruktionen utan på handhavandefel - alltför våldsam hantering av t ex paddel-ovana skolungdomar på friluftsdagar och då fick man pumpa torrt med en specialpump. En skottkajak lika våldsamt hanterad har ju lucka att öppna för att torka torrt i stuvfacket. Lagning av skadorna tror jag är likvärdig om båda är glasfiberkajaker.
/Patrik, som gärna lär sig nytt och mera, tex vill jag bli mycket säkrare på att rolla
Tjo va det var livat i holken.
Patrik för att glädja dig och andra med utslitna 101 så har VKV nu byggt ett gäng 101 med skott och genomgående rör för pontoner och annat samt valfriheten att välja mellan pinne och pedal. Vikten blir ju lite högre men säkerhet, styrka, linor, luckor och servicemöjligheten har priats.
Simo: Det finns en del filmer på nätet och info på vår sida samt hos Magnus Fischer samt Lars clifford. Övning ger färdighet så det kan variera.
Peifen tycker jag piper en smula. Jag skrev tydligt att jag pratade om långfärdskajaker och att just bland dessa kan det vara klokt att pria framåtpaddling framför rollegenskaper.
Avsaknaden av linor på tex gamla 101 var ett sätt att markera att dessa byggdes så enkelt och billigt som möjligt för klubbverksamhet på skyddande vatten och inte för rolltalibaner.
Ankan
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Sedan ville Pappa lägga in en kommentar:
Om någon orkar följa denna tråd längre.
Varför talar ingen om hur svårt det är att från vattnet ta sig in i en småbrunnad kajak?
Min erfarenhet är att de flesta kajakolyckor beror på utmattning. Om utmattning beror på övermäktigt väder eller upprepade räddningsförsök, blir resultatet det samma.
Med utgångspunkt av denna vetskap konstruerade jag VKV-stabiliseringshjälpmedel, med tanken att kunna förändra kajakens stabilitet, så den kan fungera som sin egen räddningsfarkost. Eller att med förutseende hänga på pontonerna i tid, så att ingen räddningsteknik behöver tillämpas.
Pontoner använde redan eskimåerna. De kallade dem för ”kajakungar”. Trots att dessa Grönländare hade rollen med modersmjölken, så ansåg många att den behövde kompletteras.
Det vi tillfört eskimåuppfinningen är det tvärgående röret i kajaken och ringinfästningen.
Att förse kajaker med ett tvärgående rör försämrar inte rollegenskaperna, men erbjuder en ytterligare möjlighet om rollen misslyckas.
Flera kajaktillverkare har börjat få upp ögonen för detta och vi får förfrågan om royalty mm, men det är inte mönsterskyddat eller patenterat, så det är fritt fram.
I dag förses mer än 1000 kajaker om året med röret. De flesta i Kina och intresset ökar. Vi hör ständigt av tacksamma kunder. En gång blev jag spådd av en av världens främsta siare på Hawaii. Han berättade att denna uppfinning skulle bli global. Han visste inte vem jag var eller mitt yrke, men kunde berätta hela min historia.
Hälsningar Ingvar Ankervik